Henriks kommentarer

För ganska många år sedan hade Helsingin sanomat intervjuat några biskopar och teologieprofessorer om julens Jesus och jungfrufödelsen. Frågan gällde vad deras kyrka lär och vad de själva tror.

Jag minns så väl mina iakttagelser.

De lutherska teologerna var mångordiga, och gav inga tydliga svar. Mest gick det ut på å ena sidan – och å andra sidan. Hur Jesus biologiskt föddes och hur han uppfattas teologiskt är två helt skilda ting, ansåg man på lutherskt håll.

Prof. Teinonen redogjorde för olika åsikter i närmast dogmhistorisk och teologihistorisk anda.

Både den romersk-katolska biskopen och den ortodoxa ärkebiskopen (är osäker på om det var Hfors biskopen metropoliten Johannes eller ärkebiskop Paavali) svarade helt kort att ”vår kyrka tror på trosbekännelsens avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria och” – tillade de – ”det tror jag också.”

Samma intryck får jag när jag – mycket besviken – har lyssnat på Kotimaas julkalender för den 11 december där biskopen i Kuopio Wille Riekkinen, en på så många sätt mycket trevlig människa, lägger ut texten: http://www.kotimaa.fi/joulukalenteri/

Min fråga blir: är detta kristen tro?

Strikt taget så förnekar biskop Riekkinen inte direkt frågan, men han anser uppenbart att frågan är av ”marginell betydelse”. Han börjar med att konstatera att en del kristna anser att den är av grundläggande betydelse för försoningsläran, andra kristna anser att den är marginell och att också Paulus (!) i Romarbrevet inte vill fästa större uppmärksamhet vid frågan. Det är nämligen denna position som Wille Riekkinen sedan konsekvent argumenterar för.

Det märkliga är ju sedan att han talar om Jesus och om Jesu uppståndelse som om de var självklara storheter, men vänta ett ögonblick, varifrån fick han det? Och om Jesus som världens ljus osv. Det handlar ju om ett mycket selektivt sätt att läsa Bibeln.

Dessutom vad evangeliernas dateringar mm så tycker jag nog att Riekkinen kanske kunde uppdatera sina uppgifter, idag är de gamla teserna om det äldsta evangeliet (Mark.) föremål för diskussion, och dessutom finns det allt mera att säga om en tidigare datering av evangelierna än ”flera årtionden senare efter Mark.”. Men dateringsfrågorna är ju trots allt mindre viktiga än läran om jungfrufödelsen.

I trosbekännelsen bekänner vi också ”avlad av den Helige Ande”. Jag tycker att Riekkinen är skyldig en förklaring av också denna trossats. Hur får han ihop det, om jungfrufödelsen är av marginell betydelse?

Det blir ju lätt ebionism eller dynamism, riktningar i den unga kyrkan som ansåg att Jesus i egentlig mening blev Guds Son vid dopet, genom sin död och uppståndelse.

Vill man se goda motiv bakom biskop Riekkinens julkalenderbetraktelse, kan man kanske peka på det som sannolikt ligger bakom hans ord: han vill tona ner det anstötliga för intellektuella och andra som har svårt att kunna acceptera tanken på en jungfrufödelse. Men då blir frågan: är uppståndelsen ett mindre Guds under än jungfrufödelsen? Och uppståndelsen bekänner ju Riekkinen.

Men ingen kan väl förneka att såväl evangeliernas som de apostoliska brevens vittnesbörd är entydigt och klart?

Matt. och Luk. förutsätter helt klart jungfrufödelsen. Mark. börjar ju evangeliet med Jesu offentliga verksamhet (och Johannes döparen) och talar inte om Jesu födelse eller Jesu barndom. Joh. talar inte om ordet ”jungfru” men avser uppenbart jungfrufödelsen i inledningens ord ”Ordet blev kött” (1:14). Rom. 1 och sannolikt också Gal. 4:4 anknyter till jungfrufödelsen

Varför då denna tvekan? Förvånande! Förvillande! Förbryllande!

Beklämmande!

En kollega i kyrkomötet (från ett annat stift) sade att han inte behöver någon kalender alls, åtminstone inte vad kyrkoåret beträffar. Han läser bara tidningarna och ser< vilken kyrklig sanning som teologerna förnekar så vet han vad vi firar...
Det är ju litet det intrycket man får…

Till jul får man ofta höra att jungfrufödelsen inte är historiskt sann, att Jesus inte föddes i Betlehem (M. Myllykoski) till påsken höra att det inte har någon större betydelse om Jesus har uppstått eller ej, huvudsaken att han lever för oss…

Eller påskvarianten: Jesus är död, Kristus lever!

Jungfrufödseln är en central kristen dogm, förutsagd redan i Gamla testamentet. Till och med i den rabbinska traditionen finns belägg för att Messias skall födas av en jungfru. I Jes. 7:14 använder LXX (den grekiska översättningen av GT) ordet ”parthenos”, som otvivelaktigt betyder ”jungfru”. Översättningen är ju en judisk översättning, från ca 200 f. Kr. Ingen kan alltså säga att kristna teologer fingrat på profetians ord.

Allt är inte till salu. Allra minst läran om Jesus, sann Gud och sann människa. Detta skall en biskop säga i klartext.

Henrik