Mera än nostalgi!

Jag läser i min gamla handbok, den kyrkohandbok som gällde när jag började studera teologi, den som var “min” handbok när blev konfirmerad i Bromarf kyrka. Och min fråga är: har vi tappat något av detta?

Om predikan: “Predikan ansluter sig omedelbart till skriftläsningen och tillämpar frälsningshistoriens budskap med hänsyn till församlingens andliga läge och den förhandenvarande kyrkoårstiden. Predikan är icke ett föredrag, utan en förkunnelse av Guds dom och nåd. Predikanten skall vara en Kristi budbärare.—”

I konfirmationsformuläret finns följande frågor, som också jag en gång fick:

“Älskade barn! Till denna kristna tro ären I ock uti den Treenige Gudens namn döpte. Jag frågar eder i Guds namn, och inför hans ansikte:
Viljen I såsom evangeliska kristna bekänna eder till den tro, som Kristi församling av ålder i dessa ord uttalat?
Svar: Ja.

Viljen I ock med Guds hjälp beflita eder om att leva i enlighet med Guds ord, vakta eder för synd och efterfölja eder Frälsare Jesus Kristus?

Svar: Ja.

Som synes finns det ett och annat som språkligt måste förnyas. Men något av heligheten, allvaret och därmed glädjen, saknar jag ofta i dagens ofta alltför “tunna” verklighet.

De som har den gamla handboken (“den svarta”) kan läsa på ss. 601-602 osv) om vad och hur man då tänkte.

Må HERREN nu förnya oss alla, vår kyrka och alla kristna!

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.