Finska Missionssällskapets årsmöte hölls idag i Pauluskyrkan i Helsingfors.
I samband med behandlingen av verksamhetsplanen föreslog Finska Bibelsällskapets representant, verksamhetsledaren Timo Junkkaala, att man i texten skulle göra följande tillägg:
”Koska kysymys samaa sukupuolta olevien parisuhteista jakaa voimakkaasti mielipiteitä kristittyjen kesken eri puolilla maailmaa ja koska Lähetysseura haluaa kunnioittaa yhteistyökirkkojen näkemyksiä, se pidättäytyy siunaamasta ja lähettämästä lähetystyöhön samaa sukupuolta olevia rekisteröityneitä pareja.”
Timo Junkkaalas förslag förlorade med rösterna 205-222, 32 röstade blankt!
En av styrelsemedlemmarna i FMS, ansåg att det var olagligt, för det strider mot lagen! Det skulle innebära att FMS’ styrelse skulle vara tvungen att vidta åtgärder som är diskriminerande.
Det är nog enligt min mening en ohållbar tolkning. Att en kristen organisation inte skulle kunna ställa krav på sina anställda, i detta fall missionärer, är helt orimligt. Det skulle ju innebära att Ortodoxa kyrkan, Katolska kyrkan och andra kristna samfund skulle ha en olaglig hållning i dessa frågor. Här handlar det ju inte enbart om rättigheter utan också om lämplighet. Där måste en prövning kunna ske.
Det är märklig att det finns röster inom kyrkan som säljer ”hela paketet” och förespråkar en ”händerna opp” -linje i alla frågor.
Läser man Timo Junkkaalas faktiska text finner man inte något diskriminerande där. Han hänvisar till att frågan delar de kristna och att samarbetskyrkornas uppfattningar inte skall utmanas utan respekteras. Han kunde ha formulerat sig betydligt skarpare.
Situationen blir inte mindre komisk och farsartad mitt i all den djupa tragiken när FMS’ styrelseordförande biskop Repo säger att ”FMS har inte ändrat syn på äktenskapet”. Eller när biskop Irja Askola säger att hon ”inte har tagit ställning till könsneutralt äktenskap.”
Detta är en ”teologisk schizofreni” som bara vissa biskopar och kyrkliga dignitärer är begåvade med! Alla dessa beslut skulle ha varit otänkbara för bara några år sedan.
Nu bör ett juridiskt utredningsarbete skyndsamt göras så att vi befrias från dylika uttalanden där man hävdar att ett tillägg enligt Junkkaalas förslag skulle vara lagstridigt.
Jag har varit anställd i FMS under mina studieår. Det var en av de finaste arbetsplatser man kan tänka sig. FMS var ett andligt hem för mig och många ”hemlösa studeranden”, som i Missionskyrkan fann gemenskap över alla lokalförsamlingsgränser. När jag reste för FMS i slutet av 1960-talet kunde jag konstatera att FMS’ vänner var väckelsefolk, från olika grupper, särskilt från Kyrkans Ungdom och andra väckelsekristna grupperingar inom kyrkan. Många av mina goda vänner har sedan varit missionärer, utsända av FMS.
Redan förre missionsdirektorn Henrik Smedjebacka kände stor nöd för att själva kärnan i FMS’ mission höll på att försvinna. Han skrev om de miljarder som inte kände Kristus.
De dokument man har fått läsa under de senaste åren vittnar om en helt annan syn på vad mission är. Och nu dyker denna frågeställning upp som ett kvitto på att allt inte står väl till.
Det som nu sker blir ”kanske den mest sorgsna dagen under min livstid i finsk kyrkohistoria”, som en av mina vänner skrev.
Biskop Björn Vikström förvånar sig (på hemsidan i Facebook) över att homosexualiteten väcker så starka känslor.
Enligt min mening handlar det dock inte (primärt) om det. Det handlar om att stora grupper inom kyrkan, med benäget bistånd från många i biskopskollegiet, och nu i en missionsorganisation agerar mot tydliga Skriftens Ord. Det handlar om skapelseteologi, det handlar om människosyn, om äktenskapsteologi, inte alls enbart om ”olika syn på en sexualetisk fråga”.
”Ni har hört att det är sagt: vi kan leva med detta”. Men jag säger: vi kan inte leva med detta!”
När jag skriver så behöver ingen tro att jag tror mig vara någon messiasgestalt. Anspelningen på Jesu framställningssätt beror på att det enligt min uppfattning handlar om Jesu ord. Jesus sade att ”de två (man och kvinna) skall vara ett kött”. Människan skapades till Guds avbild, till man och kvinna skapade Han dem.
Nu hoppas jag att HERREN själv ingriper och sänder en väckelsens och förnyelsens Ande över hela vår kyrka inklusive våra biskopar och präster.
Henrik
Kanske det är skäl att förklara satsen med ”teologisk schizofreni”.
Det är tyvärr inte första gången, inte heller andra, som man hör att ”kyrkan inte har ändrat syn” just efter att vederbörande varit med om ett beslut eller en åtgärd som just innebär att man ändrat syn.
Teologer och förespråkare som har en från kyrkans bekännelse avvikande syn, sticker inte under stol med att konstatera att de har en annan syn och att kyrkans linje är orimlig. Men flera biskopar försöker ”balansera” mellan kyrkans tro, sådan den hittills har uppfattats, och en ”modern” mera tidstrogen uppfattning, där man förfäktar med kristendomen oförenliga värderingar.
Att man avfärdar den genuina lärodiskussion med att konstatera att ”kristna har delade meningar” är ju en bekymmersam tendens. Var finns biskoparnas, på Bibelns baserade argumentation, för att ett homosexuellt parförhållande är kristligt?
Dogmatiken tenderar att bli sociologi. Man hänvisar till vad olika grupper tycker och så omfattar man någon grupps linje utan att tydligt resonera utgående från kyrkans trosdokument.
Paulus argumenterar i sina brev mot vad vissa församlingsmedlemmar tyckte. Detta skulle absolut behövs nu.
Upp till bevis!
Henrik
I de oförenliga paradigmens värld blir det ofrånkomligen så här.
För den ena gruppen är Bibelns utsagor Guds normerande Ord.
För den andra gruppen är samma Bibeln föga annat än en samling till intet förpliktande myter.
Hur skulle man kunna annat än tala förbi varandra – och för döva öron när man talar till varandra – under sådana förhållanden?
Biskoparna anser egentligen inte att de behöver bevisa något – utan Bibeln som norm blir människan sin egen normgivare, och sen är det de som makten haver som bestämmer normen.
Det är bra att du pekar på det som går fel, profetrösten bör höras, men vänta dig inga svar, inga vettiga sådana, i alla fall, inte när du ställer dem åt det hållet.
Kan man f ö tala om teologisk schizofreni i det här fallet?
Om jag fattat det rätt, så lever den schizofrene samtidigt i två verkligheter, utan att kunna avgöra vilken av dem som är den verkliga – om någon av dem är det.
De människor du här refererar till har inga sådana problem.
De vet mycket väl vad Bibeln säger, och de väljer mycket medvetet att strunta i det, och de väljer att ljuga om vad de håller på med för att göra tillvänjningsperioden för kyrkfolket litet längre.
Det är inte schizofreni, det är kyrkopolitik.
Om nu biskoparna, vilket nu har bevisats, anser att det är OK att verka i kyrkan, fast man lever i ett homosexuellt parförhållande, kan man med fog fråga sig vad det mera finns för kyrkomötet att göra än att konstatera att frågan om samkönade äktenskap i praktiken är avgjord?
Jag upprepar mig. Det som finns kvar för kyrkomötet att göra är att dra ut på tiden, låta folk vänja sig, ta det litet i taget, så att så få skattebetalare som möjligt tar sin mats ur skolan. Vilket är just vad man nu som bäst gör.
Makt kan utövas antingen med direkt tvång – hot om sparken åt troende präster – eller med manipulation, vilket passar bättre, när man ska ha dem, som man inte direkt kan tvinga, med på noterna.
Stöldgods handskas man med i båda fallen, om man använder makt för att få folk att gå åt ett annat håll än Överherden anvisar.
Det torde i kristna kretsar vara allmänt bekant vem som är Herre, och som har all makt. Till oss människor delegerar han endast tjänandets auktoritet.