Ett av våra finska Domkapitel underkände idag en god vän och broder. Han hade hoppats få prästvigning, men saken föll i Domkapitlet efter att ordinanden inte kunnat lova att i alla väder ställa upp på allt. Han var på väg till en samvigning och skulle sedan få uppgifter som var mycket självständiga (inte en församlingstjänst enligt vad jag vet).
På detta sätt banar kyrkan väg för andra lösningar – t.ex. Luther-stiftelsen – och prästbristen blir i framtiden inte bara en numerär brist, utan också en brist på herdar som känner Guds Ord och vill stå på Ordets grund i vår kyrka. En blick på åsikter bland de unga prästerskapet, dokumenterad i olika förfrågningar, visar att prästerskapet radikaliseras och liberaliseras.
Jag beklagar djupt denna linje, som jag tror att kommer att i historiens ljus visa sig ödesdiger.
Ingen biskop skall förundra sig över att Luther-stiftelsen och kanske även andra grupper viger egna präster. De uppmuntrar ju faktiskt till detta.
För vilket är alternativet?
Henrik
Hej Ola, nej jag läser numera ytterst sällan Kp:s blogg, den har blivit så magsur och nästan absurd ibland, men jag ska göra det.
Jag instämmer i det att det inte är likgiltigt av vem man tar emot vigning till herdetjänst.
Och det är ett högaktuellt ämne i vår kyrka, såsom det är nu.
Vi behöver väckelse och förnyelse!
Henrik
http://adorientemversus.blogspot.com/2010/10/wejryds-eller-hemskingarnas-historia.html
Det finns alltid sätt för de som vill. T.o.m. biskoparna inser ju att det är ett rubbat system. Frågan är om man vill dansa vals med lögnkulturen eller förkunna Guds ord rent och oförvanskat.