Förr i tiden fanns det i många kristna hem en tavla av ”den stora skaran”. Jag minns att min morfar hade en sådan. Och jag minns att jag gick och tittade på tavlan. De första raderna hade tydligt urskiljbara ansikten. Men ju längre bak man kom med blicken desto otydligare blev ansiktena.

Jag brukade titta på tavlan för att se om det fanns någon där som liknade mig.

Min fråga var: kommer jag att vara med?
Den frågan har följt mig genom livet, olika starkt. Oron för att förstöra det som Gud ville göra har ibland plågat mig starkt. För ingenting är mindre självklart än frälsningen.

Luther sade ju att han kommer att möta tre överraskningar på den stora dagen, om han kommer till himlen.

Den första överraskningen är att han kommer att se många i himlen som han inte hade väntat att få se där. Människor, som kanske i sista stund hade ropat om nåd, vänt sig till Kristus som rövaren i elfte timmen, och fått nåd.

Den andra stora överraskningen är att han kommer att sakna många som han trodde att han skulle få möta där. Människor, ”som hade ett sken av gudsfruktan, men som inte ville veta av dess kraft”. Pseudokristna. Hemska tanke.

Den tredje och största överraskningen är om han, Martin Luther, själv får komma till Guds himmel.

Det är inte självklart att Du eller jag kommer till himlen.

Det hänger inte på vad vi har gjort, utan på vad Jesus har gjort.

Det hänger inte heller på vad vi har lämnat ogjort, utan på att ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet”.

Jesus är trofast, 

Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd’ tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.”

 Det ger hopp.

Men med åren har också en annan fråga allt oftare sysselsatt mig.

Jag har nämligen börjat tänka på den stora skaran och dess relation till Jesu missionsbefallning: gå ut och gör alla folk till lärjungar…

Är det så att den stora skaran ”ur alla folk, folkslag, stammar och tungomål”, som det stod i den gamla översättningen, står i relation till missionsbefallningen??

”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?” (Rom. 10:14)

Är det inte något av detta när änglarna på Kristi himmelsfärdsdag ”vänder blicken från himlen till jorden”? (jorden ska det stå, inte orden; rättat 04.11)

”Och de sade: ”Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.” Apg. 1:11

Så länge vi lever i missionsbefallningens giltighetstid, ska vår blick vara riktad mot den värld, som Jesus har sänt oss till!

Den stora skaran – är någon med där för att Du och jag tog emot Ordet och i tro sådde det, så att någon fick nåden att gripa det?

Henrik