Ärkebiskopen har idag (igen) kommit med ett uttalande, som nog känns litet sårande.

”En del av de mest hårdnackade kvinnoprästmotståndarna torde lämna kyrkan, vilket i och för sig kan rensa luften. (min övers. – kolla originaltexten på finska på www.kotimaa.fi)

Jag har funderat på Herden och herdarna.

Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig.
Joh. 10:11-14

Någon säger: Herden bryr sig inte om fåren. En annan säger: det är just det han gör! Vad säger Jesus?

Då berättade han denna liknelse för dem: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Luk. 15:3-7

Är det värt att tänka på minoriteten? Ett enda får?

En märklig text förresten.

Henrik