Stora vägval

Dr Michael Brown, som har gett mig mycket när det gäller ”Jewish Objections to Jesus”, har skrivit några tänkvärda ord om ett mycket svårt och känsligt ämne.
 
Han skriver om den terrorist, som sprängde sig i ett mordattentat i Manchester för bara någon vecka sen. Han säger till borgmästaren i Manchester att denne man var muslim.
Det är svårt att säga så, för det kan missförstås kapitalt. Alla muslimer är definitivt inte terrorister, egentligen bara en bråkdel.
 
Den stora frågan gäller förhållandet mellan islamister och islam.
Enkelt framställt blir det ungefär så: vem är en äkta muslim, islamisterna eller de många fridsamma och vänliga muslimer som bor mitt ibland oss?
Det är definitivt fel att beskylla vänliga och medmänskliga muslimer för sådant som görs i religionens namn.
Men det finns enligt dr Brown ett problem. Koranen uppmanar till våld mot otrogna, koranen tar avstånd från ”fredlig samexistens”, det godkänns nog i ett minoritetsläge men inte när islam blir majoritetens religion.

Den som läser Bibeln får aldrig något stöd för att spränga sig och ta livet av andra, inklusive sådana som inte har samma religion eller övertygelse. Vi kristna är kallade att älska, aldrig att hata. Vi kan hata det onda, men aldrig någon människa, om eller när vi förfaller till sådant sker det aldrig med biblisk fullmakt.

Tvärtom, vi ska välsigna våra ovänner och be för dem som förföljer oss.

Men hur rå på islamismen? Problemet i en mening är att ett studium av koranen, muslimernas heliga skrift, snarare stöder de radikalas ståndpunkt än de moderatas.

Jag tror att en viktig aspekt är att muslimer börjar bevaka vad som sägs och lärs i moskéer och i andra sammanhang, t.ex. på nätet.

Samtidigt som detta sker, finns det en allt större öppenhet för islam – eller rädsla? – i våra länder. Vi monterar ned det kristna arv som har fött medmänsklighet, sjukvård, hjälp, respekt, demokrati och frihet och vill öppna för sådana som inte underskriver dessa grundläggande principer. Det för mig obegripliga är t.ex. att många, som vill kalla sig feminister, samtidigt vill öppna för islam, utan att fråga sig vilken kvinnans ställning är i muslimska länder. Vill vi ha sharia i stället för vårt rättsväsende?

Svåra frågor, därför att vi inte ska bilda block mot människor.

Det finns ett svar som den svårt sjuka läkaren och apologeten  Nabeel Qureshi skriver om i en ny bok: No God But One. Allah or Jesus? Den har nyligen utkommit också på svenska.

Han berättar om sin väg till kristen tro. Och han beskriver ingående de stora frågeställningarna; vilka är skillnaderna mellan islam och kristen tro? Sharia eller evangeliet? Tawhid eller Treenighet? Muhammad eller Jesus? Koranen eller Bibeln? Jihad eller korstågen? Och de stora frågorna om vad vi kan veta, hålla för sant.

Det blir ingen förändring i samhället eller i relationen mellan människor om inte hjärtat förändras. Igår kväll ägde en terroristattack rum i centrum av London. Sju döda, 48 skadade, många med livshotande skador. Tre terrorister skjutna.
Alla vid liv före kl 22.08 (lokal tid) igår kväll. Varför??

Vårt svar ska inte vara utfrysning, varken ut- eller frysning. Snarare inkludering, uppsökande omsorgsgemenskap, men med ett kristallklart evangelium om Jesus Kristus.

Dr Michel Brown har inträngande ord att säga till borgmästaren i Manchester, och till hela västvärlden.

Dr Brown har också sagt viktiga ord om den konsert i Manchester, som för många blev deras sista. Artisten, Ariana Grande,  en vacker ung kvinna, som sjöng för barn och unga, med ett speciellt budskap till flickor. Men när man läser texterna till hennes sånger och försöker få grepp om hennes budskap, blir man deprimerad och chockad, säger Brown. Hon sjunger rentav vulgärt med mer eller mindre förtäckta ord om fri sex, om masturbation, om sådant som t.ex. unga barn inte skall behöva höra (det yngsta offret var en 8 år gammal flicka). Ariana Grande har gjort mycket gott, bl.a när hon har besökt de skadade och drabbade i Manchester och när hon tagit initiativet till en välgörenhetskonsert vars intäkter ska gå till de drabbade. Till den delen fint och värd all uppskattning!

Men vilket är det budskap som ska bära unga människor ut i livet som vuxna? Är det radikalislamismens du ska hata, eller är det det västerländska du ska njuta och skaka av dig det som känns fel men som alla vill (för att anspela på en av hennes sånger).

Eller är det det kristna evangeliet, som lär oss att älska, baserat på att Gud först har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder?

Stora vägskäl!

Vi behöver nu Pingstens Ande och det liv och den kärlek som Herren vill utgjuta i vårt hjärta!

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

När Jesus såg deras tro…

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på uttrycket i 1 Kor 12:9: ”Helbrägdagörelsens gåvor” (citerar gamla kyrkobibeln, för de nyare översättningarna SFB 1998 och Bibel2000 har inte fått med pluralis, ”gåvor”).

Jag har mycket följt med en god väns kamp, som nu har kommit in i det svårast tänkbara skedet. Och jag har tänkt på att vi skulle be om att helbrägdagörelsens gåvor mera skulle vara verksamma i den kristna församlingen.

Jag tror att sjukvården och hälsan är en Guds gåva. Gud är Skaparen och Han har makt. När jag på sjukhuset där jag var en dryg vecka i mars fick höra om mitt problem att efter behandlingen här ska man kämpa och ”luonto korjaa sitten”, så tänkte jag avbryta den snälla fysioterapeuten och säga ”Luoja, inte luonto”. Men det att naturen kan reparera skador, tex hjärnan kalibrera sig efter olika sjukdomar, är ett verk av Skaparen. Jag ser ingen motsättning mellan vård och helbrägdagörelse.

Men Guds möjligheter slutar inte där vi människor måste sträcka upp händerna. Gud gör under, Han har makt och möjligheter.

I Mark 2 berättas om en lam man som bars dit av fyra män. De kunde inte komma fram på grund av trängseln kring Jesus. Då gjorde de en öppning i taket och sänkte ner mannen på bår framför Jesus. Och sen står det: ”när Jesus såg deras tro, sade han till den lame: min son, dina synder förlåtas dig.” (Mark 2:5).

Tänk om bärarnas tro också idag skulle hjälpa någon till ett möte med Jesus, till syndernas förlåtelse, till liv och hälsa!

Förutom min vän som jag skrev om, har jag haft många andra sjuka i tankarna och i mina böner. En av dem kan du läsa om här:

Torn Emotions: A Visit With Nabeel Qureshi

Låt oss förenas i bön för de sjuka. Låt oss be om helbrägdagörelsens gåvor, och ett möte med HERREN, som är vår Läkare (2 Mos 15:26).

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Känsloargumentation

Känsloargumentationen blir ett allt vanligare vapen i debatter och inlägg, inte minst när man inte har så många sakskäl att anföra.

Om t.ex. någon efter en välmotiverat och väl underbyggt (rätt eller fel) diskussionsinlägg säger ”det var nog det dummaste jag har hört” eller ”typiskt för din åsiktsgrupp” så handlar det just om sådant. Eller om någon säger om Bibeln något i stil med ”det lönar sig inte att läsa en sådan sagobok” så brukar jag svara: du har ännu ingenting sagt!

Det är intressant att se hur man i många länder, t.ex. i England, satsar på utbildning i retorik. Politker lär sig uttrycka sig kort och koncist, att argumentera för sin åsikt osv. I vår tradition handlar det ofta om långa och mångordiga politiska utgjutelser.

Nu har det blivit allt vanligare med känsloargument. Man svarar inte på frågor, man argumenterar inte för sin sak, man försöker inte motbevisa framförda påståenden, utan man kan säga ”nu blev jag verkligen sårad”. Det får man givetvis säga, men i många sammanhang skulle kommunikationen vinna på att man pekar på vad och varför i ett inlägg som upplevdes kränkande.

Men skrämmande ofta slutar diskussionerna  med ett sådant känsloargument.

En orsak är nog att vi har väldigt olika uppfattningar om många frågor, allt från politik till etik och religion mm. Men ett meningsfullt samtal kan vara betydelsefullt på många sätt.

I den pågående diskussionen om äktenskapet har jag ibland mött påståendet ”jag vill inte diskutera vad de bibliska texterna säger om äktenskapet med dig”. Kanske den bakom liggande tanken är att man uppfattar det som att jag vill ”prata omkull” någon med just sådana argument.

Om det nämligen handlar om don’t disturb me with facts” är ju situationen ganska bedrövlig.

Det finns säkert anledning för mig att se mig i spegeln. Kanske tycker någon att de inte får säga vad de känner och tänker, utan de blir genast avvisade på något sätt.

Men jag tror att det håller på att bli en sjukdom i debattkulturen – både i samhället och kyrkan – att man lätt hamnar i åsiktsläger, och därefter bryr man sig inte om att samtala utan bara om att rösta – tills man får sin vilja igenom.

Och det är nog tragiskt. Vad kan vi göra?
Utveckla förmågan att lyssna på andra. Sätta oss in i olika uppfattningar. Uppträda korrekt. Undvika ogrundade känsloargument.

Henrik

Publicerat i kyrka och teologi | Lämna en kommentar

Välsignad påskhögtid

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
(Jes 53:5).

Jag önskar alla läsare en Välsignad påskhögtid!

Henrik

 

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Nationella bönealternativ

Fick idag en svensk kristen tidskrift där ledaren hade rubriken Gå bort ifrån mig, Satan!

De som läser sin Bibel vet att detta är ett citat (Matt 16:23). Det är Jesus som säger det åt Petrus, som det verkar, men egentligen åt en som är hos Petrus och använder honom mot Jesus. Jesus hade berättat för sina lärjungar om det nödvändiga korset. Han måste gå upp till Jerusalem, han skulle bli överlämnad i syndares händer och lida döden på ett kors. Den välvillige Petrus förstod inte att hans tankar plötsligt kom i syndens tjänst, därför att han ville locka Jesus bort från korsets väg.

Det är en ganska anmärkningsvärd kontext. Jesus hade precis talat med lärjungarna om vem Han är, och Petrus hade svarat på alla lärjungars vägnar: ”Du är Messias, den Levande Gudens Son.” (Matt 16:16). Och då sade Jesus till Petrus: ”

”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” (Matt 16:17,18).

Det är som känt på (bl.a) detta bibelord som den romersk-katolska kyrkan bygger läran om påvens ofelbarhet.

I perikopen omedelbart efter detta, säger Jesus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.” (Matt 16:23).

 

Också om Jesus sade orden till Petrus, sade han inte: gå bort ifrån Petrus, Satan! Utan ”gå bort ifrån mig!”

Den onde hade angripit Jesus genom Petrus. Men det var inte Petrus som var den ondes mål, utan Jesus.

Därför ber kyrkan i Jesu namn: Gå bort ifrån mig, Satan!

Det är en alternativ bön. Det finns en annan bön, en begäran i NT.

”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” (Luk 5:8). Orden sades till Petrus när Jesus kallade honom. Kanske var Jesu formulering nu inför vägen till Jerusalem en medveten anspelning på Petri kallelse.

Men det finns i evangelierna en berättelse om hur Jesus befriar en besatt.

Då bad man att Jesus skulle lämna deras område. (Mark 5:17). Jesus hade löst en människa, enligt Matteus var det faktiskt två (Matt 8:28), och de onda andarna hade bett om att få fara in i en svinhjord. När de onda andarna farit in i svinen störtade de sig ner i sjön och drunknade. Då bad man Jesus att lämna deras område.

Dessa två böner Gå bort ifrån mig, Satan! och Gå bort Jesus! är två nationella alternativ. Allt mera hör vi det ropet från vårt land: gå bort, Jesus. Ingen psalmsång, inga julfester eller vårfester med kristet innehåll i skolorna. Inget kors, sade British Airways till en av sina anställda. Vi ser detta i hela västvärlden.

Men det finns också de som säger till Jesus:

”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.”  (Luk 24:29).

Den bönen vill jag be. Och Jesus säger sedan åt Guds motståndare, Åklagaren: Gå bort ifrån mig, Satan!

Jesus har den makten.

Nu blåser det upp till storm i vår kyrka. Kalla vindar blåser på olika håll. Vi misströstar inte. Jesus befaller den onde. Han är tvungen att vika undan för Jesus.

Henrik

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

Nya tider

Riksdagen förkastade igår det medborgarinitiativ som hade undertecknats av flera än 100 000 personer och som handlade om att inte låta den nya äktenskapslagen träda i kraft. Den nya äktenskapslagen är ju godkänd av riksdagen och stadfäst av presidenten. Med rösterna 120 – 48 förkastade riksdagen den elfte timmens försök att stoppa den nya äktenskapsagendan.

I diskussionerna har man hela tiden sagt från politikerhåll att kyrkan är fri att följa sin egen äktenskapssyn. Inom kyrkan höjs däremot rösterna (också biskopars) för att kyrkan bör följa samhällets lag. Det handlar om mänskliga rättigheter, heter det. Också kyrkan måste omfatta dem.

När jag ser på det uppkomna läget och på det faktum att vår kultur och vårt land nu bryter med en lång kristen och biblisk tradition, tror jag att vi tagit ett stort steg i alldeles fel riktning. Detta kommer att ha stor inverkan på vårt folk, trots att det egentligen gäller en liten grupp människor.

Mest upprörd är jag över att man så flagrant helt bortförklarar Bibelns tydliga vittnesbörd. Våra bekännelseskrifter (t.ex. Augsburgska bekännelsens apologi, art XXIII) talar tydligt om att äktenskapet kan inte ändras, för det är skapat av Gud. Därför är det bara Gud, inte några mänskliga lagar eller förordningar, som kan ändra äktenskapet.

Jag har tänkt att ett samhälle, en kyrka, en institution klarar sig långt mot yttre fiender. Det värsta är förrädare, medlöpare, inre fiender. ”Bland er själva ska män uppträda som talar vad förvrängt är”, sade Paulus åt presbytererna från Efesus. De inre fienderna är de farligaste.

Nu ser vi (bl.a på Helsingfors stifts hemsida ) material och vackra texter och böner för samkönade par. Allt är nu redo.

Jag tänker på frestarens ord i paradiset: Skulle då Gud ha sagt? Hans ord då avslöjar den rösten också i dagens diskussioner: Guds Ord och vilja framstår som helt orimliga, medan avvikelser och förnekelse framstår som det rätta, naturliga och vackra.

Så är det också nu.

Ingen ska tro att jag eller mina meningsfränder tycker illa om homosexuella. Jag har många homosexuella vänner, och ingen av dem har någonsin gjort mig illa på något sätt. Jag tycker inte heller att utlevd homosexualitet, som jag tror att Bibeln klart avvisar (vilket borde intressera varje kristen) inte är synden framom alla synder, som intrycket lätt blir i ett skede när någon fråga diskuteras – och måste diskuteras. De är medmänniskor, lika fullt och lika mycket som någonsin de heterosexuella. Alla människor kämpar med sina frågor. De texter som berör homosexuella synder talar också om många andra synder (heterosexuellas, och gemensamma) som behöver klaras upp med förlåtelsens Herre. Kristi död på korset är försoningen för alla synder, både dina och mina.

Några har uppmanat mig att nu skriva ut mig ur kyrkan, de flesta av dem sådana som redan gjort det. Det är en fråga som jag arbetar med, och tänkt på länge. Jag föreställer mig att det finns många av kyrkans medlemmar som gärna skulle understöda ett sådant beslut.

Min motfråga blir dock: ska församlingen skriva ut sig om biskopen, kyrkoherden, prästen avfaller från och överger den kristna tron?

Nu ber vi om Herrens ledning. Vi försöker förkunna evangeliet och leva ut det så att så många som möjligt finner tron på Jesus Kristus, världens Frälsare.

Vi tar avstånd från den teologi och andlighet som vill negligera Bibelns egen röst i denna (och andra frågor). Samtidigt ber vi om att Gud ska upplysa oss genom Ordet var vägen går och också var och när vi har gått vilse.

Jag vill önska Guds välsignelse åt alla som på olika håll, i olika kyrkor och gemenskaper samlas i Jesu namn och i tro på Guds Ord.

”Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom.” (Rom 10:12)

Henrik

Publicerat i kyrka och teologi, kyrkan | 1 kommentar

Somliga är nog frimodiga..

”Jag tror inte att man kan bygga kyrkans framtid med hjälp av sanktioner, disciplinära åtgärder, kontroll och rättsprocesser. Därför: om det är möjligt och såvitt det beror på oss, låt oss göra allt för att det inte skall gå så.”(Ärkebiskop Kari Mäkinen i inledningsanförandet vid biskopsmötet igår)

Äntligen! Hur har jag inte väntat på de orden.
Men vänta litet..!
Gäller det också oss?

Vad har vi nämligen bevittnat de senaste åren? Jo, samme biskop och sedermera ärkebiskop, följd av andra biskopar, har genom sanktioner, disciplinära åtgärder, kontroll och rättsprocesser drivit ut många ”gammaltroende” präster ur kyrkan, eller åtminstone avkragat dem.

Inte en gång har biskoparna skyddat sådana präster.
Nu vädjar ärkebiskopen att ingen ska skada kyrkan (!) genom att vidta några som helst åtgärder mot sådana präster som utan fullmakt och mot kyrkans beslut börjar viga samkönade par den 1 mars 2017 när den nya äktenskapslagen träder i kraft.

Jag vet ju svaret. Vi är i fel gäng.

Men somliga är nog ganska frimodiga.

Henrik

 

Publicerat i kyrkan | 2 kommentarer

Gott Nytt År

Giv o Jesu fröjd och lycka!

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

”No one, no one, can change this history”

Orden är Danny Danons, Israels FN- ambassadörs. Han säger att ”denna bok, den Heliga Skrift, innehåller mer än 3000 är av det judiska folkets historia i landet Israel. Ingen, ingen kan förändra den historien.”
Det kan löna sig att google fram hans kommentar efter den skamliga omröstningen, där USA inte använde sig av sin vetorätt.

Men orden kom för mig idag när jag läste Hbl och den i och för sig mycket välskrivna kommentaren av Hilkka Olkinuora. Jag läser gärna vad hon skriver, hon skriver bra, hon formulerar sig ofta fyndigt och fint.

Men jag reagerar mot en mening, som egentligen är en tendens i många teologers och prästers betraktelser idag.

Hilkka Olkinuora konstaterar att barnamorden i Betlehem, som Herodes gav order om, inte har någon utombiblisk källa. Hennes slutsats är symptomatisk: ”Barnamordet utan like är egentligen ett barnamord utan lik.”

Och det är ju fyndigt sagt. Men frågan är om den satsen har någon som helst täckning, eller om den måste med bara för att den fyndiga formuleringen kunde användas? (Jag frågar, påstår inte).

Den underliggande frågan lyder: är en uppgift osann bara för att den finns i Bibeln? Eller ännu mera exakt: om uppgiften bara finns i Bibeln men inte i utombibliska källor?

Vi har otaliga exempel på uppgifter som endast finns i bibliska texter, men som senare kunnat dokumenteras. Det är bara att slå upp och läsa in sig.

Dessutom har vi uppgifter om Herodes, som uppvisar tydligt paranoida drag: alla som kunde tänkas hota hans ställning och popularitet, var i livsfara. Herodes lät döda en av sina tio hustrur, 3 av sina söner, åtminstone en överstepräst och många politiska motståndare! Så den bild som Matteus (kap 2) tecknar av Herodes stämmer exakt med den bild den judiske historieskrivaren Josefus tecknar.

Det finns också exempel på grymheter som Josefus inte omtalar. Så det faktum att han inte omnämner  barnamorden i Betlehem är inget bevis för att det inte är historiskt korrekt.

Det kan ännu vara skäl att tillägga, att den berömda arkeologen Albright hade uppfattningen att Betlehems befolkning vid tiden för Jesu födelse bara skulle ha uppgått till ca 300 personer. Det torde därför ha handlat om ganska få – men inte desto mindre tragiska – mord, kanske 5-10 personer. Detta kan för Josefus ha varit för obetydligt i en miljö (både grekisk och romersk) där inställningen till barns rätt att leva inte var odiskutabel.

Man håller som bäst på med utgrävningar som kanske kan kasta nytt ljus över Herodes – eller borde man skriva  nytt mörker?

Alltså: Matteus anger inte något antal, men han säger i klartext att något förfärligt skett, och att detta tom skulle ha profeterats om i GT.

Att vissa skrifter talat om hundratals, tusentals (jag har som mest sett antalet 14000) offer är säkert en överdrift. Men att säga att det naturligtvis inte var så, är nog inte sant. Och allra minst i en tid som söker efter orsaker att inte ta Bibelns budskap på allvar.

Se t.ex. denna link: http://www.biblearchaeology.org/post/2009/12/08/The-Slaughter-of-the-Innocents-Historical-Fact-or-Legendary-Fiction.aspx#Article.

Där finns en hel del uppgifter.

No one, no one, can change that history. Så säger också jag, om Matteus‘ julberättelser. De är inte fiktiva, utan som Lukas inleder sitt evangelium: factum est (”det hände sig”).

Henrik

Publicerat i kyrkan | 2 kommentarer

Transgender, samkönat och sexuella inriktningar

Dr Robert Gagnon, Associate Professor of New Testament vid Pittsburgh Theological Seminary, är definitivt en av de teologer som mest allsidigt och objektivt satt sig in diskussionerna om homosexualitet och med hela queer- ideologin.

T.o.m. den finländske professorn Martti Nissinen, som förhåller sig positivt till praktiserad homosexualitet, ger Gagnon erkännande för att ha skrivit den grundligaste studien om The Bible and Homosexual Practice.

Han bemöter övertygande de vanliga argument som framförs här i våra inhemska diskussioner, typ (1) homosexualitet är medfödd, (2) den typ av homosexualitet som Bibeln fördömer är en annan typ än den vi känner igen, (3) Bibelns sexualitet handlade om våldsrelaterad och utnyttjande homosexualitet, såsom pedofili, pederasti och andra förhållanden där den svagare parten på olika sätt var underställd utövaren/utnyttjaren.

Han bemöter också argument som hävdar att Bibeln tiger om modern homosexualitet som en etisk relation mellan samtyckande vuxna. Vidare säger Bibeln inte något om transgender, heter det.

Robert Gagnon visar nog att dessa teser inte alls är hållbara i diskussionen. Lika litet som att göra en åtskillnad mellan vad den historiske Jesus sade och vad hans apostlar sade.

Jesus bad som känt sina apostlar att de skulle döpa och lära, dvs alla de bud som jag har befallt er. När apostlarna gjorde det, kritiserar man dem för att inte göra det som Jesus ville att de skulle göra och säga!

Robert Gagnon besvarar på sin hemsida flera av de nya argumenten mot LBGT-ideologin.

Det är bara att läsa, studera och sätta sig in i ämnet.

Men det är skäl att minnas att detta är den teologiska argumentationen. Det finns också något som man kunde kalla en relationsrelaterad infallsvinkel, dvs att behandla alla människor med respekt, att älska sin medmänniska ”i vilka kläder hon än kommer emot”. Så gjorde Jesus och det är en utmaning för oss kristna att älska och kunna bemöta både flyktingar, etniska minoriteter och sexuella minoriteter och många andra.

Men detta relationsrelaterade perspektiv innebär inte att man som kristen kan godkänna allt beteende. I dagens nyhetssändningar berättades det om en 68 årig amerikansk man som gift sig med en 24 årig kvinna, som efter tre månaders äktenskap visade sig vara hans barnbarn! Hon har meddelat att de kommer att fortsätta därför ”att de älskar varann”.

Alla formella kriterier (kön, antal, släktförhållande, ålder, art, förutsättningen att den andra parten är vid liv osv) är ifrågasatta idag. Gruppäktenskap, olika former av polyamorösa förhållanden, syskonäktenskap eller incest i ngn form, pedofili,äktenskap med djur tom i vissa kulturer osv finns idag. Kraven på flera officiella partners har framför av politiska organisationer i också i våra nordiska länder.

En ung teatergrupp erbjuder en satsning på 4-7 åringar (i Svensk-Finland), som ska ställas inför diskussion om kön, om alternativa familjer, om vad som är normalt och traditionella värden osv. 4-7 åriga barn.

”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad.” Hebr 13:4.

Jag ska i ett kommande nummer av tidskriften Kristet perspektiv försöka redogöra för de teologiska argumenten för det traditionella äktenskapet, men jag väntar på biskopens kommande bok, som torde utkomma till bokmässan i år. Detta för att få en mera allsidig och aktuell diskussion i ämnet (tillagt 06.10 kl. 10).

I gårdagens Hbl (5.10.2016) fanns en ”nyhet” som såvitt jag kunde se i huvudsak baserade sig på Monika Pensars uppfattning om föreningen Äkta äktenskap. Den organisationen sägs samarbeta med hatorganisationer i USA och även med grupper i Europa.

Det ger ett beklämmande intryck på mig att vår största svenskspråkiga tidning på så lösa grunder gör en stort upplagd nyhet. Man försöker visserligen para den med att intervjua en informationssekreterare inom föreningen, men den biten är nog svag jämför med de påståenden som slungas ut. Äkta äktenskap är nog ingen hatorganisation. Inte heller samarbetar de mig veterligen med nynazister.

Nyhetsuppläggningen visar på ett typiskt fenomen. Man kallar den för rasism, och undrar varför man diskriminerar homosexuella personer. Satsen början innehåller en ideologi, en -ism, satsens andra del handlar om personer. Det är faktiskt demagogiskt, tycker jag.

Man kan ta avstånd från en ideologi (också nazism skymtar fram, det säljer ju bra) utan att förhålla sig ovänligt till människor, inklusive sådana som har en ideologi som man inte delar. Att älska och högakta sin nästa förutsätter inte gemensamma åsikter.

Det finns alltså ett relationsrelaterat perspektiv med i alla etiska diskussioner. Vi lever i en tid som påstås vara mycket tolerant. Men toleransen tar ofta slut på nolltid om man konfronteras med personer som inte accepterar ens ideologi.

Nu behöver vi en saklig diskussion, där det enda motargumentet inte kan vara att han eller hon har inte samma åsikt som vi.

Viktigare för Hbl:s läsare än vilka grupper som retar vem, skulle vara att fördjupa sig i argumentationen för och emot t.ex. samkönade äktenskap.

Varje medlem i Regnbågsankan har en far och en mor. Det gäller oss alla. Det borde inte vara så svårt att förstå dem som talar om det traditionella äktenskapet.
Om vi har fått leva med vår far eller mor är en betydligt mera svårhanterat sak. Men det ska vara den konkreta målsättningen. Äktenskapet mellan man och kvinna är heligt, det får inte kränkas. Och här har nog den heterosexuella majoriteten betydligt mera att reda upp än den homosexuella minoriteten: otroheten, själviskhet, att leva som gift även om man inte är det, eller att leva som ogift även om man är gift.

De beslut som vår kyrka nu fattar kan helt enkelt inte betyda att man säljer bort den ena klassiska kristna läran efter den andra, och accepterar för den kristna kyrkan helt främmande synsätt. Därefter säger man att det inte splittrar eller hotar kyrkan, om vi bara lär oss att respektera varandra!

Nu tror jag att vårt folk och vår kultur, för att inte säga vår kyrka, står inför avgörande, och, vid fel beslut, irreparabla följder av det val man går in för. Det är katastrofalt om våra biskopar (en del av dem) går i spetsen för en sådan utveckling.

Jag tvekar inte att säga att det inte är sådana herdar som vår kyrka behöver.

Henrik

https://stream.org/memo-to-the-washington-post-the-bible-does-reject-transgender-behavior/

Publicerat i äktenskap och etik, kyrka och teologi, kyrkan | 1 kommentar