Igår skrev 985 personer ut sig ur kyrkan genom tjänsten ”skriv ut dig ur kyrkan”. Under dess fyraåriga existens har nu 100 000 personer skrivit ut sig ur kyrkan genom denna internetsida, som Tammerfors fritänkare ansvarar för. I januari fick denna förening en donation på ca 16000 euro av en företagare, som vill att pengarna skall användas för verksamhet bland barn och ungdom, och för utvecklandet av internetsidor för ”religionslösa”.

Detta med gårdagens 985 personer är dåliga nyheter.

Bland dessa 985 kan nämligen också finnas sådana som älskade vår kyrka, men som tycker att kyrkan blivit flat, tom och menlös, och dessutom grälsjuk och virrig.

Dessa attribut är alla sådana som jag mött i diskussioner och inlägg.

Jag hoppas detta skall tas emot som en varningssignal, inte till dem som skriver ut sig, utan till kyrkan och alla dem som inom kyrkan bär ansvar.

Mot denna bakgrund ter det sig absurt att de som skulle vilja stanna och tjäna, också i flera fall avvisas. Varför i all världen?

Det kan bli nya tider!

Jag tror att de nya tiderna kan bli kyrkans räddning. Kyrkan kommer att behöva sina troende medlemmar, lekmän och präster. Kyrkan blir beroende av bön och offer. Kyrkan blir en kyrka som inte klarar sig utan bön i ännu hög grad än idag. Och kyrkan kan inte ha en armé av anställda utan behöver sina medlemmar som aldrig förr. Kanske också många präster blir tältmakarpräster, med sådana avses sådana som försörjer sig genom ngt annat arbete och är pastorer helt eller deltid som ett kallelseupppdrag från församlingen.

Till den nya gemenskap hör också starkare uttryck för församlingens gemenskap, jag tror och tycker att gemensamma måltider är något man kan uppmuntra till. Sådant stärker gemenskapen.

Detta är bara några axplock ur vad som kunde sägas om de goda möjligheterna som kyrkan nu har!
Det är allvarligt om man inom kyrkan inte tycker det är så farligt, många är ju kvar ändå… Den inställningen är en tickande bomb.

Men det är hoppfullt om man sörjer över varje person som inte har funnit det menigsfullt att stanna. Och framför allt om allt detta leder till något nytt.

Henrik