Icke är det väl jag, Here?

Till påskdagens, och skärtorsdagens, viktiga toner hör självrannsakan.

Evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes berättar, med litet olika ord, om hur Jesus sade att en av Hans lärjungar skulle förråda Honom.

Men huvudbudskapet var att det fanns en förrädare i lärjungaskarans mitt.

Läser man NT ser man hur texterna ofta varnar för villolärare, och falska profeter m.fl. Både Jesus och apostlarna talar om att detta fenomen kommer att öka, inte försvinna med åren.

Idag hör man mycket litet talas om detta.
Varför?

Beror detta på att de försvunnit?

Eller – skrämmande tanke! – beror detta på att de finns mitt ibland oss, men har inte blivit avslöjade?

Så berättar evangelisterna:


På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. Medan de åt, sade han: ”Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig.” Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: ”Inte är det väl jag, Herre?” Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.” Judas, han som skulle förråda honom, sade: ”Rabbi, inte är det väl jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”

Matt. 26:20-25


När det blev kväll, kom Jesus med de tolv. Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: ”Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig – och han äter med mig.” Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Inte är det väl jag?” Jesus svarade dem: ”Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen. Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.”

Mark. 14:17-21


Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd.” Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.

Luk. 22:21-23


Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.* Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är. Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.”

När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och vittnade: ”Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda mig.” Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena. En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida. Simon Petrus gav honom ett tecken att han skulle fråga vem han talade om. Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: ”Herre, vem är det?” Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag doppar.” Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: ”Gör snart vad du tänker göra.” Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga. När han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.

Joh. 13:18-30

När Jesus hade sagt sitt en av er ska förråda mig blev inte reaktionen: åtminstone inte jag!

Lärjungarna tog emot ordet av Jesus som en sanning. Jesus använde aldrig överord, Han talade alltid sanning. Han sade inte alltid det Han tänkte (jfr Luk 7), utan Han sade det när Guds tid var inne.

Det är inte lärjungarna som sinsemellan skall komma överens om vem som har förrått Jesus. De skall tvärtom uppmuntra och förmana varann så att det inte hos någon finns ”ett ont otroshjärta så att han avfaller från den Levande Guden” (Hebr. 3:12).

Men frågan måste ställas till Jesus: inte är det väl jag, Herre?

Också den frågan är en bön, som ingår i skärtorsdagens liturgi.

Herren talar genom det Han har talat.

Därför måste Kristi ord rikligen bo ibland oss, så vi lär oss höra och se vad som är sann kristen tro, och vad som är en del av den ondes förförelsekampanj skulle då Gud ha sagt?

Frågan är aktuell.

Inte är det väl jag, Herre?

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.