I dagens Helsingin sanomat skriver en redaktör, Jukka Huusko, om en intervju med en imam i Jemen. Han försökte förhöra sig om förhållandet mellan islam och terrorismen.
Samtidigt kom en student in med en bricka te och imamen vände sig snabbt mot studenten och fråga honom: vad skulle du göra om någon smädade Jesus?
– Jag skulle bli arg och kämpa mot detta, svarade han.
Redaktören påpekade att imamen säkert försökte skapa ett närmande mellan sig och redaktören. Imamem trodde nämligen att redaktören, som kom från Finland, skulle bry sig om Jesus.
Redaktören påpekar dock att ingenting kunde ha varit mera fel. Han bryr sig inte ett dugg om Jesus blir smädad eller inte.
Samma situation upprepas i en annan koranskola. De muslimska studenterna försökte omvända redaktören, Huusko, utan att lyckas. Diskussionerna fortsatte med tolken, som var en vän till honom. Att smäda Gud eller Mohammed är inte yttrandefrihet. Också Jesus var en profet, sade de.
Redaktören skriver att man i Europa smädar Jesus och att han både medvetet och omedvetet smädat Jesus. I Europa kan man “respektera religionernas mytiska gestalter och deras läror man kan respektera dem, att smäda dem är kanske inte så fiffigt.” Men det finns viktigare saker att göra än att låta sig provoceras av detta…
Läs gärna hela kolumnen (HS 20.03.2010).
Man kan anmäla avvikande åsikt. Jag är av annan mening, bäste redaktör! Man kan förfasa sig över den likgiltighet och också okunnighet, brist på att ha satt sig in vad det gäller, som hans kolumn ger uttryck för.
Men ändå: faller inte detta tillbaka på oss kristna.
Hur skulle de kunna tro om ingen predikade?
Och så följer hela kedjan av kallelse och sändning, om villighet och lydnad, om att träda upp i tid och otid.
Människors apati inför Jesus är en spegelbild av hur vi kristna agerat.
Att predika är inte detsamma som att ställa upp en stor predikstol på torget och tala till folket. Det kan snarare handla om att sitta ner vid en kopp kaffe, ett skicka ett mail, att ringa upp, att lyssna till en medmänniska. Men om hjärtat brinner, så kommer nog samtalet in på Jesus, snarare förr än senare..
Vad skulle du göra om någon smädare Jesus?
Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.
Så skulle jag be, och så skulle jag försöka ge dem ett alternativ.
Skall vi inte? Idag! Åt någon!?
Henrik