Icke rum, icke rum..

När jag läst de senaste ronderna i biskopsvalsdiskussionerna, och dessutom läst nyheter från biskopsmötet, kommer en sång som anknyter till julens händelser inför mig:

Icke rum, icke rum, ogästvänlig, kall och stum…

Jag drar mig till minnes kyrkomötet 1986 där man tydligt signalerade två saker.
1. Man gick in för den nya lösningen – med en mycket kontroversiell Paulus som härförare – å ena sidan hans “här är icke jude eller grek, träl eller fri, man och kvinna” och andra sidan hans ord i 1 Kor 14 och 1 Tim., Tit. mm.

2. Man signalerade genom klämmen, som både prästförbundet och andra tagit sig rätten att upphäva, en vilja att ge rum åt alla.

Jag ser mörka moln. Jag upprepar det jag ville säga i biskopsvalet: ge livsrum åt alla!

Det tycker jag inte får betyda att någon kvinnlig präst blir föremål för hetsjakt eller att man beskär hennes rättigheter, som hon har. Det borde heller inte få innebära att den som har kyrkans tro och lära inte duger som kyrkoherde och präst i vår kyrka. Alla frågor kan lösas i sämja, det finns en ny, och övemåttan härlig väg som det står i gamla översättningens upptakt till kärlekens lov i 1 Kor. 13.

Jag ser med stort allvar på detta och också på det faktum att församlingen inte nu får välja den präst de vill. Detta är inte rätt.

Det är bättre att sedan ta i eventuella missgrepp, och också försöka lösa dem internt och inte i profana domstolar.

Jag vädjar till kyrkfolket, till alla troende kristna i vårt land att inte köpa det paket som kyrkan nu går in för. Stöd era präster! Stöd dem som vill förkunna Jesus, som dog för våra synder och uppstod för vår rättfärdighets skull. Stöd dem som vill hålla fast vid Guds Ord! Låt inte ämbetsfrågan bli vattendelaren.

Jag vet att det bland mina vänner finns de som säger att det inte går att ha två syner. I längden tror jag detsamma, men mitt svar är att vi anbefaller denna fråga åt Gud och låter Honom visa var vägen går. Det betyder fottsatt studium av Guds Ord, det betyder stilla samtal (inte gräl), det betyder mycket bön om ledning, och det betyder att tiden utvisar vad Gud vill välsigna.

Jag tror – också med en blick utöver världen på andra kyrkor – att det inte finns snabba svar.

Jag hörde för mycket länge sen om en vigsel där bruden hade hotats av brudgummen att svara ja vid altaret strax innan vigseln. Prognosen för ett sådant äktenskap är nog noll. Kärlek föds inte av tvång.

Jag ber om kyrkfolkets vaksamhet, bön och frimodiga röster nu i denna svåra tid! Träd fram! Det jag nu hör är “icke rum, icke rum”.

Jag tror tvärtom att denna linje kommer att föda mycket lidande. En annan linje som ger friheter “innanför murarna” gör att man får välja det altare och den predikstol dit man vill gå. Då behöver inte väljarens kriterium vara ämbetsfrågan, utan en plats där han eller hon får livets bröd.

Henrik

Om Henrik Perret

Teolog, prost, bibellärare. Gift med Anki, far till fyra söner, 9+1 barnbarn. The Lord bless them and keep them!
Det här inlägget postades i Kyrkan, Päivi Räsänen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *