När jag läste Kp:s senaste ledare om de aktuella välsignelserna av samkönade par, undrar jag nog, när jag adderar alla synpunkter inklusive det som jag tror att är ledarens poäng, om den träffar riktigt rätt.

Må min gode vän och broder ledarskribenten inte uppfatta det som ”pianostämmarmentalitet”, för jag vill ta till mig det goda och vettiga som finns. Han avslöjar intentionen i agerandet: att genom praxis skapa förutsättningar för lagstiftning. Man blir snart så van att ingen reagerar.

Men jag kommer inte ifrån detta: det är väl en ganska obetydlig fråga, trots allt, om någon sak anhängiggörs köksvägen, bakvägen eller paradvägen, om själva saken är fel.

Nu har Huovinen och Tuovinen förrättat det som, åtminstone i det senaste fallet, är att förlikna vid en vigsel. Jag hörde de berörda parterna berätta om hur de bytt ringar, svarat på tre frågor om trohet mm, och sedan välsignats. Ingen kan ju förstå detta som annat en acceptans av ett förhållande, en omständighet, som Bibeln tar avstånd från.

Jag tycker inte att man alltid ska orda om några få frågor, och jag känner en olust att skriva om frågan, som indirekt och kanske ännu mera berör många människor. Snälla människor, som ingen vill göra något illa mot.

Men på något sätt grips jag av känslan av att vi driver.

Som när man håller på att frysa ihjäl, så blir det i ngt skede helt behagligt – och livsfarligt! Eller som när man andas in kolmonoxid vid en lägenhetsbrand, i stället för att väckas så sover man allt djupare.

Jag hoppas att bilderna ovan inte förmedlar känslor, allra minst motkänslor, utan att de påminner oss om att söka oss till Bibelns klara och friska luft.. Eller för att använda ett annat uttryck: till källan med det friska vattnet, som profeten Jeremia hänvisar till.

Välkommen alltså, alla människor, med olika problem och svårigheter! Här är åtminstone en som måste säga så om sig själv. Jag säger som en bekant sade litet tidigare i somras: vi får hälsa varann med ”pensionärshälsningen”: hur många diagnoser har du…?

Jag väntar mig INTE av min kyrka att den ska stryka mig medhårs. Försvara alla mina fel och brister. Utan att jag ska få hjälp att överge synd och skam och leva för Kristus, Gud till ära och mina medmänniskor till välsignelse och uppmuntran.

Om de visa och de ovisa jungfrurna i Matt 25 står det att alla somnade. Må Gud väcka oss alla!

Läs gärna kyrkliga ställningstaganden och utredningar från, låt oss säga, 1960- och 70-talen. Då ser du hur vi drivit.

Henrik