”Allt handlar inte om dig, Antje Jackelén”

I och för sig en svensk angelägenhet. Men har den något att säga oss i Finland, med andra namn, förhållanden men samma anda? Jag tror det. Tuffa kvinnor gör upp med varann.
En påfallande och som fenomen intressant trend är att medan kyrkan skulle vara samhällets samvete och med ”kritisk solidaritet” följa med det som sker, har nu samhällsröster blivit kyrkans samvete som försöker hjälpa kyrkan att bli (!) kyrka.

Jag publicerar inte detta som något personangrepp på den svenska ärkebiskopen, det har jag inget behov av. Men Sofia Lilly Jönssons text ger nog alla något att tänka på.

Henrik
Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Förskjutning i förkunnelsen

Jag läste av en händelse Olof Edsingers kommentarer och fann en fin sammanfattning av den uppenbara förskjutningen i förkunnelsen, som tydligt kan påvisas.
Sammanfattningen lär vara Kajsa Ahlstrands:

Från Gud där ute till Gud i mig

Från människan är syndare och behöver förlåtelse till människan är sårad och behöver läkedom

Från Människan ska lyda till Människan får skapa

Från Kristus som trons centrum till Livet som trons centrum

Från tro som rustning till tro som nakenhet

Från Ordet till Mysteriet

Från Jesus till Gud

Från bara i Jesu namn finns frälsning till i Faderns hus finns många boningar

Från tydliga gränser: åtskiljande till mjuka gränser: gemenskap

Från godhet till vishet

Från hierarkisk auktoritet till erfarenhetsauktoritet

Det är enligt min mening riktigt. Och det är allvarligt.
Det var inte denna förskjutna förkunnelse som resulterade i kristendomens explosiva start och fortsättning. Denna kristendomstyp är snarare orsaken till att kyrkorna töms och urvattnas.

Med detta i blickpunkten, hur är det,  vad förkunnas och sägs i din församling, i din kyrka idag?

Läs gärna Olof Edsingers blogg, här finns en länk till den:

Självförhärligande eller Gudsförhärligande? – del II: Skapelse och frälsning

 

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Blir man frälst av att göra socialt arbete?

En av de mest citerade bibelverserna är Jesu ord i Matt 25:40

Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Ofta(st) tolkas orden så att det handlar om att göra goda gärningar mot de minsta i världen. Man talar ofta om ett socialt evangelium.

Jag tror att man ska se på texten och dess sammanhang litet mera.

Ett av de avgörande uttrycken i texten, som också riktar förståelsen av Jesu ord, är orden ”mina minsta bröder”. Vilka är Jesu minsta bröder?

Det är bortom all tvekan att Jesus älskar alla människor. Jesus visade också ett alldeles unikt intresse för de små i samhället, både bokstavligt för barnen, men också de som i världens ögon var små: de utstötta,  förtryckta, minoriteter i förhållande till det politiskt korrekta. Han åt med dem som det inte var lämpligt att äta med: syndare, prostituerade, politiskt korrumperade… Han visade sitt intresse för romerska officerare, för den kananeiska kvinnan (Matt 15), eller en grekiska kvinna med syrisk-fenicisk bakgrund (Mark 7). Han umgicks med sjuka och tog sig an dem, också de besatta hjälpte och helade han genom att driva ut de onda andarna. Han kallade en samarbetsman, Levi (Matteus) till lärjunge och apostel.

Men avser uttrycket ”mina minsta bröder” alla människor i detta sammanhang?

Det finns ett annat ord av Jesus som Matteus citerar i kap 10, som kanske eller rent av troligt hör till samma kategori:

Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.” (10:42).

Därför att det är en lärjunge, säger Jesus. Han uttrycker därmed en hemlighet, samma hemlighet som kommer fram i Apg 9 när Jesus möter Saulus.

Bakgrunden är denna:

”Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ‘den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.”  (Apg 9:1,2).

Saulus förföljde ”Herrens lärjungar”, ett vidare begrepp än ”apostlarna”, och ville fängsla dem.
När Herren Jesus möter Saulus på vägen till Damaskus, presenterar han sig för Saulus med följande ord: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Det står inte att Saulus förföljde Jesus, utan Jesu lärjungar.

Men här finns samma tanke som i Matt 25: den som gör något mot mina lärjungar, gör något mot Jesus.

Jag tror att det är hemligheten också i Matt 25. Det bekräftas av att Jesus börjar med att dela in människorna i två grupper: till höger, till vänster, ”får”, ”getter”.

Det visar att det som gäller frälsningen beror på tro. Tro på Honom, som förklarar den ogudaktige rättfärdig, rövaren på korset och alla andra rövare, som inte kunde göra något för Jesus, annat än be om sina synders förlåtelse.

Matt 25 talar om en hemlighet, en enhet som råder mellan Jesus och alla de som tror på honom. Därför är det så allvarligt att förföra dem som tror på Kristus. Därför säger också aposteln Paulus:

Det är därför vi strävar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till den levande Guden, som är en frälsare för alla människor, särskilt för dem som tror. (1 Tim 4:10 B2000).

Samma tanke finns ännu hos Paulus, i en känd text och ett känt kapitel (nådegåvorna, Kristi kropp):

Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.” (1 Kor 12:26).

Matt 25 är enligt min mening ofta feltolkat. Man kan ofta läsa och höra att tom att det inte är så viktigt med läran, inte ens med tron, bara man besöker dem i som är i fängelse eller på sjukhus, och hjälper de fattiga.

Men det handlar om Kristi kropp, om enhet och omsorg, först och främst om Kristi omsorg om sitt folk, sen också om de kristnas omsorg och hjälp ”därför att det är en lärjunge”.

Men hur blir det då med kärleken till nästan? Bryr sig inte Gud om dem alla?

Svaret är ett entydigt JA! Vi har många bibeltexter som bekräftar det. Lilla Bibeln (Joh 3:16), orden om att Jesus har också andra får, som inte tillhör detta fårahus (eller fålla, som det står i SFB, Joh 10:16).

Och inte minst liknelsen om den barmhärtige samariten (samariern) i Luk 10. Samariten, var inte ”renlärig”, han umgicks inte med judarna, och de rättrogna judarna undvek att gå genom Samarien på vägen från Galileen till de stora högtiderna i Jerusalem (Judeen).

Men ändå använder Jesus samariten som exempel på barmhärtigheten och kärleken till nästan.

Vi har det dubbla kärleksbudet som talar sitt tydliga språk. Vi har ord i hela Bibeln om främlingar, flyktingar, fattiga och hjälpbehövande.

Matt 25 riktar sig givetvis inte mot omsorgen om medmänniskan.

Min poäng är att Matt 25 inte ger uttryck för en parallell väg, eller konkurrerande väg till frälsningen hos Jesus. Jesus känner de sina. Han börjar med att identifiera dem. Och sen berättar han om dem vissa sanningar, som de förvånar sig över.

I Bergspredikan säger Jesus inte ”saliga är ni om ni är fattiga i anden” osv utan ”saliga är ni som är fattiga i anden (Lukas använder ni -form, Matteus de-form).

Låt oss göra gott. Mot varann, mot vänner och fiender, bekanta och främlingar, mot kristna och muslimer och andra. Mot alla människor. Men låt oss för dem alla berätta att Jesus ger ”fribiljett” till himlen. Bara att ta emot trons gåva och tacka!

Vi klarar oss inte utan Jesus. Ingen människa gör det, inte heller de som får mat, kläder och husrum av snälla medmänniskor.
Men Kristi kärlek tvingar oss ut till nöden, var den än finns.

Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött.  Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.” (2 Kor 5:14,15).

Henrik

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

Intressant politiskt inkorrekt forskning

En allmänt utbredd uppfattning är att homosexualiteten är medfödd och inte kan ändras. Man hör också ofta sägas att det är vanligt att heterosexuella blir homosexuella.

Åtta studier på olika håll i världen, bl.a i USA och i Skandinavien, visar att så inte är fallet. Man har studerat enäggstvillingar och kommit till att om homosexualiteten skulle vara genetiskt betingad så borde den ena tvillingens homosexualitet till 100% motsvaras av samma böjelse hos den andra. Så är dock inte fallet.

Jag börjar bli trött på att alltid stå på ena sidan och lyfta in argument som glöms bort. Skulle min kyrka stå fast i sin äktenskapssyn och sin syn på man och kvinna, så skulle jag försvara olika minoriteter, genom att vädja om förståelse och stöd.

Det finns så mycket känslor och attityder i båda lägren. Men det är viktigt att lyssna på röster också från det andra åsiktslägret. Eftersom så mycket i debatterna har handlat om LGBT -ideologins inlägg, vill jag också att man ska läsa åsikter (med delvis pro gay forskare) som talar om ngt annat.

http://www.orthodoxytoday.org/blog/2013/06/identical-twin-studies-prove-homosexuality-is-not-genetic/

Vi har dock orsak att inte sluta lyssna och framför allt behandla varje människa med respekt.
Samtidigt vilar jag i den tron att vad Gud har välsignat det är välsignat, vad Han inte har välsignat, är inte välsignat.

Henrik

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

”Det finns ingen Gud och Bart Ehrman är hans profet”

Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet, sade man i tiden om Ingmar Hedenius, känd filosof och gudsförnekare i Sverige. Hedenius’ röst har tystnat och har ersatts av många andras, både i Sverige och ute i stora världen.

En av dem som konsekvent har vänt Gud ryggen är Bart Ehrman, känd textkritiker och f.d. kristen och konservativ teolog, med examina från konservativa universitet i USA. En blick på hans böcker visar trenden. De talar sitt eget och tydliga språk om vad han brinner för. Han ser som sin passion att så ut misstro angående Bibeln, att Jesusberättelserna är förändrade till den grad att vi inte kan veta hur Nya Testamentet, särskilt evangelierna, såg ut.

Många nyateister tror att Bart Ehrman också förnekar Jesu historicitet, men det gör han inte. Han tror inte på Gud, men tror nog att Jesus existerat.

Tvivel är enligt min erfarenhet mera sällan intellektuella tvivel, de handlar oftast om moraliska och existentiella frågor.

Det handlar verkligen om en strid på liv och död. Inte bara om okunskap eller brist på intelligens. I Bart Ehrmans fall kan man verkligen säga att han varken saknar kunskap eller intelligens.

Samtidigt visar Bart Ehrmans livshistoria att en människas intellekt eller vilja inte räcker. De kan inte bevara honom eller henne från avfall, och kan heller inte föda eller bevara tron.
Det finns ngt fördolt kring tvivel och tro som man aldrig kan utgrunda. Dessa rader vill på intet sätt försöka antyda att frågan om andras tro kan inringas och avslöjas.

Djupast sett kan dock frågan koncentreras kring mörkrets makt. Människan har inga egna vapen mot ondskan utan är helt beroende av att Jesus frälsar henne från det onda. Men någonstans kommer en dimension in: kampen mot ondskan aktualiserar syndens väsen. Och det är skrämmande att se att synden också förmörkar förståndet, intellektet, liksom också viljan.

Det finns många svar av kompetenta personer på Bart Ehrmans invändningar. Jag kan t.ex. hänvisa till Daniel B Wallace och Ben Witherington. Witheringtons svar kan man t.ex. läsa här:  http://tinyurl.com/lxneuqe.

Det ondas problem, inklusive ofattbart lidande, Bibeln är en lögn, Jesus en vanlig dödlig, detta är Bart Ehrmans barriär mot Gud. Men bakom dessa frågor kan många andra frågor finnas.

Robin Schumacher, fil. dr och kristen apologet, har skrivit en intressant artikel (bloggpost) som han avslutar med följande ord:

I hope Bart Ehrman looks more deeply into this key barrier that keeps him from God, and I would ask that all Christians pray for God to enlighten his heart and mind so that he ceases to be the stumbling block that he currently is and instead uses his considerable intellectual prowess for the glory of the One who created him.

http://www.apologetics315.com/2013/07/the-gospel-according-to-bart-ehrman.html

Vad lär vi oss av detta?

Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan. (Hebr 3:7,8)

Henrik

Publicerat i Bibeln, kristendom och kristenhet, kyrkan | 1 kommentar

Att lära sig hata – eller att lära sig älska

Många av oss har sett olika filmsnuttar och video på Youtube t.ex. där grupper av små barn spelar terrorister med vapen i händerna och likadana kläder som olika islamistiska grupper. Dagis blir en plats för indoktrinering och avslutningen kan vara hur man ska ta livet av judar, kristna eller andra, främst dock de två förstnämnda.

Jag lyssnade häromdagen till en somalisk kvinna, som i början av 1990-talet kom till Sverige. Hon berättar på videon hur hon såg att islam talade om att hata, och hatet stod i stark konflikt med hennes samvete. Hon kollade med sina muslimska imamer om det verkligen var så. Hon konstaterar att få muslimer vet vad som egentligen står i koranen, få läser den. Dessutom finns det ett virrvarr av traditioner kring tolkningen av enskilda ord, vilket frustrerade henne mycket.

En väninna och släkting ringde från England och berättade att hon kommit till tro, att hon omvänt sig och blivit kristen. Hon rekommenderade ”religionen”, och det var inte islam, utan kristendomen. Eftersom hon ”tjatade” slog den somaliska kvinnan upp Bibeln och läste två ord i Matteus’ evangelium. Då märkte hon, som hon säger, den avgörande skillnaden mellan islam och kristen tro: den ena religionen lär dig att hata, den andra att älska.

Allt tal om att alla religioner talar om samma Gud, med litet olika namn men dock, är skräpprat, säger hon. Så kan bara den tänka som inte vet.

Hennes åsikter är säkert inte politiskt korrekta, enligt uppgift har också SVT sett sig ”tvungen” att censurera henne.

Men ge dig tid att lyssna till henne!

https://www.youtube.com/watch?v=8o9HPOZTGL8&feature=share

Henrik

P.S. Jag korrigerade texten en aning (några ord), efter att på nytt ha lyssnat till henne. Hon märkte att hennes moral (som hon kallar det) som muslim och islam, stod i konflikt med varandra. Muslimer kan vara toleranta och fredliga, men deras skrifter och deras religion lär annat, säger Mona Walter.

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

Äktenskapet

Ärkebiskop Kari Mäkinen har kommit ur skåpet och i en intervju i Helsingin sanomat som Savon sanomat plockade upp meddelat att han stöder kyrklig vigsel av det samkönade äktenskapet (se hänvisningen nedan). Egentligen är detta ingen nyhet. Ärkebiskop Mäkinen har vridit och vänt på orden redan en längre tid, så skåpdörren ha varit öppen och det har inte varit svårt att se var han står.

Detta innebär att vår kyrkas ärkebiskop, som skulle vara en andlig vägvisare och ledare, har en annan syn än kyrkans officiella syn. Jag anser att detta är mycket allvarligt.

Aamulehti fanns några rader som nog kan verka cyniska och litet drastiska, men som samtidigt är mycket logiska och följdriktiga:

”Muistutetaan tässä, että Mäkinen pelaa kaksilla korteilla.
Kirkon virallinen kanta oli homoavioliiton vastainen. Kirkon virallinen kanta on siis se lausunto jonka ev.lut. kirkko antoi lakivaliokunnalle kun aloitetta käsiteltiin ja tuo kanta oli vastaan.
Mahtaa olla vaikeaa kun kirkko virallisesti on eri mieltä kuin kirkon pääjohtaja. Normaalissa yrityksessä toimitusjohtaja saisi kenkää kun puhuu yhtiön hallitusta vastaan”.

Detta är nog vad många tänker.

Men situationen kanske räddas av att kyrkan ändrar syn, genom att rösta bort Bibelns klara ord. Det är ju nästan en fars att kyrkomötet (!!) i en luthersk kyrka röstar om bibelordet, såhär på tröskeln till det stora reformationsjubileet.

Det har kommit en surdeg i vår kyrka som jag tror att bara Gud själv kan bota oss från – om Han inte redan beslutat att ”flytta ljusstaken från dess plats”.

En ytlig betraktare kan tro att det som är kristen äktenskapssyn innebär att förhålla sig kyligt till människor med en bestämd läggning, något som de inte kan rå för.

Men så är det inte. Åtminstone bör man klart säga att så ska det inte vara. Alla människor är välkomna, alla är vi lika beroende av Guds nåd och barmhärtighet. Varje gudstjänst och varje tillfälle en församling ordnar är lika mycket till för homosexuella som heterosexuella.

Men därmed inte sagt att det är likgiltigt hur vi lever. Och det gäller oss alla!

Jag tycker att Niilo och Päivi Räsänen ger uttryck för detta, klart och tydligt i sin nyligen utkomna bok Äktenskapet (Avioliitto):

”Vi har alla sådant i vårt liv som har gått sönder i våra händer, och vi har inte längre möjligheter att göra nytt av alla skärvor. Äktenskapet kan ha spruckit.  Människorelationer kan ha gått sönder. Vi har genom många orätta val förstört vårt eget och våra medmänniskors liv. Det finns ingen i världen vars manlighet eller kvinnlighet skulle vara fullkomlig och hel. Inför en helig Gud är vi alla i samma båt, lika beroende av nåden. Var och en av oss är också på det sexuella området fallen och syndig. Nådens budskap gäller alla syndiga och söndriga. På grund av Jesu verk på Golgata och genom att förtrösta på det får människan förlåtelse för sina synder. Guds nåd är fullkomlig på grund av Jesu kors. Han försäkrar: ”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes 43:25 ).

Biskop Jari Jolkkonen (Kuopio) har gett uttryck för sin förundran över ärkebiskop Mäkinens ställningstagande.

Nu hoppas man att kyrkans biskopar och präster klart tar avstånd från ärkebiskopens avfall. Och här behöver de säkert både ”fiskare och jägare” (jfr Jer 16), dvs sådana som kan uppmuntra dem till trohet mot Guds Ord och sådana som tydligt låter förstå att sådana ställningstaganden som ärkebiskopen kommit med effektivt bryter ner vår kyrka och äventyrar många kyrkokristnas motivation att förbli medlemmar i en sådan kyrka.

Det är ett otyg och en orimlighet att kyrkan underställer bibliska sanningar under kyrkomötets demokratiska omröstning. Kyrkomötet har absolut inte mandat att ifrågasätta Guds Ord.

Det är allvar.

Henrik

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/HS-Arkkipiispa-kannattaa-homoparien-vihkimistä-–-Selkein-ratkaisu-olennaiseen-asiaan/799701

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/Piispa-Jari-Jolkkonen-Mäkisen-avioliittokannan-muuttumisen-perustelut-jääneet-piispoille-epäselviksi/799882#cxrecs_s

Publicerat i kyrkan | 2 kommentarer

Statistik

 

Month Unique visitors Number of visits Pages Hits Bandwidth
Jan 2016 2,597 11,273 71,369 86,472 812.76 MB
Feb 2016 2,573 12,749 96,622 116,055 944.51 MB
Mar 2016 2,701 11,892 72,051 86,574 926.96 MB
Apr 2016 2,535 10,170 71,307 85,333 657.47 MB
May 2016 4,261 15,439 76,037 88,220 638.94 MB
Jun 2016 2,289 6,788 49,604 58,775 414.85 MB
Jul 2016 0 0 0 0 0
Aug 2016 0 0 0 0 0
Sep 2016 0 0 0 0 0
Oct 2016 0 0 0 0 0
Nov 2016 0 0 0 0 0
Dec 2016 0 0 0 0 0
Total 16,956 68,311 436,990 521,429 4.29 GB
Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Europadomstolen för mänskliga rättigheter: inte diskriminerande!

Euroopan ihmisoikeustuomioistuin: Avioliiton säilyttäminen miehen ja naisen liittona ei ole syrjintää.


Det är skäl att publicera detta som gäller den diskussion som finns i flera av mina inlägg.
Man säger att kyrkan är tvungen att godkänna det samkönade äktenskapet, att kyrkan är tvungen att erbjuda vigsel av samkönade par osv.

Nu har ett viktigt besked kommit: det är inte diskriminering att hålla fast vid det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Det är principiellt välkommet och viktigt!

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

”Min kyrka är kidnappad”

Det finns något som man kunde kalla ”den nya oppositionen” inom Svenska kyrkan. Den är visserligen inte ny, kvinnliga präster som Eva Hamberg, Annika Borg, Anna Sophia Bonde och Helena Edlund har överraskat positivt under många år. Jag är imponerad över mycket av vad de skriver. Professor Eva Hamberg är inte längre präst i Svenska kyrkan, och inte heller medlem. Hon tröttnade när hon inför ärkebiskopsvalet (när den nuvarande ärkebiskopen valdes) märkte att enighet inte rådde ens i centrala trosfrågor. Hon är en briljant skribent och en knivskarp tänkare.

Nu har ännu för mig en ny bekantskap, Helena Edlund, överraskat positivt. Hon visar hur de moderna ideologierna kör över tron, i detta fall när man vill genderneutralisera Gud, i det nya handboksförslaget vill man t.ex. stryka orda som Herre, och ersätta ordet med Kristusrop, man talar om att Gud är ”en moder” osv.

Det är inga hemligheter som avslöjas i dessa kloka kvinnors texter. Men det är intressant att se med vilken klarsyn och iver de lyfter fram det. Och de visar att de – och många andra – har avslöjat den process som nu pågår när man ska förändra religionen så att den passar moderna trender i tiden.

Det är bra att läsa sådant nu. Vindarna kommer ofta från väster och sydväst. Vi har ju detta redan i vår kyrka, men det kommer att komma ännu starkare.

Detta skriver jag inte för att försöka så ut tvivel och kritik mot Svenska kyrkan, en kyrka som har gett mig oerhört mycket, en kyrka i vilken jag har många goda vänner i Kristus.

Men detta visar hur ordet om att kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Judas v. 3) är relevant och aktuelltI grundtexten ingår orden ”hapax paradotheísä”, som betyder ”en gång för alla” (hapax, t.ex. ord som förekommer en enda gång i en text kallas hapax legómena) och ”paradotheisä”, från ordet ”paradidōmi”, som betyder att överlämna en tradition, den apostoliska traditionen, 1 Kor 15:3, och det som Jesus talar om i missionsbefallningens ”att hålla (=bevara) allt det som jag har befallt er”.

Den kristna läran, den apostoliska traditionen, är något som ska genomsyra alla kyrkans texter och handlingar. Nu pågår i många kyrkor trender att förändra den kristna kyrkans tro (bekännelse) så att den blir trendig och passar i tiden.

Helena Edlund skriver om Anna Karin Hammar (syster till ärkebiskop emeritus K.G. Hammar):

”Anna Karin Hammar, präst, teologie doktor och ledamot i Svenska kyrkans läronämnd, fällde under EuroPridefestivalen 2008 det numera klassiska uttalandet: ”Man avskaffar inte en religion bara för att man inte gillar den. Man ändrar den.” Så här åtta år senare är det tydligt att Anna Karin Hammar och hennes trosfränder i kyrkoledning menade allvar. För nog har man ändrat religionen, alltid.”

”För nog har man ändrat religionen, alltid.”

”Nu är täckelsen rivet undan skrymteriet. Nu är korten synade och jag konstaterar följande: Min kyrka är kidnappad. Är det här en kristen kyrka, eller en synkretistisk, allmänreligiös organisation med fokus på humanitärt arbete och klimatförändringar?”

Detta vill vara ett rop till mina medkristna: håll fast vid den tro, som en gång för alla överlämnats åt de heliga! Bekänn Kristus, läs Bibeln, be för dina medmänniskor och medkristna. Sök predikstolar där du får höra ett kristet evangelium om Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne.

I Svenska kyrkan har förslaget till ny Kyrkohandbok blottat processen med (o)önskad tydlighet. Också i kollektuppropet till kollekten på Heliga Trefaldighets dag finns detta nya paradin med:

”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör, led oss till dina djup av rikedom, vishet och kunskap, så att vi uppmuntras att utföra kärlekens uppdrag och kan vittna om nådens hemlighet. Du som lever och verkar från evighet till evighet, till dig ber vi om detta. Amen.”

Kollektuppropet har författas av Gunilla Hallonsten, chef för kyrkans internationella arbete, och har sänts ut till alla församlingar inom Svenska kyrkan.

I vårt land har vi t.ex. s.k. regnbågsmässor där samma ”teologi” finns med. Också där handlar det enligt min mening också om att med en övergripande (icke kristen) ideologi försöka stöpa den kristna gudstjänsten.

Varje mässa vi firar är en mässa för kyrkans alla medlemmar, och för alla människor, oavsett kön, hudfärg, åsikter. Den kristna gudstjänsten ska förändra  oss, vi ska inte förändra den.

Vi lever nu i historiska tider. I vår kultur finns kristendomens spår mycket djupt. Detta vill man nu bryta upp, och ersätta med något som inte är kristet.

Det kristna budskapet väcker motstånd därför att det talar om omvändelse. Ingen människa kan höra det och fortsätta livet som om ingenting hänt. Varje människa behöver omvända sig till Kristus, be om hjälp och be om sina synders förlåtelse. Det är just det anstötliga som förändrar och förnyar. Därför gräver den sin grav som vill förändra det frälsande budskap för alla människor som Jesus förkunnade och som Han bad sina apostlar och lärjungar i alla tider att föra vidare.

Henrik

Jag uppmanar de som är intresserade att läsa olika bloggar på Kristen opinion, som man når via länken nedan. Det finns mycket tänkvärt i dessa inlägg.
Jag rättade en del autospell – fel kl 20:45.

Ett citat tillagt kl 23:51.

https://kristenopinion.wordpress.com/2016/05/22/en-forsmak-om-vad-som-komma-skall-kyrkohandboskforslaget-del-5/

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar