Idag har jag varit på en för mig 13 timmar lång rättegång.

Jag brukar inte tillbringa tid i rättegångar, de få gånger jag varit i rätten, har det varit i egenskap av vittne.

Idag var det rättegång i Hyvinge. Åtalade, misstänkta för brott (diskriminering), var en präst från finska evangelieföreningen, en kvinnlig pensionär och förtroendevald, och tf khden vid tillfället.

Den som anmält (och bett polisen undersöka om misstanke för brott föreligger) dessa var en kommissarie, som fungerar som kyrkofullmäktiges ordförande.

Jag ska inte kommentera rättegången förrän utslaget kommit, vilket sker inom två veckor.

Bara så mycket kan jag säga att det var beklämmande att sitta där, när teologiska frågor måste avgöras av civil domstol.

Vart har vi kommit?

Biskopsmötets redogörelse, som enligt min mening saknar juridisk kvalitet till önskvärda delar (bl.a grundlagens stadganden om religionsfrihet har inte beaktats, inklusive den negativa religionsfriheten, t.ex. GrundL 11 §). Det har enligt min mening också visat sig att biskopsmötets utredning inte resulterat i frid, försoning och arbetsro. Snarare har mera problem fötts. Jag tror att det är lätt att påvisa. Därmed säger jag inte att biskoparnas avsikt varit att skapa problem. Men jag tror att en objektiv bedömning av situationen skulle visa att det blivit mera problem, att det visat sig vara ett dåligt instrument.

Bl.a. biskopen i Borgå har också sagt att han inte tror på tvångslösningar.

Nu blir det intressant att se vad domslutet blir. Sannolikt kommer det att behandlas i olika rättsinstanser, men det återstår att se. Åsikterna går så pass mycket isär att det kan leda till besvär, oberoende vilken utgången blir nu om ca två veckor.

Henrik