Agenda för kyrkan?

Igår kablades nyheten ut om Helsingfors domkapitels beslut att inte vidta åtgärder – eller ens markera sig på något sätt i sakfrågan – angående en prästs välsignelse av ett lesbiskt par för något år sedan. (Märkligt förresten att inte man i ”fallet Rankinen” och ”fallet Koivisto” kom på samma lösning…)

Många fruktar nu att detta skall uppfattas prejudicerande, och att präster som förespråkar samma syn skall känna sig fria att fortsätta med sådant, med ledningens tysta bifall. Att nu detta också skall bli agenda för kyrkan.

I sin kommentar yttrade Leena Huovinen (inte släkt med biskopen för övrigt) att det inte finns något beslut eller ngt formulär, därför finns det heller ingenting man kan bryta emot.

Det som hon dock inte säger, och inte heller domkapitlet med biskopen i spetsen heller, är att detta strider mot Guds Ord.

Men jag tror inte att vi skall lyfta upp detta på fel sätt. Mig personligen intresserar inte straff och repressalier o.dyl ett dugg!
Ingen vill väl åt en människa, varken en som gjort något som inte är kristet, eller ett par som lever i ett lesbiskt förhållande. Det är ju inte det som frågan handlar om.

Någon har sagt att detta kan leda till utskrivningar ur kyrkan, att personer som är församlingarnas trognaste medlemmar, aktiva och engagerade, börjar sätta frågetecken för vår kyrka. Jag tror tyvärr att detta är en realistisk bedömning, att medlemmar så småningom sipprar ut (till en början) och sedan när ”hålet blivit litet större” – och när alternativ finns – i större skaror.

Men mest rädd är jag dock för att ”Gud skall lämna kyrkan” – det är det ödesdigra! Då ber jag om nåden att få vara med i den grupp som får gå samtidigt!

Hur nu gå vidare? Jag tror att man i första hand skall sprida den kristna TRON, Bibelns välsignade och ljusa budskap. Man skall inte nedlåta sig till eller falla i frestelsen för att låta andra skriva kyrkans agenda. Det slutar bara i en totalt snedvriden bild av vad kristendom är. Jag tror också att vi i första hand skall använda kristna tidningar och media för att föra fram vårt budskap och inte i huvudsak använda profana media för denna diskussion. Jag avser alltså sådana media där vi får säga vad vi egentligen står för, i många sammanhäng vinklas det så att vi inte får säga vad vi vill, och inte ens säga det de frågar som vi vill.

Jag tror att det finns mycket vishet i följande ord, uttalade av nuvarande biskopen i Rom (en del kallar honom påve)

”When I used go to Germany in the 1980s and ’90s, … I was asked to give interviews and I always knew the questions in advance. They concerned the ordination of women, contraception, abortion and other such constantly recurring problems.

”If we let ourselves be drawn into these discussions, the Church is then identified with certain commandments or prohibitions; we give the impression that we are moralists with a few somewhat antiquated convictions, and not even a hint of the true greatness of the faith appears.”

”I therefore consider it essential always to highlight the greatness of our faith — a commitment from which we must not allow such situations to divert us.”

Visa ord! Eller hur?
Det är också min linje, dvs det jag tror att är rätt och vist just nu. Ingen av oss, absolut inte jag själv åtminstone, vill använda mitt liv eller mina ord till att förfölja andra människor, eller låta människor med bestämda svårigheter (som de kanske inte medger att är svårigheter) bli fokuserade, medan vi andra på något sätt går fria.

Alla har syndat, säger Paulus. Och alla erbjuds NÅD.

Den kristna förkunnelsen måste nog alltid vara polemisk. Den måste hålla fram ”synd och nåd”. Den måste våga och vilja avslöja det falska och förvridna. Annars blir den falsk, den blir också obegriplig. Att säga ja till det som är rätt, innebär givetvis att säga nej till det som är fel.

Men den kristna förkunnelsen får inte vara selektiv, till förmån för och skyddande av de egna ledens fel och synder. Och framför allt skall grundtonen finnas på vägen ut: på nåden, på frälsningen, på hjälpen och trösten för en människa.

”Här stundar vargatider.”

Då är Kristus, den gode Herden, som uppsöker och finner sina får, det glädjande svaret! Det är detta som skall ropas ut till dagens förvirrade människa, i samtal, i sann medmänsklighet, i inkarnerad kristen tro och kärlek, i ”fasthållande livets Ord”.

Detta skall vi ägna vårt liv åt.

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *