Den nya äktenskapslagen – en konstruktion
Jag tror att det är viktigt att de homosexuella nu inte blir måltavla. De homosexuella är en utsatt grupp och den är mycket heterogen. Enligt internationella undersökningar har en del homosexuella en stor mängd partners. Men många är också trängda människor, med stora behov av inklusivitet och förståelse. Den kristna gemenskapen ska vara den plats dit alla människor är välkomna, vilket naturligtvis inte betyder att det är legio (likgiltigt) vad jag tror och tycker eller hur jag vill leva. Hela den sexindustri, som är riktad till heterosexuella och som underhålls av heterosexuella människors behov, är lika främmande för en kristen livshållning som ett homosexuellt eller lesbiskt äktenskap.
Det som nu varit frågan är om grunden för vårt lands lagstiftning ska vara en konstruktion, i strid med biologiska fakta. Vad människor gör, vem de älskar och tycker om är inte samhällets sak eller andra människors sak. Var och en ansvarar för sitt liv. Men i kombination med minister Anna-Maja Henrikssons ord att man inte kan ha flera än två föräldrar innebär detta nu att t.ex. den biologiska pappan kommer att kunna ”försvinna”. Otaliga dokument visar hur viktig den biologiska föräldrarelationen är: också barn som fått växa upp i ett lyckligt hem med fosterföräldrar söker sina rötter.
Min stora besvikelse är kyrkans ledning, ärkebiskopens agerande, biskoparnas tystnad när folk ska välja, vad biskoparna i Borgå och Tammerfors har kommit ut med osv. I stället för att som Kari Mäkinen säger ompröva kyrkans äktenskapsteologi, borde Kari Mäkinen m.fl. ompröva sin äktenskapsteologi. Biskoparna Häkkinen och Peura har påpekat att prästerna är bundna av kyrkans syn och att undervisningen om vad ett äktenskap är inte får ändras.
Men större ”under” har skett när det börjat blåsa ordentligt. Jag är rädd för att kyrkan faller ihop som ett korthus. Och folket flyr. ”..om saltet mister sin sälta..”
Henrik
Namn: Henrik Perret