Mamma, pappa och barn

För flera år sen hade någon satt upp en affisch med texten ”mamma, pappa, barn” på en tunnelbanestation i Stockholm. Det resulterade i ett väldigt rabalder, hattexter, beskyllningar om homofobi osv, allt från politiskt ärkekonservativ, Ku Klux Klan och annat figurerade i debatterna.

 

Såg nyligen på nytt en video, en intervju med Katy Faust. Hon intervjuades i australiensisk TV. Katy Faust har vuxit upp i en lesbisk familj, men hon har blivit en ledande aktör för det traditionella äktenskapet. Hon säger att hon älskar och respekterar sin mor och hennes lesbiska partner, men ingen av dem kan bli en far. Hon säger också i intervjun att situationen är mycket svår på grund av det tryck på den som yttrar sig mot de samkönade äktenskapet. Barn har också svårt att vara helt ärliga, de vill inte såra dem som varit snälla med dem.

Det har blivit så i dagens diskussioner att barn ska passas in i vuxnas livsval. Och ändå är utgångsläget att alla människor har en mor och en far. Att tänka sig en lagstiftning som inte utgår från detta faktum är svårbegripligt. Och att man också om förhållandet mellan far och mor brister, vilket inte är lyckligt, kan ”välja bort” fadern (oftast) helt och hållet.

Barnens rättigheter är oberoende av vuxnas val. Därmed inte sagt att en partner av samma kön till barnets mor eller far skulle vara elaka eller grymma mot barnet till sin partner.

Det är en viktig diskussion, som man ofta vill tysta ner. Den som försvarar det som mer eller mindre alla människor försvarade ännu för 20 år sedan blir lätt stämplad. Men detta är något vi måste beakta. Här talar en som vuxit upp mitt i den diskussion vi nu för. Vad kan man säga mot hennes argumentation?

Henrik

 

https://www.facebook.com/AskDrBrown/videos/1221264097899190/?pnref=story

2 svar på ”Mamma, pappa och barn”

  1. Hej Henrik
    Har du helt slutat ha åsikter? Saknar dina kommentarer kring saker och ting som är på gång.
    Mvh Jan Nygård

  2. Nej, har inte (ännu slutat), men har av hälsoskäl hållit en paus, som ännu fortsätter. Vi får se. Herren med oss alla!
    Jag tror för övrigt att du i så fall är den enda som saknar mina kommentarer..

    Men jag har mig själv att skylla, jag har varit mera på forskning och på Facebook (vitt skilda saker) än på bloggen en tid nu. Kanske blir det så småningom så att jag minskar aktiviteten på Facebook och skriver mera här. Kommer – om Gud så vill och jag får leva – att uppdatera min sida och införa linkar från annat håll också, typ ledare, dokument, kommentarer, analyser osv.
    Nu kan ni gå in på seurakuntalainen.fi och höra vad Sammeli Juntunen har att säga om kyrkan, bra sagt.

    Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *