Dag: 6 oktober, 2010

Ett av våra finska Domkapitel underkände idag en god vän och broder. Han hade hoppats få prästvigning, men saken föll i Domkapitlet efter att ordinanden inte kunnat lova att i alla väder ställa upp på allt. Han var på väg till en samvigning och skulle sedan få uppgifter som var mycket självständiga (inte en församlingstjänst enligt vad jag vet).

På detta sätt banar kyrkan väg för andra lösningar – t.ex. Luther-stiftelsen – och prästbristen blir i framtiden inte bara en numerär brist, utan också en brist på herdar som känner Guds Ord och vill stå på Ordets grund i vår kyrka. En blick på åsikter bland de unga prästerskapet, dokumenterad i olika förfrågningar, visar att prästerskapet radikaliseras och liberaliseras.

Jag beklagar djupt denna linje, som jag tror att kommer att i historiens ljus visa sig ödesdiger.

Ingen biskop skall förundra sig över att Luther-stiftelsen och kanske även andra grupper viger egna präster. De uppmuntrar ju faktiskt till detta.

För vilket är alternativet?

Henrik

Biskop Persenius kritiserar präster som avsagt sig vigselbehörigheten.

Ragnar Persenius

– En djupt osolidarisk provokation. Det säger Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, om de präster i Svenska kyrkan som avsagt sig sin vigselbehörighet.

Det statliga kammarkollegiet beslöt förra veckan att präster i Svenska kyrkan ska kunna slippa sin vigselbehörighet (se faktaruta).

I tisdags diskuterade Svenska kyrkans biskopsmöte det unika beslutet. Vilka konsekvenser det kan komma att få är i dagsläget svårt att överblicka, säger Ragnar Persenius.
– Kyrkans ordning för vigselgudstjänst bygger på att präster är vigselbehöriga och den som är präst är förpliktigad att följa kyrkans ordning. Men kopplingen mellan prästlöften och vigselbehörighet är komplicerad. Det är kammarkollegiet som bestämmer över vigselbehörigheten men kyrkan beslutar om konsekvenserna för den präst som inte kan viga enligt kyrkans gudstjänstordning.

Att präster väljer att avsäga sig sin vigselbehörighet ser Ragnar Persenius som ett rent ”demonstrationsbeteende”, säger han.
– I och med att ingen präst i dag är tvingad att viga något enskilt par så är detta kolossalt onödigt. Det är en provokation som ingen tjänar på, säger Ragnar Persenius, som betonar att det handlar om hans personliga uppfattning och inte biskopsmötets hållning.

Detta skriver Kyrkans tidning (www.kyrkanstidning.com) om 30.09.2010.

På många sätt är detta mycket beklämmande. Det handlar om samma utveckling som ägt rum i ämbetsfrågan både i Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Först handlar det om löften om frivillighet, om villighet att finna lösningar, sen kommer ultimatum: böj er eller gå!

Varken Svenska kyrkan eller Evangelisk-luthersk kyrkan i Finland har fått fullmakt av Herren Kristus att gå in på denna väg.

Rösterna säger en hel del.

Henrik

Väntar på Miikka Ruuokanens tillstånd innan jag publicerar.

Henrik