Transgender, samkönat och sexuella inriktningar

Dr Robert Gagnon, Associate Professor of New Testament vid Pittsburgh Theological Seminary, är definitivt en av de teologer som mest allsidigt och objektivt satt sig in diskussionerna om homosexualitet och med hela queer- ideologin.

T.o.m. den finländske professorn Martti Nissinen, som förhåller sig positivt till praktiserad homosexualitet, ger Gagnon erkännande för att ha skrivit den grundligaste studien om The Bible and Homosexual Practice.

Han bemöter övertygande de vanliga argument som framförs här i våra inhemska diskussioner, typ (1) homosexualitet är medfödd, (2) den typ av homosexualitet som Bibeln fördömer är en annan typ än den vi känner igen, (3) Bibelns sexualitet handlade om våldsrelaterad och utnyttjande homosexualitet, såsom pedofili, pederasti och andra förhållanden där den svagare parten på olika sätt var underställd utövaren/utnyttjaren.

Han bemöter också argument som hävdar att Bibeln tiger om modern homosexualitet som en etisk relation mellan samtyckande vuxna. Vidare säger Bibeln inte något om transgender, heter det.

Robert Gagnon visar nog att dessa teser inte alls är hållbara i diskussionen. Lika litet som att göra en åtskillnad mellan vad den historiske Jesus sade och vad hans apostlar sade.

Jesus bad som känt sina apostlar att de skulle döpa och lära, dvs alla de bud som jag har befallt er. När apostlarna gjorde det, kritiserar man dem för att inte göra det som Jesus ville att de skulle göra och säga!

Robert Gagnon besvarar på sin hemsida flera av de nya argumenten mot LBGT-ideologin.

Det är bara att läsa, studera och sätta sig in i ämnet.

Men det är skäl att minnas att detta är den teologiska argumentationen. Det finns också något som man kunde kalla en relationsrelaterad infallsvinkel, dvs att behandla alla människor med respekt, att älska sin medmänniska ”i vilka kläder hon än kommer emot”. Så gjorde Jesus och det är en utmaning för oss kristna att älska och kunna bemöta både flyktingar, etniska minoriteter och sexuella minoriteter och många andra.

Men detta relationsrelaterade perspektiv innebär inte att man som kristen kan godkänna allt beteende. I dagens nyhetssändningar berättades det om en 68 årig amerikansk man som gift sig med en 24 årig kvinna, som efter tre månaders äktenskap visade sig vara hans barnbarn! Hon har meddelat att de kommer att fortsätta därför ”att de älskar varann”.

Alla formella kriterier (kön, antal, släktförhållande, ålder, art, förutsättningen att den andra parten är vid liv osv) är ifrågasatta idag. Gruppäktenskap, olika former av polyamorösa förhållanden, syskonäktenskap eller incest i ngn form, pedofili,äktenskap med djur tom i vissa kulturer osv finns idag. Kraven på flera officiella partners har framför av politiska organisationer i också i våra nordiska länder.

En ung teatergrupp erbjuder en satsning på 4-7 åringar (i Svensk-Finland), som ska ställas inför diskussion om kön, om alternativa familjer, om vad som är normalt och traditionella värden osv. 4-7 åriga barn.

”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad.” Hebr 13:4.

Jag ska i ett kommande nummer av tidskriften Kristet perspektiv försöka redogöra för de teologiska argumenten för det traditionella äktenskapet, men jag väntar på biskopens kommande bok, som torde utkomma till bokmässan i år. Detta för att få en mera allsidig och aktuell diskussion i ämnet (tillagt 06.10 kl. 10).

I gårdagens Hbl (5.10.2016) fanns en ”nyhet” som såvitt jag kunde se i huvudsak baserade sig på Monika Pensars uppfattning om föreningen Äkta äktenskap. Den organisationen sägs samarbeta med hatorganisationer i USA och även med grupper i Europa.

Det ger ett beklämmande intryck på mig att vår största svenskspråkiga tidning på så lösa grunder gör en stort upplagd nyhet. Man försöker visserligen para den med att intervjua en informationssekreterare inom föreningen, men den biten är nog svag jämför med de påståenden som slungas ut. Äkta äktenskap är nog ingen hatorganisation. Inte heller samarbetar de mig veterligen med nynazister.

Nyhetsuppläggningen visar på ett typiskt fenomen. Man kallar den för rasism, och undrar varför man diskriminerar homosexuella personer. Satsen början innehåller en ideologi, en -ism, satsens andra del handlar om personer. Det är faktiskt demagogiskt, tycker jag.

Man kan ta avstånd från en ideologi (också nazism skymtar fram, det säljer ju bra) utan att förhålla sig ovänligt till människor, inklusive sådana som har en ideologi som man inte delar. Att älska och högakta sin nästa förutsätter inte gemensamma åsikter.

Det finns alltså ett relationsrelaterat perspektiv med i alla etiska diskussioner. Vi lever i en tid som påstås vara mycket tolerant. Men toleransen tar ofta slut på nolltid om man konfronteras med personer som inte accepterar ens ideologi.

Nu behöver vi en saklig diskussion, där det enda motargumentet inte kan vara att han eller hon har inte samma åsikt som vi.

Viktigare för Hbl:s läsare än vilka grupper som retar vem, skulle vara att fördjupa sig i argumentationen för och emot t.ex. samkönade äktenskap.

Varje medlem i Regnbågsankan har en far och en mor. Det gäller oss alla. Det borde inte vara så svårt att förstå dem som talar om det traditionella äktenskapet.
Om vi har fått leva med vår far eller mor är en betydligt mera svårhanterat sak. Men det ska vara den konkreta målsättningen. Äktenskapet mellan man och kvinna är heligt, det får inte kränkas. Och här har nog den heterosexuella majoriteten betydligt mera att reda upp än den homosexuella minoriteten: otroheten, själviskhet, att leva som gift även om man inte är det, eller att leva som ogift även om man är gift.

De beslut som vår kyrka nu fattar kan helt enkelt inte betyda att man säljer bort den ena klassiska kristna läran efter den andra, och accepterar för den kristna kyrkan helt främmande synsätt. Därefter säger man att det inte splittrar eller hotar kyrkan, om vi bara lär oss att respektera varandra!

Nu tror jag att vårt folk och vår kultur, för att inte säga vår kyrka, står inför avgörande, och, vid fel beslut, irreparabla följder av det val man går in för. Det är katastrofalt om våra biskopar (en del av dem) går i spetsen för en sådan utveckling.

Jag tvekar inte att säga att det inte är sådana herdar som vår kyrka behöver.

Henrik

https://stream.org/memo-to-the-washington-post-the-bible-does-reject-transgender-behavior/

Publicerat i äktenskap och etik, kyrka och teologi, kyrkan | 1 kommentar

”Allt handlar inte om dig, Antje Jackelén”

I och för sig en svensk angelägenhet. Men har den något att säga oss i Finland, med andra namn, förhållanden men samma anda? Jag tror det. Tuffa kvinnor gör upp med varann.
En påfallande och som fenomen intressant trend är att medan kyrkan skulle vara samhällets samvete och med ”kritisk solidaritet” följa med det som sker, har nu samhällsröster blivit kyrkans samvete som försöker hjälpa kyrkan att bli (!) kyrka.

Jag publicerar inte detta som något personangrepp på den svenska ärkebiskopen, det har jag inget behov av. Men Sofia Lilly Jönssons text ger nog alla något att tänka på.

Henrik
Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Förskjutning i förkunnelsen

Jag läste av en händelse Olof Edsingers kommentarer och fann en fin sammanfattning av den uppenbara förskjutningen i förkunnelsen, som tydligt kan påvisas.
Sammanfattningen lär vara Kajsa Ahlstrands:

Från Gud där ute till Gud i mig

Från människan är syndare och behöver förlåtelse till människan är sårad och behöver läkedom

Från Människan ska lyda till Människan får skapa

Från Kristus som trons centrum till Livet som trons centrum

Från tro som rustning till tro som nakenhet

Från Ordet till Mysteriet

Från Jesus till Gud

Från bara i Jesu namn finns frälsning till i Faderns hus finns många boningar

Från tydliga gränser: åtskiljande till mjuka gränser: gemenskap

Från godhet till vishet

Från hierarkisk auktoritet till erfarenhetsauktoritet

Det är enligt min mening riktigt. Och det är allvarligt.
Det var inte denna förskjutna förkunnelse som resulterade i kristendomens explosiva start och fortsättning. Denna kristendomstyp är snarare orsaken till att kyrkorna töms och urvattnas.

Med detta i blickpunkten, hur är det,  vad förkunnas och sägs i din församling, i din kyrka idag?

Läs gärna Olof Edsingers blogg, här finns en länk till den:

Självförhärligande eller Gudsförhärligande? – del II: Skapelse och frälsning

 

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Blir man frälst av att göra socialt arbete?

En av de mest citerade bibelverserna är Jesu ord i Matt 25:40

Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Ofta(st) tolkas orden så att det handlar om att göra goda gärningar mot de minsta i världen. Man talar ofta om ett socialt evangelium.

Jag tror att man ska se på texten och dess sammanhang litet mera.

Ett av de avgörande uttrycken i texten, som också riktar förståelsen av Jesu ord, är orden ”mina minsta bröder”. Vilka är Jesu minsta bröder?

Det är bortom all tvekan att Jesus älskar alla människor. Jesus visade också ett alldeles unikt intresse för de små i samhället, både bokstavligt för barnen, men också de som i världens ögon var små: de utstötta,  förtryckta, minoriteter i förhållande till det politiskt korrekta. Han åt med dem som det inte var lämpligt att äta med: syndare, prostituerade, politiskt korrumperade… Han visade sitt intresse för romerska officerare, för den kananeiska kvinnan (Matt 15), eller en grekiska kvinna med syrisk-fenicisk bakgrund (Mark 7). Han umgicks med sjuka och tog sig an dem, också de besatta hjälpte och helade han genom att driva ut de onda andarna. Han kallade en samarbetsman, Levi (Matteus) till lärjunge och apostel.

Men avser uttrycket ”mina minsta bröder” alla människor i detta sammanhang?

Det finns ett annat ord av Jesus som Matteus citerar i kap 10, som kanske eller rent av troligt hör till samma kategori:

Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.” (10:42).

Därför att det är en lärjunge, säger Jesus. Han uttrycker därmed en hemlighet, samma hemlighet som kommer fram i Apg 9 när Jesus möter Saulus.

Bakgrunden är denna:

”Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ‘den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.”  (Apg 9:1,2).

Saulus förföljde ”Herrens lärjungar”, ett vidare begrepp än ”apostlarna”, och ville fängsla dem.
När Herren Jesus möter Saulus på vägen till Damaskus, presenterar han sig för Saulus med följande ord: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Det står inte att Saulus förföljde Jesus, utan Jesu lärjungar.

Men här finns samma tanke som i Matt 25: den som gör något mot mina lärjungar, gör något mot Jesus.

Jag tror att det är hemligheten också i Matt 25. Det bekräftas av att Jesus börjar med att dela in människorna i två grupper: till höger, till vänster, ”får”, ”getter”.

Det visar att det som gäller frälsningen beror på tro. Tro på Honom, som förklarar den ogudaktige rättfärdig, rövaren på korset och alla andra rövare, som inte kunde göra något för Jesus, annat än be om sina synders förlåtelse.

Matt 25 talar om en hemlighet, en enhet som råder mellan Jesus och alla de som tror på honom. Därför är det så allvarligt att förföra dem som tror på Kristus. Därför säger också aposteln Paulus:

Det är därför vi strävar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till den levande Guden, som är en frälsare för alla människor, särskilt för dem som tror. (1 Tim 4:10 B2000).

Samma tanke finns ännu hos Paulus, i en känd text och ett känt kapitel (nådegåvorna, Kristi kropp):

Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.” (1 Kor 12:26).

Matt 25 är enligt min mening ofta feltolkat. Man kan ofta läsa och höra att tom att det inte är så viktigt med läran, inte ens med tron, bara man besöker dem i som är i fängelse eller på sjukhus, och hjälper de fattiga.

Men det handlar om Kristi kropp, om enhet och omsorg, först och främst om Kristi omsorg om sitt folk, sen också om de kristnas omsorg och hjälp ”därför att det är en lärjunge”.

Men hur blir det då med kärleken till nästan? Bryr sig inte Gud om dem alla?

Svaret är ett entydigt JA! Vi har många bibeltexter som bekräftar det. Lilla Bibeln (Joh 3:16), orden om att Jesus har också andra får, som inte tillhör detta fårahus (eller fålla, som det står i SFB, Joh 10:16).

Och inte minst liknelsen om den barmhärtige samariten (samariern) i Luk 10. Samariten, var inte ”renlärig”, han umgicks inte med judarna, och de rättrogna judarna undvek att gå genom Samarien på vägen från Galileen till de stora högtiderna i Jerusalem (Judeen).

Men ändå använder Jesus samariten som exempel på barmhärtigheten och kärleken till nästan.

Vi har det dubbla kärleksbudet som talar sitt tydliga språk. Vi har ord i hela Bibeln om främlingar, flyktingar, fattiga och hjälpbehövande.

Matt 25 riktar sig givetvis inte mot omsorgen om medmänniskan.

Min poäng är att Matt 25 inte ger uttryck för en parallell väg, eller konkurrerande väg till frälsningen hos Jesus. Jesus känner de sina. Han börjar med att identifiera dem. Och sen berättar han om dem vissa sanningar, som de förvånar sig över.

I Bergspredikan säger Jesus inte ”saliga är ni om ni är fattiga i anden” osv utan ”saliga är ni som är fattiga i anden (Lukas använder ni -form, Matteus de-form).

Låt oss göra gott. Mot varann, mot vänner och fiender, bekanta och främlingar, mot kristna och muslimer och andra. Mot alla människor. Men låt oss för dem alla berätta att Jesus ger ”fribiljett” till himlen. Bara att ta emot trons gåva och tacka!

Vi klarar oss inte utan Jesus. Ingen människa gör det, inte heller de som får mat, kläder och husrum av snälla medmänniskor.
Men Kristi kärlek tvingar oss ut till nöden, var den än finns.

Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött.  Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.” (2 Kor 5:14,15).

Henrik

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

Intressant politiskt inkorrekt forskning

En allmänt utbredd uppfattning är att homosexualiteten är medfödd och inte kan ändras. Man hör också ofta sägas att det är vanligt att heterosexuella blir homosexuella.

Åtta studier på olika håll i världen, bl.a i USA och i Skandinavien, visar att så inte är fallet. Man har studerat enäggstvillingar och kommit till att om homosexualiteten skulle vara genetiskt betingad så borde den ena tvillingens homosexualitet till 100% motsvaras av samma böjelse hos den andra. Så är dock inte fallet.

Jag börjar bli trött på att alltid stå på ena sidan och lyfta in argument som glöms bort. Skulle min kyrka stå fast i sin äktenskapssyn och sin syn på man och kvinna, så skulle jag försvara olika minoriteter, genom att vädja om förståelse och stöd.

Det finns så mycket känslor och attityder i båda lägren. Men det är viktigt att lyssna på röster också från det andra åsiktslägret. Eftersom så mycket i debatterna har handlat om LGBT -ideologins inlägg, vill jag också att man ska läsa åsikter (med delvis pro gay forskare) som talar om ngt annat.

http://www.orthodoxytoday.org/blog/2013/06/identical-twin-studies-prove-homosexuality-is-not-genetic/

Vi har dock orsak att inte sluta lyssna och framför allt behandla varje människa med respekt.
Samtidigt vilar jag i den tron att vad Gud har välsignat det är välsignat, vad Han inte har välsignat, är inte välsignat.

Henrik

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

”Det finns ingen Gud och Bart Ehrman är hans profet”

Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet, sade man i tiden om Ingmar Hedenius, känd filosof och gudsförnekare i Sverige. Hedenius’ röst har tystnat och har ersatts av många andras, både i Sverige och ute i stora världen.

En av dem som konsekvent har vänt Gud ryggen är Bart Ehrman, känd textkritiker och f.d. kristen och konservativ teolog, med examina från konservativa universitet i USA. En blick på hans böcker visar trenden. De talar sitt eget och tydliga språk om vad han brinner för. Han ser som sin passion att så ut misstro angående Bibeln, att Jesusberättelserna är förändrade till den grad att vi inte kan veta hur Nya Testamentet, särskilt evangelierna, såg ut.

Många nyateister tror att Bart Ehrman också förnekar Jesu historicitet, men det gör han inte. Han tror inte på Gud, men tror nog att Jesus existerat.

Tvivel är enligt min erfarenhet mera sällan intellektuella tvivel, de handlar oftast om moraliska och existentiella frågor.

Det handlar verkligen om en strid på liv och död. Inte bara om okunskap eller brist på intelligens. I Bart Ehrmans fall kan man verkligen säga att han varken saknar kunskap eller intelligens.

Samtidigt visar Bart Ehrmans livshistoria att en människas intellekt eller vilja inte räcker. De kan inte bevara honom eller henne från avfall, och kan heller inte föda eller bevara tron.
Det finns ngt fördolt kring tvivel och tro som man aldrig kan utgrunda. Dessa rader vill på intet sätt försöka antyda att frågan om andras tro kan inringas och avslöjas.

Djupast sett kan dock frågan koncentreras kring mörkrets makt. Människan har inga egna vapen mot ondskan utan är helt beroende av att Jesus frälsar henne från det onda. Men någonstans kommer en dimension in: kampen mot ondskan aktualiserar syndens väsen. Och det är skrämmande att se att synden också förmörkar förståndet, intellektet, liksom också viljan.

Det finns många svar av kompetenta personer på Bart Ehrmans invändningar. Jag kan t.ex. hänvisa till Daniel B Wallace och Ben Witherington. Witheringtons svar kan man t.ex. läsa här:  http://tinyurl.com/lxneuqe.

Det ondas problem, inklusive ofattbart lidande, Bibeln är en lögn, Jesus en vanlig dödlig, detta är Bart Ehrmans barriär mot Gud. Men bakom dessa frågor kan många andra frågor finnas.

Robin Schumacher, fil. dr och kristen apologet, har skrivit en intressant artikel (bloggpost) som han avslutar med följande ord:

I hope Bart Ehrman looks more deeply into this key barrier that keeps him from God, and I would ask that all Christians pray for God to enlighten his heart and mind so that he ceases to be the stumbling block that he currently is and instead uses his considerable intellectual prowess for the glory of the One who created him.

http://www.apologetics315.com/2013/07/the-gospel-according-to-bart-ehrman.html

Vad lär vi oss av detta?

Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan. (Hebr 3:7,8)

Henrik

Publicerat i Bibeln, kristendom och kristenhet, kyrkan | 1 kommentar

Att lära sig hata – eller att lära sig älska

Många av oss har sett olika filmsnuttar och video på Youtube t.ex. där grupper av små barn spelar terrorister med vapen i händerna och likadana kläder som olika islamistiska grupper. Dagis blir en plats för indoktrinering och avslutningen kan vara hur man ska ta livet av judar, kristna eller andra, främst dock de två förstnämnda.

Jag lyssnade häromdagen till en somalisk kvinna, som i början av 1990-talet kom till Sverige. Hon berättar på videon hur hon såg att islam talade om att hata, och hatet stod i stark konflikt med hennes samvete. Hon kollade med sina muslimska imamer om det verkligen var så. Hon konstaterar att få muslimer vet vad som egentligen står i koranen, få läser den. Dessutom finns det ett virrvarr av traditioner kring tolkningen av enskilda ord, vilket frustrerade henne mycket.

En väninna och släkting ringde från England och berättade att hon kommit till tro, att hon omvänt sig och blivit kristen. Hon rekommenderade ”religionen”, och det var inte islam, utan kristendomen. Eftersom hon ”tjatade” slog den somaliska kvinnan upp Bibeln och läste två ord i Matteus’ evangelium. Då märkte hon, som hon säger, den avgörande skillnaden mellan islam och kristen tro: den ena religionen lär dig att hata, den andra att älska.

Allt tal om att alla religioner talar om samma Gud, med litet olika namn men dock, är skräpprat, säger hon. Så kan bara den tänka som inte vet.

Hennes åsikter är säkert inte politiskt korrekta, enligt uppgift har också SVT sett sig ”tvungen” att censurera henne.

Men ge dig tid att lyssna till henne!

https://www.youtube.com/watch?v=8o9HPOZTGL8&feature=share

Henrik

P.S. Jag korrigerade texten en aning (några ord), efter att på nytt ha lyssnat till henne. Hon märkte att hennes moral (som hon kallar det) som muslim och islam, stod i konflikt med varandra. Muslimer kan vara toleranta och fredliga, men deras skrifter och deras religion lär annat, säger Mona Walter.

Publicerat i kyrkan | 1 kommentar

Äktenskapet

Ärkebiskop Kari Mäkinen har kommit ur skåpet och i en intervju i Helsingin sanomat som Savon sanomat plockade upp meddelat att han stöder kyrklig vigsel av det samkönade äktenskapet (se hänvisningen nedan). Egentligen är detta ingen nyhet. Ärkebiskop Mäkinen har vridit och vänt på orden redan en längre tid, så skåpdörren ha varit öppen och det har inte varit svårt att se var han står.

Detta innebär att vår kyrkas ärkebiskop, som skulle vara en andlig vägvisare och ledare, har en annan syn än kyrkans officiella syn. Jag anser att detta är mycket allvarligt.

Aamulehti fanns några rader som nog kan verka cyniska och litet drastiska, men som samtidigt är mycket logiska och följdriktiga:

”Muistutetaan tässä, että Mäkinen pelaa kaksilla korteilla.
Kirkon virallinen kanta oli homoavioliiton vastainen. Kirkon virallinen kanta on siis se lausunto jonka ev.lut. kirkko antoi lakivaliokunnalle kun aloitetta käsiteltiin ja tuo kanta oli vastaan.
Mahtaa olla vaikeaa kun kirkko virallisesti on eri mieltä kuin kirkon pääjohtaja. Normaalissa yrityksessä toimitusjohtaja saisi kenkää kun puhuu yhtiön hallitusta vastaan”.

Detta är nog vad många tänker.

Men situationen kanske räddas av att kyrkan ändrar syn, genom att rösta bort Bibelns klara ord. Det är ju nästan en fars att kyrkomötet (!!) i en luthersk kyrka röstar om bibelordet, såhär på tröskeln till det stora reformationsjubileet.

Det har kommit en surdeg i vår kyrka som jag tror att bara Gud själv kan bota oss från – om Han inte redan beslutat att ”flytta ljusstaken från dess plats”.

En ytlig betraktare kan tro att det som är kristen äktenskapssyn innebär att förhålla sig kyligt till människor med en bestämd läggning, något som de inte kan rå för.

Men så är det inte. Åtminstone bör man klart säga att så ska det inte vara. Alla människor är välkomna, alla är vi lika beroende av Guds nåd och barmhärtighet. Varje gudstjänst och varje tillfälle en församling ordnar är lika mycket till för homosexuella som heterosexuella.

Men därmed inte sagt att det är likgiltigt hur vi lever. Och det gäller oss alla!

Jag tycker att Niilo och Päivi Räsänen ger uttryck för detta, klart och tydligt i sin nyligen utkomna bok Äktenskapet (Avioliitto):

”Vi har alla sådant i vårt liv som har gått sönder i våra händer, och vi har inte längre möjligheter att göra nytt av alla skärvor. Äktenskapet kan ha spruckit.  Människorelationer kan ha gått sönder. Vi har genom många orätta val förstört vårt eget och våra medmänniskors liv. Det finns ingen i världen vars manlighet eller kvinnlighet skulle vara fullkomlig och hel. Inför en helig Gud är vi alla i samma båt, lika beroende av nåden. Var och en av oss är också på det sexuella området fallen och syndig. Nådens budskap gäller alla syndiga och söndriga. På grund av Jesu verk på Golgata och genom att förtrösta på det får människan förlåtelse för sina synder. Guds nåd är fullkomlig på grund av Jesu kors. Han försäkrar: ”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes 43:25 ).

Biskop Jari Jolkkonen (Kuopio) har gett uttryck för sin förundran över ärkebiskop Mäkinens ställningstagande.

Nu hoppas man att kyrkans biskopar och präster klart tar avstånd från ärkebiskopens avfall. Och här behöver de säkert både ”fiskare och jägare” (jfr Jer 16), dvs sådana som kan uppmuntra dem till trohet mot Guds Ord och sådana som tydligt låter förstå att sådana ställningstaganden som ärkebiskopen kommit med effektivt bryter ner vår kyrka och äventyrar många kyrkokristnas motivation att förbli medlemmar i en sådan kyrka.

Det är ett otyg och en orimlighet att kyrkan underställer bibliska sanningar under kyrkomötets demokratiska omröstning. Kyrkomötet har absolut inte mandat att ifrågasätta Guds Ord.

Det är allvar.

Henrik

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/HS-Arkkipiispa-kannattaa-homoparien-vihkimistä-–-Selkein-ratkaisu-olennaiseen-asiaan/799701

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/Piispa-Jari-Jolkkonen-Mäkisen-avioliittokannan-muuttumisen-perustelut-jääneet-piispoille-epäselviksi/799882#cxrecs_s

Publicerat i kyrkan | 2 kommentarer

Statistik

 

Month Unique visitors Number of visits Pages Hits Bandwidth
Jan 2016 2,597 11,273 71,369 86,472 812.76 MB
Feb 2016 2,573 12,749 96,622 116,055 944.51 MB
Mar 2016 2,701 11,892 72,051 86,574 926.96 MB
Apr 2016 2,535 10,170 71,307 85,333 657.47 MB
May 2016 4,261 15,439 76,037 88,220 638.94 MB
Jun 2016 2,289 6,788 49,604 58,775 414.85 MB
Jul 2016 0 0 0 0 0
Aug 2016 0 0 0 0 0
Sep 2016 0 0 0 0 0
Oct 2016 0 0 0 0 0
Nov 2016 0 0 0 0 0
Dec 2016 0 0 0 0 0
Total 16,956 68,311 436,990 521,429 4.29 GB
Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar

Europadomstolen för mänskliga rättigheter: inte diskriminerande!

Euroopan ihmisoikeustuomioistuin: Avioliiton säilyttäminen miehen ja naisen liittona ei ole syrjintää.


Det är skäl att publicera detta som gäller den diskussion som finns i flera av mina inlägg.
Man säger att kyrkan är tvungen att godkänna det samkönade äktenskapet, att kyrkan är tvungen att erbjuda vigsel av samkönade par osv.

Nu har ett viktigt besked kommit: det är inte diskriminering att hålla fast vid det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Det är principiellt välkommet och viktigt!

Henrik

Publicerat i kyrkan | Lämna en kommentar