Archive for september, 2018

Allting är en spegling?

lördag, september 29th, 2018

I en mycket omtyckt sång – Spegling,  skriven av Jarl Hemmer – heter det: ”Allting är en spegling och speglingen är allt.” (en del källor säger speglingen är ”all”).

Vi har mycket bibelteologi nu som ser Bibeln, inklusive NT, som en spegling av samtiden.

Att texterna återger och bör läsas i ljuset av den historiska situation i vilken den föddes är klart. Men att hävda och tro att texternas innehåll inte är en uppenbarelse tiden utan snarare av tiden blir katastrofalt. Att ”en tanke inte kan finnas i en text förrän den finns i tiden”. Detta har anförts t.ex. när det gäller kungar i GT. Först kommer den historiska situationen och sen börjar Bibeln skriva om det.

Att läsa Bibeln utgående från tidsandan (då eller nu) leder fel. Man finner underliggande tendenser och förklaringar som berättigar oss att ändra på vad Gud i sitt Ord har sagt, utan att finna belägg för sådant i Bibeln.

Det leder också till att många bibliska sanningar inte förkunnas, t.ex. frågor som har att göra med förtappelse och dom, frälsning och salighet, lidande för Kristi skull osv.

Det leder också till ett ”vaskande efter guld” i texterna. Läsarens, teologens och prästens uppgift blir att söka fram vad som i Guds Ord nu är ”guld”, relevant och viktigt.

Rekonstruktionerna av ”det egentliga förloppet” blir då lätt ngt som inte räknar med gudomligt ingripande. Paulus t.ex. blir inte bärare av en uppenbarelse som talar å Kristi vägnar, utan en teolog, som är ganska ojämn i sin syn. Ibland och glimtvis får vi se hans framtidsvision hur det kunde vara, och vad som är implicerat i evangeliet, men så faller han tillbaka i tidens strömmar.

Det är naturligtvis klart att Paulus riktade sig till församlingarna i tiden, konkret, utan att begränsa detta till någon generation av kristna.

Jag tror att det finns mycket att reflektera över.

Och jag instämmer i prof Carl Fr. Wislöffs ord:

Viktigare än frihet för kyrkan är frihet innanför kyrkan.

Paulus mötte också ”konkurrerande verksamhet”, liksom också Jesus. Ändå vidtogs inga maktåtgärder mot dem.

Evangeliet blir ändå förkunnat.

Inte så att det är likgiltigt vad som sägs och lärs. Det ser vi tydligt, t.ex. i Pauli brev (tex i Gal 1 och 2 Kor 11).

Men man kan bli så upptagen av ”städtalkon” på olika håll att man glömmer det viktigaste:

”Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor”

(2 Kor 5:11)

Henrik

Alltid samma frågor…!!??

lördag, september 29th, 2018

Många som läser min blogg tycker säkert att det blir tjatigt. Eller rättare sagt: fortsätter att vara tjatigt. Om detta har jag skrivit sedan 1980-talet i olika sammanhang och fortsätter – nog ganska motvilligt – att skriva ibland.

Jag har försökt citera bibelordet i 2 Mos 7:16: ”

Säg till honom: ”HERREN, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna.”

Inom kyrkan har man svarat: ”Vi måste visa att vi är ett, att vi är närmare varann än vi tror.” Jag förstår hans intention, men jag tror att vi  i teologiskt avseende är långt ifrån varann inom kyrkan. Man kan inte stifta paragrafer om enheten, den måste födas av Ordet.

I olika varianter har denna tanke kommit fram. Senast t.ex. i ärkebiskop emeritus John Vikströms inlägg i Kyrkpressen nr 37/2018.

Man vill inte låta oss få ha egna gudstjänster inom kyrkan, kanske därför att man tror att vi skulle tala om kvinnliga präster från morgon till kväll.

Mitt svar är: det är inte för att få tala om kvinnliga präster, utan för att inte ständigt behöva tala om ämbetsbeslutet och nuvarande kyrkliga praxis som vi ber om denna rätt.
Vi hindrar inte dem som är av annan mening att samlas. Enheten blir inte större eller mindre genom att vi samlas till gudstjänst.

Det är inte bara ämbetsteologi det gäller.
Redan C.S. Lewis påpekade detta:

”..should the Church opt to ordain women, it would very quickly find that it had brought about a whole new religion.”

(citatet ur Louis A. Smith: How My Mind Has Changed, publicerad i boken WOMEN PASTORS? The Ordination of Women in Biblical Lutheran Perspective – rekommenderas!)

Det handlar, som tydligt har framkommit i diskussionerna de senaste åren, om bibelsyn, om förkunnelse av omvändelse och efterföljelse osv.

På många håll är det möjligt ännu i våra församlingar.

Men alla förstår väl att det är en tidsinställd bomb att vägra prästviga unga präster med den traditionella ämbetssynen (alla vet vad jag menar) så att vi så småningom inte har ngn gudstjänst att gå till.

Det finns redan många goda alternativ. Med tiden kommer de att bli allt fleras alternativ om dörrarna förblir stängda inom kyrkan. Ett beslut från år 1986 väger lätt mot kyrkans långa historia.

Henrik

Är 1 Kor 14:33-40 paulinskt?

måndag, september 24th, 2018

Några korta kommentarer, till en del på grund av vännen och studiekamraten Rabbe Forsmans inlägg i Kyrkpressen nr 38/2018. Men även andra frågeställningar hör med (isagogiska). I diskussionerna inom vår kyrka har man utgått från de kanoniska böckerna och deras auktoritet.

Det finns i kommentarerna mycket material till frågan om vem som författat olika böcker. Också en del bibelöversättningar innehåller kommentarer och begränsad information, t.ex. Studiebibeln 2015 och 1998, Bibel 2000 med kommentarer osv.
Åsikten att vissa brev av Paulus inte är paulinska är enligt min mening inte hållbar, samma tankar förekommer i alla brev. Om man fäller ngt brev, drabbar samma kritik lätt andra. Det handlar inte bara om att avvisa författaruppgifter (ur texten), de olika hälsningarna till olika kristna i församlingarna gör det till ett nätverk som det inte är lätt att bryta, åtminstone inte utan verkligt vägande skäl.

TEXTfynd där 1 Kor 14:33-40 ingår som en helhet, med v 34-35 som en del av texten (inte placerad efter v. 40). Se närmare t.ex. USB4 The Greek New Testament, eller motsv.

א                  Sinaiticus       4 årh

 A                  Alexandrinus  5 årh

B                  Vaticanus       4 årh

K                  Moskva                               9 årh

Y                  Ayhos                                 8/9 årh

Gamla latinska översättningar

Minuskler (helt eller delvis) från 9-15 årh

Vulgata                                4/5 årh

Syriska Peshitta                    5 årh

Koptiska Sahidiska              3 årh

Majoriteten av byzantiska manuskript.

Majoriteten av lektionarierna i Synaxarion och Menologion.

De textvittnen som placerar in 1 Kor 14:34-35 efter v. 40 (som en interpolation, en lånesats, ett citat el dyl) som gör texten mera begriplig (?) är främst och nästan enbart västligahandskrifter, såsom

D  Claromontanus           6 årh

F   Cambridge                                         9 årh
B  Boererianus                9 årh

Minuskler   1 från                12 årh

Gamla latinska övers från 5/6 och 9 årh

KyrkofaderAmbrosiaster mfl.

 

UBS (United Bible Societies) 4, som representerar det bästa kunnandet, tror jag (Barbara Aland, Kurt Aland, Johannes Karavidopoulos, Carlo M. Martini och Bruce M. Metzger i samråd med Institute for New Testament Texutual Research, Münster/Westphalia) klassar den version där v. 34-35 ingår enligt våra översättningar som B, dvs ”the text is almost certain.”

De handskrifter där varianten (v 34-35) efter v. 40 ingår, är i allmänhet tvåspråkiga texter (grekiska/latinska) och det finns också en ganska omfattande uppfattning om att Marcions inflytande kan ha varit betydande (ngn ur hans krets, ev en anteckning som blivit infogad).
Tilläggas kan att Vulgata, den latinska översättningen, inte har något avbrott av en ev. interpolation.

Samma tankeled ingår i såväl 1 Kor 14 som 1 Tim 2.

Dessutom kan man konstatera att 1 Tim 2 är en ”ren text” (inte textvarianter i apparaten). Det kan, enligt vissa forskare, bero på att 1Tim 2 inte ingick i Marcions kanonoch således inte åtm utsattes för hans kommentarer (eller ngn ur hans krets).

Mera finns i kommentarer.

PRINCIPIELLT är det viktigt att kommentera att det är en skillnad mellan textkritik och litterärkritik. Conzelmann m.fl. har framfört kritik, men det baserar sig ofta på spekulationer.

Slutligen vill jag understryka att det är viktigt att understryka att handskriftfynd och en texts ålder (originalet) är två olika saker. Det äldsta handskriftfyndet av en bestämd text är inte liktydigt med från vilken tid texten härstammar.

För att kunna publicera detta ngn gång, skrev jag hastigt ner detta.

Henrik

Deltag i samtalet! (kommentera!)