”Det finns ingen Gud och Bart Ehrman är hans profet”

Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet, sade man i tiden om Ingmar Hedenius, känd filosof och gudsförnekare i Sverige. Hedenius’ röst har tystnat och har ersatts av många andras, både i Sverige och ute i stora världen.

En av dem som konsekvent har vänt Gud ryggen är Bart Ehrman, känd textkritiker och f.d. kristen och konservativ teolog, med examina från konservativa universitet i USA. En blick på hans böcker visar trenden. De talar sitt eget och tydliga språk om vad han brinner för. Han ser som sin passion att så ut misstro angående Bibeln, att Jesusberättelserna är förändrade till den grad att vi inte kan veta hur Nya Testamentet, särskilt evangelierna, såg ut.

Många nyateister tror att Bart Ehrman också förnekar Jesu historicitet, men det gör han inte. Han tror inte på Gud, men tror nog att Jesus existerat.

Tvivel är enligt min erfarenhet mera sällan intellektuella tvivel, de handlar oftast om moraliska och existentiella frågor.

Det handlar verkligen om en strid på liv och död. Inte bara om okunskap eller brist på intelligens. I Bart Ehrmans fall kan man verkligen säga att han varken saknar kunskap eller intelligens.

Samtidigt visar Bart Ehrmans livshistoria att en människas intellekt eller vilja inte räcker. De kan inte bevara honom eller henne från avfall, och kan heller inte föda eller bevara tron.
Det finns ngt fördolt kring tvivel och tro som man aldrig kan utgrunda. Dessa rader vill på intet sätt försöka antyda att frågan om andras tro kan inringas och avslöjas.

Djupast sett kan dock frågan koncentreras kring mörkrets makt. Människan har inga egna vapen mot ondskan utan är helt beroende av att Jesus frälsar henne från det onda. Men någonstans kommer en dimension in: kampen mot ondskan aktualiserar syndens väsen. Och det är skrämmande att se att synden också förmörkar förståndet, intellektet, liksom också viljan.

Det finns många svar av kompetenta personer på Bart Ehrmans invändningar. Jag kan t.ex. hänvisa till Daniel B Wallace och Ben Witherington. Witheringtons svar kan man t.ex. läsa här:  http://tinyurl.com/lxneuqe.

Det ondas problem, inklusive ofattbart lidande, Bibeln är en lögn, Jesus en vanlig dödlig, detta är Bart Ehrmans barriär mot Gud. Men bakom dessa frågor kan många andra frågor finnas.

Robin Schumacher, fil. dr och kristen apologet, har skrivit en intressant artikel (bloggpost) som han avslutar med följande ord:

I hope Bart Ehrman looks more deeply into this key barrier that keeps him from God, and I would ask that all Christians pray for God to enlighten his heart and mind so that he ceases to be the stumbling block that he currently is and instead uses his considerable intellectual prowess for the glory of the One who created him.

http://www.apologetics315.com/2013/07/the-gospel-according-to-bart-ehrman.html

Vad lär vi oss av detta?

Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan. (Hebr 3:7,8)

Henrik

Publicerat i Bibeln, kristendom och kristenhet, kyrkan | 1 kommentar

Att lära sig hata – eller att lära sig älska

Många av oss har sett olika filmsnuttar och video på Youtube t.ex. där grupper av små barn spelar terrorister med vapen i händerna och likadana kläder som olika islamistiska grupper. Dagis blir en plats för indoktrinering och avslutningen kan vara hur man ska ta livet av judar, kristna eller andra, främst dock de två förstnämnda.

Jag lyssnade häromdagen till en somalisk kvinna, som i början av 1990-talet kom till Sverige. Hon berättar på videon hur hon såg att islam talade om att hata, och hatet stod i stark konflikt med hennes samvete. Hon kollade med sina muslimska imamer om det verkligen var så. Hon konstaterar att få muslimer vet vad som egentligen står i koranen, få läser den. Dessutom finns det ett virrvarr av traditioner kring tolkningen av enskilda ord, vilket frustrerade henne mycket.

En väninna och släkting ringde från England och berättade att hon kommit till tro, att hon omvänt sig och blivit kristen. Hon rekommenderade ”religionen”, och det var inte islam, utan kristendomen. Eftersom hon ”tjatade” slog den somaliska kvinnan upp Bibeln och läste två ord i Matteus’ evangelium. Då märkte hon, som hon säger, den avgörande skillnaden mellan islam och kristen tro: den ena religionen lär dig att hata, den andra att älska.

Allt tal om att alla religioner talar om samma Gud, med litet olika namn men dock, är skräpprat, säger hon. Så kan bara den tänka som inte vet.

Hennes åsikter är säkert inte politiskt korrekta, enligt uppgift har också SVT sett sig ”tvungen” att censurera henne.

Men ge dig tid att lyssna till henne!

https://www.youtube.com/watch?v=8o9HPOZTGL8&feature=share

Henrik

P.S. Jag korrigerade texten en aning (några ord), efter att på nytt ha lyssnat till henne. Hon märkte att hennes moral (som hon kallar det) som muslim och islam, stod i konflikt med varandra. Muslimer kan vara toleranta och fredliga, men deras skrifter och deras religion lär annat, säger Mona Walter.

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

Äktenskapet

Ärkebiskop Kari Mäkinen har kommit ur skåpet och i en intervju i Helsingin sanomat som Savon sanomat plockade upp meddelat att han stöder kyrklig vigsel av det samkönade äktenskapet (se hänvisningen nedan). Egentligen är detta ingen nyhet. Ärkebiskop Mäkinen har vridit och vänt på orden redan en längre tid, så skåpdörren ha varit öppen och det har inte varit svårt att se var han står.

Detta innebär att vår kyrkas ärkebiskop, som skulle vara en andlig vägvisare och ledare, har en annan syn än kyrkans officiella syn. Jag anser att detta är mycket allvarligt.

Aamulehti fanns några rader som nog kan verka cyniska och litet drastiska, men som samtidigt är mycket logiska och följdriktiga:

”Muistutetaan tässä, että Mäkinen pelaa kaksilla korteilla.
Kirkon virallinen kanta oli homoavioliiton vastainen. Kirkon virallinen kanta on siis se lausunto jonka ev.lut. kirkko antoi lakivaliokunnalle kun aloitetta käsiteltiin ja tuo kanta oli vastaan.
Mahtaa olla vaikeaa kun kirkko virallisesti on eri mieltä kuin kirkon pääjohtaja. Normaalissa yrityksessä toimitusjohtaja saisi kenkää kun puhuu yhtiön hallitusta vastaan”.

Detta är nog vad många tänker.

Men situationen kanske räddas av att kyrkan ändrar syn, genom att rösta bort Bibelns klara ord. Det är ju nästan en fars att kyrkomötet (!!) i en luthersk kyrka röstar om bibelordet, såhär på tröskeln till det stora reformationsjubileet.

Det har kommit en surdeg i vår kyrka som jag tror att bara Gud själv kan bota oss från – om Han inte redan beslutat att ”flytta ljusstaken från dess plats”.

En ytlig betraktare kan tro att det som är kristen äktenskapssyn innebär att förhålla sig kyligt till människor med en bestämd läggning, något som de inte kan rå för.

Men så är det inte. Åtminstone bör man klart säga att så ska det inte vara. Alla människor är välkomna, alla är vi lika beroende av Guds nåd och barmhärtighet. Varje gudstjänst och varje tillfälle en församling ordnar är lika mycket till för homosexuella som heterosexuella.

Men därmed inte sagt att det är likgiltigt hur vi lever. Och det gäller oss alla!

Jag tycker att Niilo och Päivi Räsänen ger uttryck för detta, klart och tydligt i sin nyligen utkomna bok Äktenskapet (Avioliitto):

”Vi har alla sådant i vårt liv som har gått sönder i våra händer, och vi har inte längre möjligheter att göra nytt av alla skärvor. Äktenskapet kan ha spruckit.  Människorelationer kan ha gått sönder. Vi har genom många orätta val förstört vårt eget och våra medmänniskors liv. Det finns ingen i världen vars manlighet eller kvinnlighet skulle vara fullkomlig och hel. Inför en helig Gud är vi alla i samma båt, lika beroende av nåden. Var och en av oss är också på det sexuella området fallen och syndig. Nådens budskap gäller alla syndiga och söndriga. På grund av Jesu verk på Golgata och genom att förtrösta på det får människan förlåtelse för sina synder. Guds nåd är fullkomlig på grund av Jesu kors. Han försäkrar: ”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes 43:25 ).

Biskop Jari Jolkkonen (Kuopio) har gett uttryck för sin förundran över ärkebiskop Mäkinens ställningstagande.

Nu hoppas man att kyrkans biskopar och präster klart tar avstånd från ärkebiskopens avfall. Och här behöver de säkert både ”fiskare och jägare” (jfr Jer 16), dvs sådana som kan uppmuntra dem till trohet mot Guds Ord och sådana som tydligt låter förstå att sådana ställningstaganden som ärkebiskopen kommit med effektivt bryter ner vår kyrka och äventyrar många kyrkokristnas motivation att förbli medlemmar i en sådan kyrka.

Det är ett otyg och en orimlighet att kyrkan underställer bibliska sanningar under kyrkomötets demokratiska omröstning. Kyrkomötet har absolut inte mandat att ifrågasätta Guds Ord.

Det är allvar.

Henrik

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/HS-Arkkipiispa-kannattaa-homoparien-vihkimistä-–-Selkein-ratkaisu-olennaiseen-asiaan/799701

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/Piispa-Jari-Jolkkonen-Mäkisen-avioliittokannan-muuttumisen-perustelut-jääneet-piispoille-epäselviksi/799882#cxrecs_s

Publicerat i kyrkan | 2 kommentarer

Statistik

 

Month Unique visitors Number of visits Pages Hits Bandwidth
Jan 2016 2,597 11,273 71,369 86,472 812.76 MB
Feb 2016 2,573 12,749 96,622 116,055 944.51 MB
Mar 2016 2,701 11,892 72,051 86,574 926.96 MB
Apr 2016 2,535 10,170 71,307 85,333 657.47 MB
May 2016 4,261 15,439 76,037 88,220 638.94 MB
Jun 2016 2,289 6,788 49,604 58,775 414.85 MB
Jul 2016 0 0 0 0 0
Aug 2016 0 0 0 0 0
Sep 2016 0 0 0 0 0
Oct 2016 0 0 0 0 0
Nov 2016 0 0 0 0 0
Dec 2016 0 0 0 0 0
Total 16,956 68,311 436,990 521,429 4.29 GB
Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Europadomstolen för mänskliga rättigheter: inte diskriminerande!

Euroopan ihmisoikeustuomioistuin: Avioliiton säilyttäminen miehen ja naisen liittona ei ole syrjintää.


Det är skäl att publicera detta som gäller den diskussion som finns i flera av mina inlägg.
Man säger att kyrkan är tvungen att godkänna det samkönade äktenskapet, att kyrkan är tvungen att erbjuda vigsel av samkönade par osv.

Nu har ett viktigt besked kommit: det är inte diskriminering att hålla fast vid det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Det är principiellt välkommet och viktigt!

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

”Min kyrka är kidnappad”

Det finns något som man kunde kalla ”den nya oppositionen” inom Svenska kyrkan. Den är visserligen inte ny, kvinnliga präster som Eva Hamberg, Annika Borg, Anna Sophia Bonde och Helena Edlund har överraskat positivt under många år. Jag är imponerad över mycket av vad de skriver. Professor Eva Hamberg är inte längre präst i Svenska kyrkan, och inte heller medlem. Hon tröttnade när hon inför ärkebiskopsvalet (när den nuvarande ärkebiskopen valdes) märkte att enighet inte rådde ens i centrala trosfrågor. Hon är en briljant skribent och en knivskarp tänkare.

Nu har ännu för mig en ny bekantskap, Helena Edlund, överraskat positivt. Hon visar hur de moderna ideologierna kör över tron, i detta fall när man vill genderneutralisera Gud, i det nya handboksförslaget vill man t.ex. stryka orda som Herre, och ersätta ordet med Kristusrop, man talar om att Gud är ”en moder” osv.

Det är inga hemligheter som avslöjas i dessa kloka kvinnors texter. Men det är intressant att se med vilken klarsyn och iver de lyfter fram det. Och de visar att de – och många andra – har avslöjat den process som nu pågår när man ska förändra religionen så att den passar moderna trender i tiden.

Det är bra att läsa sådant nu. Vindarna kommer ofta från väster och sydväst. Vi har ju detta redan i vår kyrka, men det kommer att komma ännu starkare.

Detta skriver jag inte för att försöka så ut tvivel och kritik mot Svenska kyrkan, en kyrka som har gett mig oerhört mycket, en kyrka i vilken jag har många goda vänner i Kristus.

Men detta visar hur ordet om att kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Judas v. 3) är relevant och aktuelltI grundtexten ingår orden ”hapax paradotheísä”, som betyder ”en gång för alla” (hapax, t.ex. ord som förekommer en enda gång i en text kallas hapax legómena) och ”paradotheisä”, från ordet ”paradidōmi”, som betyder att överlämna en tradition, den apostoliska traditionen, 1 Kor 15:3, och det som Jesus talar om i missionsbefallningens ”att hålla (=bevara) allt det som jag har befallt er”.

Den kristna läran, den apostoliska traditionen, är något som ska genomsyra alla kyrkans texter och handlingar. Nu pågår i många kyrkor trender att förändra den kristna kyrkans tro (bekännelse) så att den blir trendig och passar i tiden.

Helena Edlund skriver om Anna Karin Hammar (syster till ärkebiskop emeritus K.G. Hammar):

”Anna Karin Hammar, präst, teologie doktor och ledamot i Svenska kyrkans läronämnd, fällde under EuroPridefestivalen 2008 det numera klassiska uttalandet: ”Man avskaffar inte en religion bara för att man inte gillar den. Man ändrar den.” Så här åtta år senare är det tydligt att Anna Karin Hammar och hennes trosfränder i kyrkoledning menade allvar. För nog har man ändrat religionen, alltid.”

”För nog har man ändrat religionen, alltid.”

”Nu är täckelsen rivet undan skrymteriet. Nu är korten synade och jag konstaterar följande: Min kyrka är kidnappad. Är det här en kristen kyrka, eller en synkretistisk, allmänreligiös organisation med fokus på humanitärt arbete och klimatförändringar?”

Detta vill vara ett rop till mina medkristna: håll fast vid den tro, som en gång för alla överlämnats åt de heliga! Bekänn Kristus, läs Bibeln, be för dina medmänniskor och medkristna. Sök predikstolar där du får höra ett kristet evangelium om Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne.

I Svenska kyrkan har förslaget till ny Kyrkohandbok blottat processen med (o)önskad tydlighet. Också i kollektuppropet till kollekten på Heliga Trefaldighets dag finns detta nya paradin med:

”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör, led oss till dina djup av rikedom, vishet och kunskap, så att vi uppmuntras att utföra kärlekens uppdrag och kan vittna om nådens hemlighet. Du som lever och verkar från evighet till evighet, till dig ber vi om detta. Amen.”

Kollektuppropet har författas av Gunilla Hallonsten, chef för kyrkans internationella arbete, och har sänts ut till alla församlingar inom Svenska kyrkan.

I vårt land har vi t.ex. s.k. regnbågsmässor där samma ”teologi” finns med. Också där handlar det enligt min mening också om att med en övergripande (icke kristen) ideologi försöka stöpa den kristna gudstjänsten.

Varje mässa vi firar är en mässa för kyrkans alla medlemmar, och för alla människor, oavsett kön, hudfärg, åsikter. Den kristna gudstjänsten ska förändra  oss, vi ska inte förändra den.

Vi lever nu i historiska tider. I vår kultur finns kristendomens spår mycket djupt. Detta vill man nu bryta upp, och ersätta med något som inte är kristet.

Det kristna budskapet väcker motstånd därför att det talar om omvändelse. Ingen människa kan höra det och fortsätta livet som om ingenting hänt. Varje människa behöver omvända sig till Kristus, be om hjälp och be om sina synders förlåtelse. Det är just det anstötliga som förändrar och förnyar. Därför gräver den sin grav som vill förändra det frälsande budskap för alla människor som Jesus förkunnade och som Han bad sina apostlar och lärjungar i alla tider att föra vidare.

Henrik

Jag uppmanar de som är intresserade att läsa olika bloggar på Kristen opinion, som man når via länken nedan. Det finns mycket tänkvärt i dessa inlägg.
Jag rättade en del autospell – fel kl 20:45.

Ett citat tillagt kl 23:51.

https://kristenopinion.wordpress.com/2016/05/22/en-forsmak-om-vad-som-komma-skall-kyrkohandboskforslaget-del-5/

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Sin enda grund har kyrkan…?

Det blir alltmer uppenbart hur djup vår kyrkas kris är.

Först och främst har Bibeln förlorat sin ställning som norma normans. De senaste decennierna har man tolkat kyrkans status så, att de bibliska sanningarna måste godkännas av kyrkomötet för att vinna normerande status inom kyrkan. Man röstar om kyrkans syn på äktenskapet, man röstar om prästämbetet, man röstar om vad som ska vara grunden för en prästs tro (hur mycket man kan avvika från den traditionella bekännelsen). Det sistnämnda sägs inte så, men dyker upp i separata frågor och kommer fram i olika ställningstaganden.

Så har kyrkan nu begärt en utredning om vilka konsekvenser den nya äktenskapslagen i samhället får för kyrkan. Professorn i civilrätt, Urpo Kangas, säger att ”kyrkan är tvungen att viga alla par”. Om inte kyrkomötet explicit besluter att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna så gäller samhällets lag. (http://www.valomerkki.fi/uutiset/oikeustieteen-professori-kirkolla-on-velvollisuus)

Detta är samma logik som i andra frågor. Det är den logik som har gjort prästen till tjänsteman, och ”sanningarna” inom kyrkan, dvs deras juridiska status, är förankrade i lagar och paragrafer. Det räcker inte med att hänvisa till kyrkans grund, till Bibeln och bekännelsen. I praktiken torde det innebära, att kyrkan måste överföra ifrågasatta värderingar och trossatser från Bibeln och bekännelseskrifterna till sina beslut (kyrkolagen, kyrkoordningen).

Denna situation har blivit minst sagt grumlig också därför att det blir som för pastor Olsson i Hasse Alfredssons kända satir om Svenska kyrkan: ”Han är en värdig representant för Svenska kyrkan. Han har inga bestämda åsikter om någonting.”

Kyrkan har blivit oense i de mest centrala sanningarna i Bibeln: om jungfrufödelsen, om det unika med kristendomen och Jesus, om Jesu död och uppståndelse (uppstod Jesus eller ”Kristus”?), om äktenskapet, om frälsning och förtappelse osv.

Så skriver en som inte hatar eller föraktar kyrkan, utan är djupt sörjande över den situation vi har hamnat i.

En blick på våra nordiska systerkyrkor visar hur utvecklingen går i våra grannländer. Norges kyrkas beslut, ett i april 2014 och ett annat i april 2016 säger ganska mycket (se länk nedan).

Vem skulle ha trott att någon på allvar börjar diskutera att kyrkan kan förändra sin äktenskapssyn, låt säga för 10-20 år sedan? Idag är det ett faktum, inte för majoriteten av kyrkans medlemmar, men för en större eller mindre, åtminstone alltför stor, minoritet.

Samtidigt påstås det, att kyrkan har missat tåget när det gäller att få fram beslut som skulle trygga det kristna äktenskapet – trots att ledande politiker har försäkrat att kyrkan får göra som den vill och att den nya äktenskapslagen inte binder kyrkan.

Det är ett sådant spel på gång, som man måste reagera mot.

Jag skriver inte om alla de människor som kämpar med olika livsfrågor. Jag vill på intet sätt piska upp stämningar mot dem. Men vi alla behöver en klar vägledning och kyrkan måste ha en trosövertygelse, som den kan stå för och hålla fast vid i alla väder.

Henrik

Norjan kirkko ei ala vihkiä homopareja – Seurakuntalainen

www.seurakuntalainen.fi/uutiset/norjan-kirkko-ei-ala-vihkia-homopareja/

9.4.2014 – Kirkossa on käyty keskustelua homoparien kirkollisesta vihkimisestä tai … Tuohon mitä kutsut perususkonsanomaksi, on kuitenkin pakko …

Ei siitä seuraa mahdollisuus vaan pakko | Vartija

www.vartija-lehti.fi/ei-siita-seuraa-mahdollisuus-vaan-pakko/

15.10.2015 – Mitä seuraa siitä päättelystä, että kirkko voisi vihkiä samaa sukupuolta olevia pareja ilman kirkon lainsäädännön muuttamista? Lue lisää …

Norjan kirkko alkaa vihkiä nais- ja miespareja | Norja | HS

www.hs.fi/ulkomaat/a1460339635056

11.4.2016 – Vihkimistä vastustavien pappien tai kirkon muun henkilökunnan ei …. varoittaa Kuopiossa pakkohoidosta karanneesta miehestä – voi olla …

Publicerat i kyrkan | 5 kommentarer

Nu måste vår kyrka göra upp med heresierna

När man följer med utvecklingen i de olika kyrkorna, märker man hur många gemensamma nämnare det finns.

Samma frågor präglar diskussionerna världen över.

Samma ideologi har drabbat de lutherska folkkyrkornas prästämbete. Inte bara så att man gått över Ordets gräns genom beslutet 1986. Man har också gjort prästen till tjänsteman, där tron inte styr utan tjänstemannatänkandet.

När frågorna diskuterades i kyrkomötet var vi många som varnade för vart lagstiftningen skulle föra oss. Då lovade man en särskild paragraf som skulle skydda oss mot missgrepp när det gäller tolkningen av ”konkurrerande verksamhet”. Då skulle det gälla enbart världsliga frågor, typ församlingens ekonomichef kan inte engagera sin privata firma i församlingens tjänster. Nu handlar tolkningen om att om en präst medverkar i ett annat kristet och lutherskt sammanhang t.ex genom att hjälpa till med att förrätta gudstjänst enligt samma ordning, kan han bi avkragad. Så i Finland, så i Sverige.

Någon religionsfrihetsparagraf och tillämpning på kyrkan har vi inte sett till.
Svek, även om vi visste det.

Den senaste utvecklingen visar hur man vill stöpa kyrkans formulär för att i ritens form föra in för kristen tro främmande synsätt. Formulären ska beakta olika typer av familjer, vigselordningen ska ändras och göras ”könsneutral”, så att ingen ska känna sig utanför, heter det. Detta pågår i Sverige, och bakom kulisserna också i vårt land, även om det ännu inte föreligger ngt beslut.

Den starka uppslutningen bakom tanken att kyrkan ska avstå från vigselrätten bottnar högst sannolikt i att man inte tror att synen på den traditionella, monogama och heterosexuella äktenskapet ännu kan fällas. Då föreslår man obligatorisk civilvigsel för alla. Då finns det ingen markering för heterosexuella förbund, alla är inför lagen lika.

Sen är det klart att tröskeln att viga mot kyrkans beslut är högre än att ordna en ”välsignelse”, det tolkas som andakt och själavård. Det kallas taktik.

Utvecklingen i Svenska kyrkan och i Norska kyrkan visar tydligt att det inte handlar om småfrågor, inte om en fredlig, stilla andlig begrundan. Det är hårdhet och målmedveten kamp, där nästan det enda alternativet blir att de som förespråkar en kristen äktenskapssyn väjer och avstår från den personliga vigselrätten.

Men detta är ju ett mellanstadium, vet vi. Sen kommer kravet in på ordinanderna. Först på kyrkoherden: församlingarna måste svara för att alla som vill blir vigda och välsignade. Att alla godkänns som faddrar. Sen kommer det över på den enskilde prästen.

Är nu detta för dystra penseldrag? Tiden får utvisa. Jag har varit med för länge för att undgå att se trenderna och utvecklingen.

Kyrkan måste alltid hålla fast vid sin bekännelse. Till den hör att det Guds Ord avvisar, måste kyrkan avvisa. En präst ska förkunna Guds Ord, lag och evangelium, synd och nåd. Också det som går över hans eget liv ska han förkunna. Gör han inte det, utan låter sina personliga svagheter och synder påverka vad han säger, är hans undergång i andlig mening en tidsfråga. Och vad skulle en präst kunna förkunna om grunden för förkunnelsen skulle vara de livsområden där han tycker sig ha lyckats?!

Till bekännelsen hör också Jesu kärlek till alla vilsna människor. De svaga, utstötta, av människor föraktade, var föremål för Jesu särskilda omsorg. Men Jesu ord är klara: gå och synda inte härefter (Joh 5:14). Det handlar inte om ”dem”, det handlar om oss alla!

Ingen är för dålig, för syndig, för kyrkan. Ingen behöver säga: jag ryms inte med, jag är inte kallad. Men många kanske är för obotfärdiga. Man ställer villkor på Jesus. Det och det eller det är jag inte villig att avstå från. Och så ska den kristna tron skrivas om.

En annan sak är att säga ”det och det eller det har jag svårt med, jag kan inte i egen kraft bryta med det”. Apg 3:26.

Vi står inför 500-års jubileum: år 2017 är det 500 år sen Martin Luther spikade sina teser, och riktade sitt nödrop och sitt ad fontes -rop med uppmaningen att vända tillbaka till Bibeln. Reformationens materialprincip (rättfärdig genom tron allena) och formalprincip (Guds Ord är den enda regel enligt vilken alla läror och lärare ska prövas och bedömas) är livsviktiga för en levande kyrka.

Vår bön är att reformationsåret 2017 ska bli en avgörande vändpunkt för alla kristna kyrkor. Och: det lönar sig inte att vänta ett år, börja nu, lyssna nu, vänd om nu!

Henrik

Publicerat i kyrkan | 3 kommentarer

Problematiskt handboksarbete

Lyssnade på en diskussion mellan Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och Tomas Riad, Svenska Akademiens tillförordnade ständige sekreterare.
 
Bl.a kommenterade Svenska Akademien vikten av att uppmärksamma skillnaden mellan optativ och indikativ i ordalydelsen till Herrens välsignelse (Herren välsigne dig respektive Herren välsignar dig – innebörden är en annan, säger Svenska Akademien).
 
En katastrof är det att handboksförnyelse som en övergripande princip har valt ”ett inkluderande språkbruk”, vilket resulterat i att man säger ”om vi bekänner våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att Gud förlåter oss våra synder”. För att undvika ”han” om Gud! Men det blir fel när man vill undvika att använda ett pronomen (som anses könsdiskriminerande!) Svenska Akademien avvisar handboksförslagets lösning:
Så kan man inte säga, påpekar Tomas Riad.
 

Jag förundrar mig över att man inte kan följa Bibelns språkbruk i bibliska texter. Varje människa har en far och en mor, varför skulle det vara fel att tala om Gud som Far, som Jesus gjorde?

De moderna teologiska koncepten förändrar trons innehåll. Undra på att kolleger i Sverige är oroade!

Det betyder givetvis inte att allt som har funnits är bra. Men en prövning av innehållet är nödvändig. Kyrkohandboken i en (luthersk) är ett uttryck för kyrkans tro.

Detta var bara ett par exempel. Det lönar sig att bekanta sig med arbetet, också Svenska Akademiens remissutlåtande. Vindarna blåser österut.

Henrik

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6438997

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Svenska akademiens goda teologi

”Svenska Akademien har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade förslag och vill framföra det som här följer. Själva remissvaret inskränker sig till endast några övergripande kommen- tarer. I bilaga lämnas fylligare exemplifiering, och argumentationen utförs där också mera i detalj.

Det som Svenska Akademien anser vara sin primära uppgift i sammanhanget är att lämna synpunkter på den språkliga utformningen. Detta verkställs huvudsakligen i bilagan. Därvid finns det skäl att göra skillnad mellan onöjaktigheter som hänför sig till den rent språkliga (grammatiska) strukturen och sådana som snarare kan iakttas i den stilistiska utformningen. Misslyckade val som faller under den förstnämnda kategorin bör – om anmärkningarna befinns giltiga – korrigeras utan vidare diskussion. Stilfrågor kan möjligen uppfattas som en smaksak och kan därför ge upphov till delade meningar. Detta ligger i sakens natur, särskilt som »ett levande gudstjänstliv» anses kräva »ett varierat språk med olika stilnivå» (Kommen- tarer Förslag kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 1, s. 25), något som öppnar för olika tolkningar. Icke desto mindre finns det ett stort mått av konsensus beträffande språklig stil inom språksamhället. Stilmedvetande kan hävdas vara en del av den språkliga kompetensen.

Det är kanske inte Svenska Akademiens sak att komma med påpekanden om det teologiska innehållet, men stundom kan språkfrågorna ha teologiska implikationer. Exempelvis ger förslaget till kyrkohandbok frihet att välja mellan två versioner av Välsignelsen, den tradition- ella och en nyare variant. Det som skiljer mest är verbformerna. Den äldre versionen inne- håller optativformer (välsigne etc.), medan den yngre genomför presens indikativ (välsignar). Dessa verbformer står inte i paritet med varandra, och detta är ingen stilfråga. Optativen uttrycker en förhoppning, med presens görs ett konstaterande.

Akademien noterar att den äldre versionen av Välsignelsen överensstämmer bättre med grundtextens andemening (4 Mos. 6:24–26). Den nyare versionen lämnar alltså ett annat budskap och kan med andra ord redan på rent språkliga grunder anses vara underlägsen. Den äldre är mera korrekt, och det finns inget utrymme för någon förhandling på den punkten. Härtill kan man foga invändningen att den naturliga tolkningen av respektive version eventu- ellt avspeglar något olika gudsuppfattningar. Med optativformulering uttrycks en förhoppning om att Herren skall välsigna församlingen (men avgörandet ligger utanför den talandes makt), i alternativet är välsignandet ett faktum. Även den präst som läser Välsignelsen får sin roll modifierad, och ytterst påverkas relationen mellan Herren, prästen och församlingen. Detta förefaller vara en teologiskt icke trivial fråga.”

Det är inte första gången jag imponeras av att Svenska akademien står för god teologi, skarpa ögon och naturligtvis gott språk. I samband med diskussionerna om vår kyrkohandboks från bibelöversättningen tagna ”den heliga anden” (med stort och litet a), konstaterade akademien att ”enligt vår mening är den Helige Ande ett namn, och ett namn ändrar man som känt inte.”  Så bör vi säga, detta namn återspeglar bäst vad vi tror och bekänner om Gud, den Helige Ande.

I utlåtande om Herrens välsignelse (i förslaget till ny Kyrkohandbok för Svenska kyrkan) fäster man uppmärksamheten vid den förändrade betydelsen i den nya bilöversättningens version av Herrens välsignelse (4 Mos 6:24-26).

Jag fröjdar mig över en sådan kompetens!

Henrik

Läs vidare http://www.svenskaakademien.se/sites/default/files/remissvar_kyrkohandboken.pdf

Publicerat i kyrkan | 4 kommentarer