månadsarkiv: mars 2011

Felet är att hon fick hjälp..

Just nu pågår en väldig debatt om sexualitet och helande. Den har sina rötter i en intervju, som ”Anni” gav för tidningen Nuotta. Där berättar hon om sig  och sin utveckling. Hon har bisexuell och märkte redan i lågstadiet att hon hade ett ”speciellt” förhållande till sina kompisar.

Senare har hon kommit till tro. Hon är förlovad och planerar bröllop och äktenskap.

Flera olika väckelserörelser har nu startat en kampanj som heter älä alistu (ungefär: ge dig inte, låt dig inte kuvas).

Detta har naturligt nog väckt massmediernas ilska.

När ”Anni” i intervjun säger att ”om en mördare kan göra bättring, så kan väl en homo göra det” så skriver Iltalehti (http://www.iltalehti.fi/uutiset/2011032213413250_uu.shtml) att kampanjen förliknar de homosexuella vid mördare – ngt som är infantilt och smädande! ”Annis” jämförelse var för det första spontan, men framför allt uttrycker det problematikens omfattning: jag förstår henne så att hon på intet sätt jämför utan säger att det att ta en annans liv är betydligt värre s.a.s. och att kan en som mördat förändras (!!) så skall väl en homosexuell kunna det.

Att därav dra slutsatsen att det skulle finnas en jämförelse mellan mord och homosexualitet är fullständigt vansinne och visar endast att vi här rör vid en fråga som i vår tid (för 20 år sen hade samhället en motsatt position) är must, det finns inga alternativ, det är inte fråga om att också en sådan syn ska få finnas, utan det är ett måste: endast och enbart en sådan uppfattning är godtagbar.

Nu vädjar jag till alla kristna att minnas kampanjen i bön, och att särkilt be om beskydd och välsignelse över ”Anni”. Det är viktigt att inte släcka hoppet. Hör vad ”Anni” säger (www.nuotta.com/kampanja). Jag upplever att hon talar lågmält och fritt ur ett glatt och förnyat hjärta. Jag upplever inte hennes ord som aggressiva eller kränkande, hon diskriminerar ingen utan berättar om vad hon upplever att Gud har gett henne och som hon gärna vill att Gud ska ge åt andra som är i liknande situation.

Men hon har alltså ett stort fel, samma fel som Lasarus hade. Hon har fått hjälp. Av Jesus.

Precis som Lasarus, när man beslöt att döda Lasarus för att blivit uppväckt från de döda (Joh. 12:10,11).

Är det medmänsklighet? Humant?

Nu har också ”kyrkan” tagit avstånd från denna kampanj.

Var det oväntat?

Det finns ett märkligt hat kring vissa frågor. Ett hat som gör all diskussion och argumentation omöjlig. Det går alltså inte att säga sådant som ”Anni” sade i vår tid. Inte i vår tid, inte ens i vår kyrka.

Tror någon att ”Anni” vill åt de homosexuella och lesbiska? Tror någon att kampanjens poäng är att försöka slå de redan slagna? Så vill man givetvis få det att låta, men det är sannerligen inte kampanjens avsikt!

Henrik

Det kunde ha varit jag…

Jag tror att de flesta människors tankar kretsar kring den förfärliga katastrofen i Japan. När detta skrivs har ännu inga officiella siffror publicerats, men säkert är att Japan drabbats av ”den största katastrofen sedan andra världskriget” (Japans premiärminister).

Först talades det om några tiotal, sen om ett tusental, sen om 10 000 och senast om några tiotusen… Det återstår att se. Men förfärligt är det!

Ett amerikanskt institut kom med sina första beräkningar om vad detta kommer att kosta Japan: 25 miljarder dollar. Men också det är en vag uppskattning, vi vet inte ännu vad som sker och följer i dess spår.

Japanerna är ett intelligent folk och energiskt. Jag är övertygad om att de kommer att bygga upp landet.

Varje olycka, och särskilt olyckor av denna kaliber, är ett rop till bättring.

There, but for the grace of God, go I. Fritt översatt: det kunde ha varit jag!

Jesus talar i Luk 13 om två förfärliga händelser, hemska för de drabbade och för dem som såg.

”Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Jesus frågade dem: ”Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.  Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?  Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt.”
Det kunde ha varit jag.
Konklusionen heter inte ”jag hade tur” utan ”gode Gud!” Tacksamhet över livet, freden.
Konklusion 2 är givetvis medlidande. Att vi nu gör det vi kan som lidande medmänniskor ber om.
Men den viktigaste konklusionen är nog den som Jesus nämner.
Omvändelse!
Livet är skört, och vi har fått en lektion i krafter inför vilka varje människa är mycket liten. Men Jesus säger att slutledningen måste vara ”att göra bättring”, dvs omvända sig till Jesus.
Jag har sagt det ibland, men det kommer fram för mig igen: förr fruktade man militärt hot och oroades sig för upprustning och annalkande konflikter. Relevant ännu.
Men vi har fått lära oss att frukta elementen: vatten, vind, eld… Mot dessa finns det egentligen inga vapen när det gäller.

”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

”Om ni inte omvänder, så kommer ni att gå under.” Detta är inte politiskt korrekta ord.

Men det är Jesu ord.

Det kunde ha varit jag.

En dag är det jag.

Vad har vi då? Vart går du då och jag?

”…var och en som tror på Honom skall inte gå under, utan ha evigt liv.” Joh. 3:16

Henrik

Fråga Paulus, Dawkins!

I tidningen Dagen ingår idag (08.03.2011) en artikel om världens mest kända ateister.

Poängen är bl.a att världens mest inflytelserika ateist är nyateisten Richard Dawkins,brittisk biolog och evolutionsteoretiker som har en professorstjänst vid Oxford Univeristy. Tätt följd alltså av Sam Harris, Christopher Hitchens och Daniel Dennett.

Det visste vi ju.

Men professor Alister McGrath, en av dem som debatterat bl.a med Dawkins, säger att den aggressiva tonen hos dessa nyateister är kontraproduktiv. Han får brev och andra reaktioner av mera traditionella ateister, som säger att nyateisternas ton gör skada genom att den är så aggressiv och attackerande.

Jag ser här en parallell inom teologin. Förr var liberalteologin förbehållen de inre rummen, medan prästerna i predikstolen var ganska traditionella.

Nu säger ”nyliberalerna” att samma saker ska sägas i predikstolen som i de teologiska diskussionerna. Och på ett sätt är ju detta mera hederligt.

Men nyateisterna går hårt ut. Så hårt, att man kommer att tänka på de gamla orden ”det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet” och ”Hedenius är olyckligt kär i Gud”. (Förr de yngre läsarna: professor Ingmar Hedenius var under senare hälften av 1900-talet den mest kända ateisten i Sverige.)

Men till Dawkins skulle jag vilja säga och säger det så här till alla hans lärjungar: fråga Paulus!

Jag minns att den svenska författaren och TV-kändisen Göran Skytte en gång sade ungefär såhär: den som idag angriper Kristus kan i morgon stå framför altaret och vittna om Honom. Saulus var en sådan, här är en annan (han menade sig själv).

Också Alister McGrath var ateist. Men idag en bekännande kristen.

Jag kommer på mig att gå omkring och hoppas att prof. Richard Dawkins skall vara en ”Saulus”. En vars ”raseri” ökar allt mera, tills han möter Honom som frågar: varför förföljer du mig?

Och framför allt: att Dawkins och många med honom ska få svara: jag blev inte ohörsam mot den himmelska synen.

För det är den som Dawkins inte ännu har sett.

Och på det hänger allt. Mötet med Kristus.

Henrik


http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=251035&sms_ss=facebook&at_xt=4d7642d8f46b10b2%2c0