Idag har vi nåtts av beskedet att Helsingfors förvaltningsdomstol har upphävt Borgå domkapitels beslut att ge förslagsrum åt sökanden khde Allan Franzén.
För mig är detta beslut ett sorgebesked, och dessutom förvånande. Jag skall försöka motivera detta kort.

För det första tycker jag att val skall avgöras genom själva valet, alltså av dem som har rösträtt i valet i fråga. Före valet måste man givetvis bedöma sökandes behörighet, och det är ju detta som har skett. Domkapitlets linje, hellre fria än fälla, var nog en riktigare linje (detta inte sagt mot den som besvärade sig).

Jag skulle dessutom tro – och här har jag konsulterat jurist – att lagstiftningen som behandlar förmåga att sköta tjänst inte har tillkommit på grund av handläggning av trostolkningar, utan att den närmast är skriven med tanke på psykisk eller fysisk förmåga att sköta tjänsteuppgifterna (t.ex. handikapp av sådant slag som uppkommit efter sjukdomsattack, demens eller något motsvarande som innebär att vederbörande inte kan sköta sin tjänst). Men härom må juristerna uttala sig.

En annan sak är också att det är skillnad mellan en bedömning av förutsättningarna att sköta en tjänst (en förhandsbedömning) och en faktisk försummelse i tjänsten, som den valde eventuellt gör sig skyldig till (dokumenterade misstag).

Enligt min mening håller vi på att få en helt vild tolkningstradition, där snart sagt allt avgörs av ngn förvaltnings- eller annan domstol.

Såvitt jag förstår – och det är en väsentlig aspekt – är Hfors förvaltningsdomstols beslut inte prejudicerande. En förvaltningsdomstol är inte högsta rättsinstans, och kan väl knappast vara prejudicerande?? Bara en domstol, den högsta i kedjan, kan vara det. Men ofta(st) är inte ens HFD:s beslut prejudicerande, man tar ställning till ett bestämt fall ur en bestämd synvinkel – då och där, t.ex. om ett bestämt förfarande har varit lagenligt.

Vad biskopsvalet beträffar – här noterar jag och uppmärksammar den eventuella läsaren på att detta kan komma att gälla mig – har jag uppfattat lagen lagen så, att behörighetsbedömningen endast går ut på att kontrollera att kandidaterna är präster i vår kyrka.

Domkapitlet tar ställning till valmansföreningens handlingar, ger eventuella direktiv om rättelser, uppmanar ombudsmannen att inkomma med rättelser inom två veckor (var det visst – kolla!) och sedan inför Dk rättelserna.

En annan sak är sedan om någon – t.ex. undertecknad – bedöms som lämplig, om jag och andra har väljarnas förtroende, här brukar ju val ge önskat besked, åtminstone vad tydligheten i svaret beträffar. Vi har nyligen haft ett biskopsval i Åbo där en kandidat hade liknande uppfattningar, och han var givetvis kandidat och deltog i valet, men blev inte vald.

Dessutom är kraven, kanske någon tycker det är märkligt, strängare för kyrkoherde(tjänst) än för biskop.

Att sedan biskopens tjänsteutövning kan bli föremål för rättslig prövning är såvitt jag förstår en annan sak.

Sammanfattningsvis: Behörighetsbedömningen borde vara en bedömning av formella krav, som inte kan tolkas på olika sätt. Lämplighetsbedömningen borde däremot ske först vid valet och då av väljarna. Några domkapitel och förvaltningsdomstolar i vårt land har enligt min uppfattning blandat samman dessa två saker. Det organ som bedömer den formella behörigheten skall väl inte ha en prövningsrätt som de facto kommer att påverka valet, genom att formellt behöriga kandidater ”sållas ut”?

Är inte denna utsållning just det val som tillkommer de röstberättigade?

Jag hade tänkt tiga därför att saken gäller mig personligen, men när så många enligt min förståelse felaktiga uppfattningar figurerat i offentligheten (radions nyhetsutsändningar osv.), ville jag skriva något om detta.

MEN FÖR SÄKERHETS SKULL: det kan vara skäl att kontrollera saken med t.ex. Domkapitlets lagfarne assessor. Han kan säkert ge hållbara svar. Jag är ju trots allt teolog och inte jurist.

Henrik