3473

Igår (15.10) utträdde 3473 personer ur kyrkan. Det betyder – om jag har rätta uppgifter – att på tre dagar (13-15.10) så har 8138 personer utträtt ur kyrkan.


När man läser osakligheter (Hbl: ”nedsättande kommentarer”, Jari Tervo: ”Päivi Räsänen som Ahmadinejad”, ”klarögda galningar” ) osv blir man ju beklämd. Inte heller kan jag instämma i bedömningen ”hjärtlöst”, jag känner Päivi Räsänen, och hon är nog allt annat än hjärtlös.

Är debattklimatet  så förfärligt dåligt i vårt land? Är oförmågan att förstå vad som avses total?

Jag kan inte heller förstå logiken i följande tankekedja:

1. jag tror inte på någon Gud.

2. kyrkan betyder ingenting för mig och/eller jag hör inte till kyrkan.

3. kyrkan måste välsigna också samkönade par

Men ändå så finns det något i denna situation som inte är tillfredsställande. På samma sätt som Jesus ställde sig på äktenskapsbryterskans sida mot fariséerna och de skriftlärda, men dömde äktenskapsbrottet (”gå och synda inte härefter”), så måste kyrkan idag kunna övertyga genom att stå på de homosexuellas sida också när kyrkan inte kan underskriva allt vad människan gör.

Det har nu på något sätt blivit fel här, i debatten har de homosexuella framstått som kyrkans motpart. Det tror jag inte någon anser!

På något sätt är utträdesvågen en återvändsgränd. Den kan ju inte leda till något vettigt.

Om utträdesvågen är något slags påtryckning eller modenyck.

Men om den är uttryck för verklig övertygelse, kanske den är klargörande.

Det är nog skäl att understryka Jesu ord: det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.

Jag vill inte tillhöra ”de friskas kyrka”. Jag vill höra till ”de sjukas kyrka”, för där är Jesus mitt ibland dem.

Var och en med sina bekymmer, och mer än det: med det som hotar Livet.

Syndernas förlåtelse är medicinen för envar av oss.

Henrik


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.