Kyrkan
Nästa måndag (6.11) samlas kyrkomötet till höstsession. Först trodde jag att det skulle bli ett mindre dramatiskt kyrkomöte, med några frågor samt den vanliga budgetmanglingen på agendan.
Nu visar det sig att man packat ner en mängd stora principiella frågor och att kyrkomötet kommer att behandla många frågor som faktiskt kan bli ödesdigra för kyrkan.
Biskopsmötets redogörelse kommer naturligtvis upp. Jag har tidigare skrivit om den och säger därför inte många ord här. Men jag tror inte att det linjeval som biskopsmötet går in för är gott, och allra minst vist. Där saknas det som antyds i övergången mellan 1 Kor. 12 och 13… (läs och tyck!). Eventuellt är man inspirerad av Svenska kyrkans exempel, där det blivit så lugnt och fridfullt efter att man i behörighetskraven satt in detta med ”villiga tjänare”. Men lugnt och stilla kan det också vara i en död kyrka… Själva lugnet och stillheten är inte något säkert kriterium.
Med detta säger jag NATURLIGTVIS inte att jag ser käbbel och gräl som ett godtagbart alternativ.
Alternativet är högaktning och den norske professorn Carl Fr. Wislöffs ord: Viktigere enn frihet for kirken er frihet innenfor kirken.
(Det som för mig varit tyngst att bära är inte kritiken utifrån, utan att vara föremål för kyrkans förtal, förakt och t.o.m. hat. Det känns inte bra, om nu någon ville veta det.)
Men på angendan på höstsessionen (se www.evl.fi – kirkolliskokouksen ohjelma) finns också planer på ett stort anslag för arbetsgruppen för utredningen av homosexuellt samlevnad, partnerskapsfrågor mm. Enorma summor planeras för detta.
Det som kanske förefaller vara ett vanligt tråkigt ärende bland andra är ändringar i kyrkolagen och -ordningen: Kirkkolain, kirkkojärjestyksen ja kirkon vaalijärjestyksen virkamiesoikeudellisten säännösten muuttaminen
(Kirkkohallituksen esitys 2/2006)
– Kirkon laintarkastustoimikunnan kirje 1/2006 .
I detta finns en mängd farliga frågor inbakade. Givetvis finns här ju biskopsmötets redogörelse inbakad, man har insett att en redogörelse intehar juridisk status och nu föreslås att man skall kunna sparkas från prästämbetet om man vägrar utföra tjänsteuppgifter, nota bene, tjänsteuppgifter som berör samvetsfrågor och -övertygelser som GrundL vill trygga.
Man har tagit behörighetskrav direkt genom att kopiera den sekulära lagstiftningen (Crtl + C), vilket kan komma att innebära att kyrkan inte kan ha egna etiska krav på t.ex. sina präster. Kyrkan och samhället blir helt kommunicerande kärl i etisk mening. Detta är katastrof!
Att man sedan går åt lektorstjänsten, lektors rätt att välja t.ex. biskop osv är en annan problematik.
Till det mycket betänkliga hör dock att detta material på ca 100 sidor nådde oss ombud i förgår, några dagar före förhandlingarna, när alla förbereder sig för att kunna vara en vecka borta från sitt vanliga arbete. Remissdebatten börjar på måndag, vilket försvårar, för att inte säga omöjliggör interna diskussioner och överläggningar i många för kyrkan så viktiga frågor.
Vårt eget Domkapitel har förtjänstfullt uppmärksammat flera av de frågeställningar som förslagen till förändringar skulle innebära. Glädjande att åtminstone någon slår larm.
Jag drar mig till minnes en diskussion i våras med en jurist, engagerad i Kyrkans avtalstexter. Han konstaterade att ”man skulle så gärna ge rum åt olika tänkande (då gällde det äm,betsfrågan och ”Heikkas papper”) men ”det finns inga juridiska möjligheter till det, vi är tvungna att följa lag.”
Det hänger inte på vilja, menade han. Och han tillade: jag är rädd för att det kommer att gå på samma sätt med frågan om homosexuellt partnerskap, kyrkan kan inte – tyvärr – gå en egen väg här, samma lagstiftning måste gälla för kyrkan som för samhället…
Nu föreslår samma jurister en nyskrivning där man tar in i lagen stadganden om såväl rätt att avskeda från prästämbetet och behörighetsvillkor som förbjuder ”diskriminering” av någon på grund av—-sexuell inriktning,….familjeförhållanden osv.
Justitieministeriet har för övrigt redan kritiserat denna profana lagstiftning, man anser den inte vara oproblematisk eftersom formuleringarna i olika lagar (samhällets) inte är identiska. Men nu avstår kyrkan själv från sin rätt till att definiera sin etiska position, kyrkan säljer sig, i klartext.
Detta blir början till kyrkans fall, om denna fråga drivs till sin spets. Många har redan meddelat att de kommer att lämna kyrkan om kyrkan går in för att välsigna homosexuella par. Detta är en fråga av en helt annan storleksklass än t.ex. ämbetsfrågan. Vad kommer t.ex. den laestadianska väckelsen och dess olika grenar att göra om man besluter om något som centralt drabbar synen på familjen och äktenskapet!? Hur reagerar andra väckelserörelser? Och annat troget kyrkfolk?
Också apokryferna kommer upp, oproblematiskt är att anta en ny översättning (på finska). En litet större fråga är förslaget om att de som obligatorium skall ingå i varje finsk bibelutgåva, som det har sagts (ingår dock inte i det egentliga förslaget).
MÅNGA FRÅGOR – mycket bön, NU!!
Henrik
Namn: Henrik Perret