Efter tolvslaget här i Finland förirrade jag mig in på Sveriges Television och kom mitt in i en diskussion om den 22 juli i Norge. Tungt och svårt, men vilken härlig fördjupning efter ganska ytliga inslag i Finlands TV (förutom Irja Askolas ord, som jag faktiskt tyckte om!).

Men det djupaste intrycket i det svensk-norska programmet gjorde en runda där olika personer fick säga ”förlåt” i TV. Det var många män (!) som bad om förlåtelse, av sin fru, sina barn, sina föräldrar osv. Ett starkt intryck gjorde en polis, som stod där i sin polisuniform, och sade att han vill be sin dotter Jenny om förlåtelse, ”hon mådde dåligt efter skilsmässan”, men han ville inte försvara sig, bara be om förlåtelse. FÖRLÅT! Vilket befriande ord.

En man bad om förlåtelse av sin äldsta son. Viktiga ord alla dessa ”förlåt” som hade tydlig adress! Både polisen och de andra intygade att det känns bra nu!

Sen finns det en upptäckt till. Ett förlåt till vår himmelske Far öppnar himlen för oss. Ett ord, med oerhörd makt, starkare än de skarpaste argumentation!

Vilket fint ord att börja året med, inte bara sluta det gamla. Som att sova i rena lakan, eller mycket mera än det…

…förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro…

Så Gott Nytt År och förlåt alla, som jag på något sätt blivit till anstöt för. Ingen av oss skall behöva gå in med barlast. Och den djupa skulden kan bara Jesus befria oss från.

”.. honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.” Ef. 1:7

Henrik

P.S. Du kan se på programmet här: http://svtplay.se/v/2663769/skavlan/del_13_av_13__julspecial?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2663769/sb,p102975,1,f,-1 .

Jag har något bearbetat min text idag, hade missuppfattat en detalj.