Kategoriarkiv: äktenskap och etik

Jag tar dig…och dig..och dig… till min äkta hustru?

De senaste åren har många offentliga diskussioner kretsat kring äktenskapet. Dels har man ställt frågan om kyrkan borde gå in för att viga personer av samma kön. Och dels kommer en ny fråga upp, kanske inte särskilt starkt inom kyrkan (ännu?), men i samhället, mer och mer: dvs polygami eller månggifte.

Redan för ganska många år sen diskuterades skilsmässa och omgifte. Det är en fråga som drabbat kyrkan starkt, inklusive prästerskapet.

Det är många svåra frågor. Men många av dagens problem blir svårare för att kyrkan inte värnar om äktenskapet. Om man inte tidigare har godkänt månggifte, har man i varje fall i praktiken haft s.k. successivt månggifte, med mycket olycka och svåra slitningar.

Avsikten med dessa rader är inte att kasta sten på någon. ”Den av er som är utan synd kaste första stenen.

Alla frågor om äktenskapet har en biblisk nyckel. Det är äktenskapets instiftelseord i 1 Mos 2:24, som Jesus upprepar i bl.a Matt 19. Det framgår med önskvärd tydlighet att Bibeln talar om det monogama och livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna.

 Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna 5 och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? 6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.”  (Matt. 19:4-6).

Här har egentligen alla frågor besvarats. Det monogama äktenskapet (man- hustru, de två ska vara ett kött), skilsmässa (vad Gud har sammanfogat ska människan inte skilja åt), månggifte (de två ska vara ett kött).

Men vi vet att problemen inom de kristna kyrkorna och i samhällena är stora. En afrikansk kristen sade: Jesus förbjöd skilsmässa, men sade ingenting om månggifte, kyrkan förbjuder månggifte men säger ingenting om skilsmässa.

Den som har läst sin Bibel vet också att många fromma män i GT hade flera fruar.

Adam och Eva levde i ett monogamt förhållande, men redan Lemek (1 Mos 4:19) hade två hustrur. Abraham var gift med Sara (Sarai), som var ”ofruktsam”. På Saras inrådan gick Abraham in till Hagar och tog henne till hustru: När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. (1 Mos 16:3 ). Gideon hade många hustrur (Dom 8:30). David (2 Sam 3 mfl) och Salomo hade många hustrur, om vilka HERREn säger: ”Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara för litet, så vore jag villig att ytterligare giva dig både ett och annat.”(2 Sam. 12:8)

De som kan sin bibliska historia vet att också Jakob, han som fick namnet Israel efter sin brottning med Gud, blev lurad inför äktenskapet. Han väntade på Rakel, men fick hennes äldre syster Lea, och efter en vecka också Rakel. Sen hjälpte han sin morbror Laban i ytterligare sju år. Laban gav Silpa och Bilha åt Lea respektive Rakel. Jakobs söner hade sålunda fyra olika mammor.

Det finns många frågor inför dessa lösningar. Några principer kan man slå fast. Det handlade om ordnade förhållanden, det var överenskommet och ingenting skedde i smyg. Också David, som varit otrogen var tvungen att bekänna sin synd efter det grymma som hände med Uria, Batsebas man, men efter det blev också Batseba Davids hustru (2 Sam 12:24).

Det kan också vara skäl att påminna om att familjen och släkten var ett socialt system, som utgjorde grunden för tryggheten. En flicka kunde stanna i sin fars hus, men i något skede blev hon utan trygghet. Därför var en tydlig målsättning i föreskrifter mm att någon (tex en bror) skulle ta ansvars för sin brors änka.

Man kan också konstatera att mer eller mindre alla polygama förhållanden ledde till konflikter. Det blev slitningar och avund mellan de olika fruarna. Ofta antyder texterna att mannen favoriserade någon av sina fruar framom andra.

I Nya testamentet talar Jesus om avsikten (i begynnelsen). Han visar att många av de olyckor som kommit in i människans liv har sin grund i syndafallet, i deras hjärtans hårdhet. Äktenskapet blev något annat än det var tänkt.

Men i nytestamentlig tid kan kristna inte förbigå Jesu ord, som avgränsar äktenskapet till et förbund mellan en man och en kvinna. De två (!) ska bli ett kött. Det är också grunden för apostlarnas, inte minst Paulus’ argumentation. Paulus lyfter också fram den vackraste och starkaste synen på vad äktenskapet ska vara: en spegling av förhållandet mellan Kristus och församlingen, Kristi brud.

Äktenskapet skulle vara en förgård till himlen, på jorden. Inte en del av helvetet.

En av livets stora gåtor, också för mig, är varför en del inte finner en livskamrat. Jag minns Jesu ord i Matt 19:12 och förstår en del av det. Men samtidigt finns det många som av någon anledning inte förefaller att passa in, om det inte trots allt är ”för himmelrikets skull”, eller ngn av orsakerna. Förstår att jag inte behöver förstå allt, men det är svårt att acceptera att det finns en ensamhet som inte får ett (uppenbart) svar. Det finns säkert ngt svar, och livet kan kompenseras av så mycket, men…

Vi lämnar också den frågan i Guds goda händer. ”För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa”, verkligt menat, inte som ett ord som jag kastar i ansiktet! Gud kan välsigna oss alla, och det vill Han.

Och låt oss framför allt komma ihåg löftet om förlåtelse:

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. (1 Joh. 1:9)
All orättfärdighet.

Henrik

 

 

 

Transgender, samkönat och sexuella inriktningar

Dr Robert Gagnon, Associate Professor of New Testament vid Pittsburgh Theological Seminary, är definitivt en av de teologer som mest allsidigt och objektivt satt sig in diskussionerna om homosexualitet och med hela queer- ideologin.

T.o.m. den finländske professorn Martti Nissinen, som förhåller sig positivt till praktiserad homosexualitet, ger Gagnon erkännande för att ha skrivit den grundligaste studien om The Bible and Homosexual Practice.

Han bemöter övertygande de vanliga argument som framförs här i våra inhemska diskussioner, typ (1) homosexualitet är medfödd, (2) den typ av homosexualitet som Bibeln fördömer är en annan typ än den vi känner igen, (3) Bibelns sexualitet handlade om våldsrelaterad och utnyttjande homosexualitet, såsom pedofili, pederasti och andra förhållanden där den svagare parten på olika sätt var underställd utövaren/utnyttjaren.

Han bemöter också argument som hävdar att Bibeln tiger om modern homosexualitet som en etisk relation mellan samtyckande vuxna. Vidare säger Bibeln inte något om transgender, heter det.

Robert Gagnon visar nog att dessa teser inte alls är hållbara i diskussionen. Lika litet som att göra en åtskillnad mellan vad den historiske Jesus sade och vad hans apostlar sade.

Jesus bad som känt sina apostlar att de skulle döpa och lära, dvs alla de bud som jag har befallt er. När apostlarna gjorde det, kritiserar man dem för att inte göra det som Jesus ville att de skulle göra och säga!

Robert Gagnon besvarar på sin hemsida flera av de nya argumenten mot LBGT-ideologin.

Det är bara att läsa, studera och sätta sig in i ämnet.

Men det är skäl att minnas att detta är den teologiska argumentationen. Det finns också något som man kunde kalla en relationsrelaterad infallsvinkel, dvs att behandla alla människor med respekt, att älska sin medmänniska ”i vilka kläder hon än kommer emot”. Så gjorde Jesus och det är en utmaning för oss kristna att älska och kunna bemöta både flyktingar, etniska minoriteter och sexuella minoriteter och många andra.

Men detta relationsrelaterade perspektiv innebär inte att man som kristen kan godkänna allt beteende. I dagens nyhetssändningar berättades det om en 68 årig amerikansk man som gift sig med en 24 årig kvinna, som efter tre månaders äktenskap visade sig vara hans barnbarn! Hon har meddelat att de kommer att fortsätta därför ”att de älskar varann”.

Alla formella kriterier (kön, antal, släktförhållande, ålder, art, förutsättningen att den andra parten är vid liv osv) är ifrågasatta idag. Gruppäktenskap, olika former av polyamorösa förhållanden, syskonäktenskap eller incest i ngn form, pedofili,äktenskap med djur tom i vissa kulturer osv finns idag. Kraven på flera officiella partners har framför av politiska organisationer i också i våra nordiska länder.

En ung teatergrupp erbjuder en satsning på 4-7 åringar (i Svensk-Finland), som ska ställas inför diskussion om kön, om alternativa familjer, om vad som är normalt och traditionella värden osv. 4-7 åriga barn.

”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad.” Hebr 13:4.

Jag ska i ett kommande nummer av tidskriften Kristet perspektiv försöka redogöra för de teologiska argumenten för det traditionella äktenskapet, men jag väntar på biskopens kommande bok, som torde utkomma till bokmässan i år. Detta för att få en mera allsidig och aktuell diskussion i ämnet (tillagt 06.10 kl. 10).

I gårdagens Hbl (5.10.2016) fanns en ”nyhet” som såvitt jag kunde se i huvudsak baserade sig på Monika Pensars uppfattning om föreningen Äkta äktenskap. Den organisationen sägs samarbeta med hatorganisationer i USA och även med grupper i Europa.

Det ger ett beklämmande intryck på mig att vår största svenskspråkiga tidning på så lösa grunder gör en stort upplagd nyhet. Man försöker visserligen para den med att intervjua en informationssekreterare inom föreningen, men den biten är nog svag jämför med de påståenden som slungas ut. Äkta äktenskap är nog ingen hatorganisation. Inte heller samarbetar de mig veterligen med nynazister.

Nyhetsuppläggningen visar på ett typiskt fenomen. Man kallar den för rasism, och undrar varför man diskriminerar homosexuella personer. Satsen början innehåller en ideologi, en -ism, satsens andra del handlar om personer. Det är faktiskt demagogiskt, tycker jag.

Man kan ta avstånd från en ideologi (också nazism skymtar fram, det säljer ju bra) utan att förhålla sig ovänligt till människor, inklusive sådana som har en ideologi som man inte delar. Att älska och högakta sin nästa förutsätter inte gemensamma åsikter.

Det finns alltså ett relationsrelaterat perspektiv med i alla etiska diskussioner. Vi lever i en tid som påstås vara mycket tolerant. Men toleransen tar ofta slut på nolltid om man konfronteras med personer som inte accepterar ens ideologi.

Nu behöver vi en saklig diskussion, där det enda motargumentet inte kan vara att han eller hon har inte samma åsikt som vi.

Viktigare för Hbl:s läsare än vilka grupper som retar vem, skulle vara att fördjupa sig i argumentationen för och emot t.ex. samkönade äktenskap.

Varje medlem i Regnbågsankan har en far och en mor. Det gäller oss alla. Det borde inte vara så svårt att förstå dem som talar om det traditionella äktenskapet.
Om vi har fått leva med vår far eller mor är en betydligt mera svårhanterat sak. Men det ska vara den konkreta målsättningen. Äktenskapet mellan man och kvinna är heligt, det får inte kränkas. Och här har nog den heterosexuella majoriteten betydligt mera att reda upp än den homosexuella minoriteten: otroheten, själviskhet, att leva som gift även om man inte är det, eller att leva som ogift även om man är gift.

De beslut som vår kyrka nu fattar kan helt enkelt inte betyda att man säljer bort den ena klassiska kristna läran efter den andra, och accepterar för den kristna kyrkan helt främmande synsätt. Därefter säger man att det inte splittrar eller hotar kyrkan, om vi bara lär oss att respektera varandra!

Nu tror jag att vårt folk och vår kultur, för att inte säga vår kyrka, står inför avgörande, och, vid fel beslut, irreparabla följder av det val man går in för. Det är katastrofalt om våra biskopar (en del av dem) går i spetsen för en sådan utveckling.

Jag tvekar inte att säga att det inte är sådana herdar som vår kyrka behöver.

Henrik

https://stream.org/memo-to-the-washington-post-the-bible-does-reject-transgender-behavior/

Mamma, pappa och barn

För flera år sen hade någon satt upp en affisch med texten ”mamma, pappa, barn” på en tunnelbanestation i Stockholm. Det resulterade i ett väldigt rabalder, hattexter, beskyllningar om homofobi osv, allt från politiskt ärkekonservativ, Ku Klux Klan och annat figurerade i debatterna.

 

Såg nyligen på nytt en video, en intervju med Katy Faust. Hon intervjuades i australiensisk TV. Katy Faust har vuxit upp i en lesbisk familj, men hon har blivit en ledande aktör för det traditionella äktenskapet. Hon säger att hon älskar och respekterar sin mor och hennes lesbiska partner, men ingen av dem kan bli en far. Hon säger också i intervjun att situationen är mycket svår på grund av det tryck på den som yttrar sig mot de samkönade äktenskapet. Barn har också svårt att vara helt ärliga, de vill inte såra dem som varit snälla med dem.

Det har blivit så i dagens diskussioner att barn ska passas in i vuxnas livsval. Och ändå är utgångsläget att alla människor har en mor och en far. Att tänka sig en lagstiftning som inte utgår från detta faktum är svårbegripligt. Och att man också om förhållandet mellan far och mor brister, vilket inte är lyckligt, kan ”välja bort” fadern (oftast) helt och hållet.

Barnens rättigheter är oberoende av vuxnas val. Därmed inte sagt att en partner av samma kön till barnets mor eller far skulle vara elaka eller grymma mot barnet till sin partner.

Det är en viktig diskussion, som man ofta vill tysta ner. Den som försvarar det som mer eller mindre alla människor försvarade ännu för 20 år sedan blir lätt stämplad. Men detta är något vi måste beakta. Här talar en som vuxit upp mitt i den diskussion vi nu för. Vad kan man säga mot hennes argumentation?

Henrik

 

https://www.facebook.com/AskDrBrown/videos/1221264097899190/?pnref=story