Den siste mohikanen

”Då sa’ den tappre siste mohikanen:
”Vilda västern är ej som förut.”

Så sjöng Little Gerhard i en sång som för länge sen var ganska populär. Då handlade det om hur den ”vite man” kom och byggde en järnväg och det var orsaken till den tappre siste mohikanens ord: Vilda västern är ej som förut.

Biskop Bertil Gärtner, biskop i Göteborg under åren 1970-1991, sade en gång att han kanske hamnar på zoologiska muséet, för han representerar en utdöende art. Han avsåg sitt ställningstagande i ämbetsfrågan, som gjorde honom mäkta impopulär och samtidigt mycket respekterad.

Om Gärtner upplevde att han var något av ett utdöende släkte, med andra ord ”den siste mohikanen” så är de orden och den känslan ännu starkare i vår tid.

I Joh 6 håller Jesus ett starkt tal, som väckte stor anstöt. Talet handlade som känt om det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv. Jesus sade att Han är det brödet. Aposteln och evangelisten Johannes berättar att många judar tog anstöt av det. Men han berättar också att många av Jesu lärjungar sade ”det här är ett hårt tal” och ”vem står ut med att höra det?” (v. 60). Och några verser senare berättar Johannes att ”efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom” (v. 66).

Det är något av detta som jag har funderat över den senaste tiden. Många av Jesu lärjungar drog sig tillbaka..!! Den gången gällde det Jesu anspråk på att vara den enda vägen till Gud, det (enda) bröd som ger världen liv osv.

Nu är det skäl att inte sätta likhetstecken mellan ämbetsdiskussionerna inom Svenska kyrkan och inom vår kyrka och den situation som den ovan citerade texten talar om. Men nog finns det en relation, en relation som ofta har förbigåtts. Den ”nya teologin” har lett till en helt annan kristendomsförståelse, som nog har sina rötter i ämbetsteologin, om inte i absolut mening så dock i förlängningen, som en inkörsport. Genom den porten har en ny äktenskapssyn börjat breda ut sig inom kyrkan, också i vårt stift. När jag läser om kandidater till kyrkans beslutande organ som frimodigt deklarerar att de stöder det samkönade äktenskapet, så tänker jag: har du inte läst din Bibel? När det står ”en man skall överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru” och ”de två skall vara ett kött”, så kan det inte lämna någon i tvivel om vad Bibeln säger om äktenskapet, kristet sett.

Och mellan äktenskapssyn och ämbetssyn finns det en tydlig bro. Det är inte en helt entydig och enhetlig brygga mellan två frågor i tiden, men de ligger nära varann och man argumenterar för dem på liknande sätt.

Ännu för ett par decennier sedan trodde de flesta att den frågan inte får stort stöd inom kyrkan. Nu vet vi att de som håller på den nya definitionen av ett äktenskap blir allt flera.

Vilda västern är ej som förut.

I hela den s.k. kristna västvärlden, eller rättare sagt det postkristna väst, är den traditionella äktenskapssynen på reträtt.
Det som förr gällde, blir en alltmer sällsynt fågel. Och det hänger nog samman med en ny kristendomsförståelse, som inte har rum för det unika med Jesus, och inte heller Bibelns ställning som norma normans.

Det är ett hårt tal, tycker många, kanske också många av Jesu lärjungar.

Men så har Jesus och hans apostlar lärt oss.
Det handlar inte om bristande respekt för människor. Det handlar inte, vilket ofta hävdas, om mänskliga rättigheter. Det handlar helt enkelt om att vänskap kan råda mellan personer av samma kön eller olika kön, men att ett s.k. samkönat äktenskap alltid har varit och är en konstruktion.

Den stora debatten har redan förts i samhället. Många lyssnar inte längre. Men för kyrkans vidkommande fortsätter diskussionerna i det kyrkomöte som väljs om en dryg vecka.

Henrik,

knappast så tapper, och kanske inte helt den sista, och inte mohikan heller, men ändå något ditåt..

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *