Pastor Jari Rankinen, som varit i offentligheten på grund av sin konservativa syn i ämbetsfrågan, har skrivit en bok om sina upplevelser. Han kom till Vammala församling för många år sedan, med löfte att få verka enligt sin övertygelse (som alltså var känd av församlingen när han valdes till kaplan och redan tidigare).
De senaste åren har varit svåra för Jari. Hans t.f. khde har gjort livet surt för honom, och har bl.a sänt ganska osakliga SMS till Jari. Jari Rankinen anhöll om tjänstledighet och verkade under 6 månader som präst i Afganistan (de finländska truppernas militärpastor).
Jari talar i sin bok ganska öppet om sina upplevelser som till slut ledde till att han måste be om avsked.
Det märkliga är att han när han publicerar en del av de osakliga scenerna (inklusive meddelanden), så skriver Helsingin Sanomat att han (Jari) går åt sin t.f. khde. Plötsligt blir den orätt som Jari fått smaka, hans fel.
Det är skillnad på att ha rätt och få rätt.
I denna situation vågar jag verkligen skriva så.
Hans tf khde anklagar dessutom oss “gammaltroende” med det gamla men lika ohållbara argumentet att “om man godkänner den apostoliska tidens etik i kvinnoprästfrågan, måste man enligt samma etik också godkänna slaveriet och det att en hustru är sin mans egendom på samma sätt som mannens ko.”
Jari Rankinen konstaterar att det är ett egendomligt påstående. Han frågar om hans t.f. khde ”anser att katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkan godkänner slaveriet och att man enligt dessa kyrkosamfund kan jämföra sin fru med sin ko?”
Frågan – retorisk – avslöjar den ihålighet som följer på den smädelse som gammaltroende utsätts för.
Därmed inte sagt att alla behandlar de gammaltroende så.
Jag har hört khde Aino Vesti (khde i Masku församling utanför Åbo) inför hela kyrkomötet (inklusive alla biskopar, präster och alla ombud) säga att hon vill tillhöra samma kyrka som de som avvisar kvinnliga präster, att hon känner många av dem och att de är gentlemän och fina kristna.
Modigt sagt av en kvinna, som lätt kan beskyllas för att “svika kvinnornas sak”.
Hur annorlunda är inte livet med sådana människor, trots att vi ser olika på frågorna.
Vi söker svar tillsammans och enskilt, i smågrupper och per mail ibland.
HERREN må leda allt, och förnya sin kyrka. Kanske skall det en dag visa sig att sanningen var annorlunda än vi hade tänkt oss, kanske annorlunda än någon förstod. Men var och en av oss må kämpa vidare i ärlighet inför en öppen Bibel och finna oss i att inte få rätt också om vi ngn gång skulle ha rätt.
Henrik
P.S. Läs Jari Rankinens kommentar: http://rankinen.blogspot.com/