Så har jag då sett programmet om Jonas Gardells nya Jesusbok.
Och jag suckar nog redan för jag tror att det skall sändas två gånger ännu som repris.
Det kan kanske vara på sin plats att konstatera att jag inte hade en aning om vad som skulle sägas i programmet, inte ens vad själv skulle säga! Mitt bidrag spelades in som första inslag. Och sedan var det klippt, så att säga… (Detsamma gällde förmodligen Maria Sundbloms kommentarer.)
Tanken på boken som en personlig brottning, bekräftades ju nog av Jonas Gardell. Det är hans egen personliga brottning – därför låter jag honom för det mesta fundera fritt. Det är personlig mark. Det handlar också mycket om hans sår, tror jag. Sådant behöver man inte argumentera mot.
Till den del som Gardell kommer med sanningsanspråk konstaterar jag att Jonas Gardell nog är mycket selektiv i sin läsning. Texterna innehåller just de tankar de “skall innehålla”.
Gardell läser t.ex. om hur Jesus talar om fem bröd och två fiskar (hur vet han det förresten?), han nämner olika detaljer, men väljer suveränt vad han vill ta med. Så kan han t.ex.säga att Jesus ingenting säger om synden, att “den Gud som gallrar är förfärlig”, tanken på förtappelse och dom är sådant som varje människa har så svårt att acceptera. Och ändå är denna en av Bibelns mest framträdande tankar, frälsningen från det onda och till ett liv i tro på Kristus.
Jag ska nämna ett av hans exempel:
Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.
Matt. 21:31-32
“Publikaner och horor trodde på honom”, står det, trots att Gardell i programmet säger att Jesus inte sade något mer – inte något om att lämna sitt syndiga liv. Själva huvudtanken i Jesu ord försvinner ju. Orden gäller oss alla, jag använder detta exempel för att visa på Gardells metod, han hänvisade till just detta ord, men inte till hela sammanhanget. Det ord som Gardell ville använda som grund för sitt påstående att Gud inte gallrar, utan är villkorslös, talar emot honom på båda punkterna: publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni (alltså gallrar Gud ändå). Den andra versen talar om ånger och tro. ”Än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror.”
Nej, det blev nog mera “klippt och skuret”, än tankeutbyte. Och inte hade jag någon aning om att Lena Einhorns och Dan Browns alster – fiction – skulle figurera i programmet.
Så mitt intryck blev “vi möttes inte”. Någon form av möte skulle väl alla ha vunnit på?
Men ändå fick jag nyss ett SMS av en god prästbroder som tackade för mina “klara och sakliga kommentarer”. Tala om positiva människor!
Jag hoppas ändå att någon skall hitta vägen till Böckernas Bok. Det borde nog bli BOKTID nu, skäl att kolla vad som verkligen sägs i Boken!
Men vad TV-program beträffar – trots mycket vänligt bemötande i samband med inspelningen av Boktid: hellre ser jag nog på Strömsö.
Henrik