”Kyrkan ruttnar inifrån”

”Kyrkan ruttnar inifrån”  säger prof. Miikka Ruokanen i sitt föredrag på synodalmötet i Lappo stift igår.

Föredraget är allvarsord och läsvärt. Läroföraktet, som gör sig påmint på många olika sätt, bristande respekt för Bibelns ord, allt gör att kyrkan ruttnar inifrån.

Det är inte bara kyrkans – och kristendomens – yttre kritiker som gör att kyrkans röst inte längre hörs, utan farligast för kyrkan är och har alltid varit den inre förruttnelsen: ”bland er själva skall män uppträda och tala vad förvänt är”.

Föredraget ”trosbekännelsen och den moderna världsbilden” finns på Ruokanens hemsida http://www.ruokanen.com/lehtikirjoituksia.html

Röster som Ruokanens kan uppfattas som kyrkokritiker. Men Ruokanens oro bottnar i en kärlek till kyrkan, som många av oss delar.

Ruokanen vädjar i sin avslutning: låt oss inte överlämna våra fäders och mödrars kyrka!

Ord, som talar för sig själv.

Men det finns en annan väg. En väg där Jesus är i centrum, Bibelns Jesus, där synd är synd och nåd är nåd. Där Guds Ord tas emot, där sanningen bevaras. Där Guds Ord förkunnas och sakramenten förvaltas enligt Kristi löfte. Där församlingen samlas i bön och lovsång till Kristus.

Sådant finns också inom vår kära kyrka. Och det kan förhindra förruttnelsen. Saltet, som inte mister sin sälta.

Henrik

P.S. Jag har tagit bort ett uttryck från slutet, som enligt tidningsuppgifter uttalades, men som enligt Ruokanen själv aldrig sades. Uttrycket fanns i det första manuskriptet, men inte i det slutgiltiga. Därför ser jag det korrekt att också i ett referat ta bort sådant som inte fanns med. 7.10. kl.08. hp

4 svar på ””Kyrkan ruttnar inifrån””

  1. Läste just Ruokanens föredrag. Vilken frimodighet!
    Inte är ju kyrkan detsamma som dess ärkebiskopar och biskopar, men nog skulle motivationen och glädjen att arbeta i kyrkan ha varit större med Ruokanen som ärkebiskop. Outgrundliga är Herrens vägar!
    Leif

  2. Det är fruktansvärt skrämmande att teologin nu kommit så långt från apostlarnas lära! Jag tackar Gud för att han förser sina trogna med kraft, trots att de kallas för fula saker, må de troget bära sitt lidande såsom tidigare martyrer. Utan Gudstro finns inget liv, hur skulle det ens kunna det? Vem skulle vilja vara med i en död kyrka, där alla godtyckligt mumlar om de egna idéerna? Jag läser som bäst Ulf Ekmans ”Andliga rötter”, där samma fenomen tangeras, den är verkligen läsvärd!

  3. Jo, läs Miikka Ruokanens föredrag (bosatt i Svedängen förresten) som är mycket upplysande.

    Det finns anledning till oro (en mycket god prästkandidat underkändes idag av ett Domkapitel – inte Borgå – när han inte kunde lova att ställa upp på precis allt oberoende av vem som står vid altaret eller vad det kan innebära). Jag tror att kyrkan mister sitt ljus med detta.

    Men överallt där man samlas i Jesu namn och i tro på hans Ord och löften där är Jesus mitt i bland oss. Det finns mycket folk inom kyrkan ”som inte har böjt knä för Baal”, för att låna ett bibliskt uttryck.

    Vi litar på 1 Tesss. 5:24!

    Många hälsningar

    Henrik

  4. Läste föredraget och vidden av villolärorna är obegriplig. Glad över att jag vuxit in i andra sammanhang och att sådana fortfarande mår bra, tack Gud.

    Intresserar mig just nu för kristen enhet enligt Joh 17. Med den situation Ruokanen målar upp ser det svart ut och jag tycker det är ett tecken på den yttersta tiden. Verklig enhet blir ett gudsbevis, men ter sig omöjlig att uppnå med mänsklig kraft tom i små sammanhang. Det behövs ett ingripande av Anden för att världsvid enhet ska kunna bli verklighet. Och ett gudomligt ingripande för att ev-luth ska fortsätta vara ett ljus och salt och inte en snara att snubbla på. Vaka och var uthålliga i bönen, hjälpen kommer från ovan!

    Susanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.