Man vill inte veta
En god vän skrev till (bl.a) mig och sade något som jag tyvärr tror att träffar mitt i prick.
Han sade att vi inte skall låta oss luras.
”Ingen människa-utom medicinsk personal- har en aning om hur en abort går till respektive hur den kan gå till i olika fall och hur fostret eller den lilla människan avrättas och avlägsnas. Folkets kommunala och statliga ledare vill att det skall vara så att ingen har någon inre bild och därför kan svara ja eller nej, utan medvetandet om vad som sker och hur.
Det brott man nu undersöker, polisanmälan mot Halvar Sandell, är bara en taskspelarkonst för att folk skall tro att brottet var att visa bilder, DET MAN VILL FÖRHINDRA ÄR ATT FOLK SKALL VETA VAD SOM GÖRS MED DET OFÖDDA BARNET. Observera att pressen har aktat sig för det som vore självklart, nämligen att berätta hur en abort går till.”
Jag börjar mer och mer tro att det är sant.
Man vill inte veta. Det som alla borde diskutera är inte visning av bilder, utan själva huvudfrågan som aktualiserats. Ingen talar om den.
Jag har den största respekt för kravet att föräldrar skall kunna lita på kyrkans konfirmandundervisning och veta vad deras ungdomar får möta och se.
Men bakom alla diskussioner finns också en annan aspekt, som är en av de svåraste. Min mardröm är denna: man är inte villig att ändra på sitt sätt att leva, utan vill ha en utväg ”om det går illa”. Ju mindre man konkret vet, desto bättre.
Så behöver det inte vara för alla, inga generaliseringar behövs. Men kan över 10 000 små liv per år vara specialfall, där ingen annan utväg hade funnits???
Är det en mardröm, eller var det en dröm, utan verklighetsanknytning?
Det att man inte vill veta.
Henrik
Namn: Henrik Perret