Kyrkorätt och kyrko-orätt

För alla som kan läsa finska vill jag peka på tidningen Kotimaas nätsida (finns på www.kotimaa.fi/kotimaa) och diskussionerna om kyrkorätten, som utgår från en artikel av docent Hannu Juntunen.

Jag kan personligen inte instämma i allt vad Juntunen säger, men han kommer med många intressanta påståenden. Bl.a visar han att uppfattningen (och lösningen av diskussionerna) är teologisk, han konstaterar att en stark och klar intention i biskop Sariolas kläm är att betona att den gamla hållningen inte är en villolära.

Men ännu starkare än Juntunens sakliga artikel (och det är fint att han seriöst vill samtala!) är Jyrki Anttinens och Arto Seppänens kommentarer, som finns på hemsidan. Så läs!

Jag ska se hur diskussionerna fortsätter, på olika håll, och fundera på om artikeln om kyrkorätten i Kp skall få några kommentarer till.

Jag finner att nyckelfrågorna i diskussionen är:

(1) Är förrättandet av gudstjänsten religionsutövning? (Juntunen medger att det är så)

(2) Vad har det blivit av det som Konstitutionsutskottets ordförande sade i sitt första inlägg när den avgörande diskussionen började: att Konstitutionsutskottet inte föreslår en klausul—-för denna typ av frågor avgörs bäst av arbetsfördelningar (”työnjaoin”), regleringar av lediga dagar och semesterdagar mm.. Alltså man förespråkar precis det som nu skall förbjudas!! Säger detta något?

(3) De ändringar i lagberedningar efter beslutet år 1986 har inte förändrat den rättsliga grunden på något sätt. Grundlagens skrivningar är kvar, och i framställningen till ny kyrkolag i samband med ämbetsbeslutet år 1986 (framställningen gjordes 1987) finns klämmens text med i regeringens proposition till beslutet. Detta är en principiellt stor fråga. Det visar ju sig att det är kyrkan, inte staten, som ändrat sig.

(4) Det måste påvisas att väjandet i sig är diskriminering. Detta är en trossats, det är ju själva frågan. Vart skulle en sådan tes föra oss, om vi vägrar delta i moskéns fredagsbön (eller vice versa), diskriminerar man då muslimer?

Men jag försöker hålla mig till bara detta: för jag anser att vi inte kommer någon vart med detta ständiga processande och hotande om rättegångar, domstolar, böter, sanktioner osv.

Kyrkan måste ta frågan tillbaka, och lösa den enligt principen Abraham och Lot, Paulus och Silas…

Det går nog. Livet också inom kyrkan måste få chansen att växa så som det vill – så länge det är kristligt och bibliskt.

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.