Det finns skeden i en människas liv, som hon länge kommer ihåg. En del dagar passerar, och efter några år minns man kanske ingenting speciellt från vissa tider.

Ibland fästs minnena vid sådant som händer andra. Var var du, när Twin Towers kollapsade i samband med attacken den 11 september 2001? På den frågan kan många ge ett svar. Ännu idag, 6 år senare, minns många var de var och vad de gjorde när de hörde om den förfärliga nyheten.

”Då.” Det kan innehålla mycket lyckliga ögonblick, ”då när jag gifte mig” (jag minns såväl när jag såg min blivande hustru komma in i Gamla kyrkan med sin far, min svärfar), ”då” när jag blev student, ”då” när våra barn föddes… Inga små ”dån”, utan oförglömliga ögonblick och stunder!

”Då” kan vara längre tider också. Då när barnen bodde hemma, då när vi bodde där, då när jag studerade.

Men det finns ett ”då” i Bibeln som jag ibland har tänkt på, och den senaste tiden ganska ofta. Då övergav alla lärjungarna honom och flydde. Matt. 26:56

När ”då”?

Det finns många sätt att svara på frågan. ”Då” när Jesus var i behov av hjälp och stöd mer än någonsin tidigare, står det att lärjungarna övergav honom och flydde! När Jesus var i nöd och i ångest svettades blod, somnade lärjungarna… Då!

Jag har märkt att denna märkliga lag kan gälla i livet också. En anfäktad människa är inte alltid så attraktiv. Och många gånger är det så att när någon har stor sorg, eller många problem, ”då” blir man lämnad ”i fred”.

Våra små problem, som ju väger lätt mot den härlighet som väntar oss, säger aposteln, går ju inte att jämföra med Kristi ångest.

Men ändå finns det en väldig tröst i det som Hebr. 2:18 skriver:

Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Ordet ”frestad” kan som sagt också översättas med ordet ”testad”, ”prövad”.

Han kan hjälpa, ”då” när Du prövas, testas, frestas, och lider. Också om andra sticker, just ”då” när de skulle behövas.

Henrik