I en mycket omtyckt sång – Spegling,  skriven av Jarl Hemmer – heter det: ”Allting är en spegling och speglingen är allt.” (en del källor säger speglingen är ”all”).

Vi har mycket bibelteologi nu som ser Bibeln, inklusive NT, som en spegling av samtiden.

Att texterna återger och bör läsas i ljuset av den historiska situation i vilken den föddes är klart. Men att hävda och tro att texternas innehåll inte är en uppenbarelse i tiden utan snarare av tiden blir katastrofalt. Att ”en tanke inte kan finnas i en text förrän den finns i tiden”. Detta har anförts t.ex. när det gäller kungar i GT. Först kommer den historiska situationen och sen börjar Bibeln skriva om det.

Att läsa Bibeln utgående från tidsandan (då eller nu) leder fel. Man finner underliggande tendenser och förklaringar som berättigar oss att ändra på vad Gud i sitt Ord har sagt, utan att finna belägg för sådant i Bibeln.

Det leder också till att många bibliska sanningar inte förkunnas, t.ex. frågor som har att göra med förtappelse och dom, frälsning och salighet, lidande för Kristi skull osv.

Det leder också till ett ”vaskande efter guld” i texterna. Läsarens, teologens och prästens uppgift blir att söka fram vad som i Guds Ord nu är ”guld”, relevant och viktigt.

Rekonstruktionerna av ”det egentliga förloppet” blir då lätt ngt som inte räknar med gudomligt ingripande. Paulus t.ex. blir inte bärare av en uppenbarelse som talar å Kristi vägnar, utan en teolog, som är ganska ojämn i sin syn. Ibland och glimtvis får vi se hans framtidsvision hur det kunde vara, och vad som är implicerat i evangeliet, men så faller han tillbaka i tidens strömmar.

Det är naturligtvis klart att Paulus riktade sig till församlingarna i tiden, konkret, utan att begränsa detta till någon generation av kristna.

Jag tror att det finns mycket att reflektera över.

Och jag instämmer i prof Carl Fr. Wislöffs ord:

Viktigare än frihet för kyrkan är frihet innanför kyrkan.

Paulus mötte också ”konkurrerande verksamhet”, liksom också Jesus. Ändå vidtogs inga maktåtgärder mot dem.

Evangeliet blir ändå förkunnat.

Inte så att det är likgiltigt vad som sägs och lärs. Det ser vi tydligt, t.ex. i Pauli brev (tex i Gal 1 och 2 Kor 11).

Men man kan bli så upptagen av ”städtalkon” på olika håll att man glömmer det viktigaste:

”Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor”

(2 Kor 5:11)

Henrik