Nu firar Markus församling konfirmationshelg utan sin konfirmationspräst. Är det bra?

Blev skriftskolan för de unga det den borde ha blivit?

Hur mycket av det berodde på den verkliga ”incidenten”, och hur mycket har berott på hur den har fortsatt, hur den hanterats?

Jag vet att många av de aktiva ungdomarna i Markus församling är sådana som gått i skriftskola för Halvar. De har ”klarat” skriftskolan och trots det kommit med i församlingens ungdomsarbete, år efter år (hörde ni ironin?).

Någonting i detta är inte rättfärdigt. Problem kan klaras upp, församlingen är en gemenskap av människor, hela denna process är enligt min mening olycklig, ett uttryck för hur det ofta blir nu i mänskliga konflikter:

– människor träffas inte,
– papper sänds hit och dit,
– man yttrar sig innan man känner till vad som verkligen skett
– media blir huvudsaken, inte en spegel eller den kritiska bedömaren av hela läget.

Saken är inte så stor heller i detta fall att den inte hade kunnat redas ut helt mänskligt, med beaktande av alla parters bästa.

Men nu är det nog bäddat för tilläggsproblem av rang.

Jag hoppas Halvar och hans familj (för många är aktiva arbetare i församlingen) får behålla sin arbetsglädje och sina krafter.

Henrik