Senaste söndag var det igen dramatik – nu i Hyvinge. Ärkebiskop Paarma och biskop Heikka har uttalat sig. Jag vet inte om de har hört den andra parten, hoppas verkligen det.

Lasse Nikkarikoski, verksamhetsledare för SLEY (Finska Evangelieföreningen), kommenterar händelsen på följande sätt:

http://www.sley.fi/html/fi/1173169714628851350.html

Det är viktigt att alla parter hörs, denna fråga är ju ytterst känslig och pinsam, ingenting behövs för att det skall ta eld och sprida sig.
MItt intryck är att det var en del ”olyckliga omständigheter”, det handlade om SLEY:s kyrkhelg och försök hade gjorts för att det inte skulle leda till några negativa följder.

För egen del och kanske för många andras del konstaterar jag att jag vill endast medverka i gudstjänster och sådana sammanhang där jag kan göra det utan att kränka någon kvinnlig eller manlig prästs rätt till att följa sin övertygelse.

Den teologiska diskussionen är inte avslutad. Men detta får inte bli kyrkans huvudfråga, så att man talar om tvistefrågor och klimatförändringar, men inte om tron på Kristus, Kyrkans Herre.

De diskussioner som har förts inom vår kyrka är ju på intet sätt unika för oss i Ev. luth. kyrkan i Finland. De förs världen över, och det är samma frågor som också i övrigt har inneburit splittring och svårigheter.

Det är bara att hoppas att sådana situationer som Hyvinge inte skall uppstå. Jag förstår väl det obehagliga i situationen, och tror för övrigt att alla parter i diskussionen är helt eniga om att ”så får det inte bli”.

Men jag hoppas också att en litet allsidigare information om också känsliga frågor skall gå ut. Det minsta kravet på allt omdöme, och alla domar, är audiatur et altera pars. Det är ett gemensamt intresse att inte ställa någon – meningsfrände eller meningsmotåndare – inför dylika situationer.

Henrik