Orden ringer i mina öron.

Jag träffade för en tid sedan en flicka, en ung studerande från Iran. Hon berättade att hon bott flera år i Finland och började av olika anledningar läsa Matteusevangeliet. Hon blev så intresserad att hon läste hela evangeliet genom natten och på morgonen sade hon åt sin bror: Visste du att Jesus är Gud?

– Det vet väl alla, svarade hennes bror.

– Men om du har vetat det, varför har du inte sagt det!?

Och så berättade hon att förstod att alla kristna har vetat det, men ingen har sagt något åt henne. Hon tillade visserligen att kanske hon inte skulle ha varit redo att ta emot det tidigare, men hon hade funderat över varför ingen berättar något…

Jag blir inte kvitt hennes fråga, som inte var bitter eller oartig. Men i högsta grad berättiggad!

Varför har ingen sagt något? Varför har ingen berättat?

Vi vet världens största hemlighet, och behåller den för oss själva.

Vi har varit tröga i att resa ut. Nu har Gud sänt missionsfältet hit. Men ingen säger något..

Kanske vår tids stora problem inte är att människor är sekulariserade.

Kanske det stora problemet är att vi kristna har somnat, blivit tröga och slöa. Också efter att vi subtraherar all slöhet och taktlöshet, blir frågan kvar: inte kan väl total tystnad få råda?

Henrik