En vän och f.d. bänkgranne i kyrkomötet ondgör sig i Hbl (för någon dag sedan) över att s.k. kvinnoprästmotståndare och andra (vanligt hederligt folk måste ju då dessa vara) finns uppställda på samma lista i lekmannavalet av ombud till kyrkomötet. Kanske gällde kritiken också stiftsfullmäktige – har inte texten framför mig.

Det inlägget, som ju styrs av en övertygelse som vederbörande person får ha, är också ett dokument.

Det säger ganska mycket. Bl.a frågar jag vem det är som vill göra ämbetsfrågan till en huvudfråga, en fråga om liv eller död?
För det andra ger insändaren ett uttryck för en total brist på vilja att respektera andras övertygelse (jag skriver respektera, inte ”dela”).

Litet undrande blev jag också när jag läste en (annan) kp-bloggares beskrivning av målsättningen för hennes blogg: för kyrkan, mot fundamentalisterna.

Jag kommer med en stilla undran, utan att polemisera mot hennes målsättning: fundamentalisterna? Vilka är de? Hur definierar man dem? (Känner bloggaren månne till begreppets historia?)

Det är så lätt att måla med för stor pensel. Egentligen har man ju ingenting sagt i sak. ”Fundamentalister” är ett för diffust ord. Och för ofta felanvänt.

Det är som när man talar om Osama bin Ladens ”karisma”. Knappast har han nämligen någon ”nådegåva”.

Kanske den goda bloggaren avser ”fanatiker”? I såfall kan jag väl förstå henne.
Förhoppningsvis avser hon inte dem som tror på Gud, på Bibelns Gud. Nej, det vill jag inte tro.

Men ofta när man hör ordet användas, skymtar ett tankemönster fram som går ut på att vi kan värdera Ordet, Jesus och Paulus och allt, och ge legitimitet åt det vi tycker behövs: förlåtelse, medmänsklighet, ”kärlek” osv.

Vi kommer logiskt till detta: om vi inte vill tro de ”obekväma” orden, kan vi inte heller ta emot de andra. Hur kan vi hävda att när Paulus talar om att Gud rättfrädigförklarar/rättfärdiggar den ogudaktige, ja då talar han Guds Ord, men när han avvisar bestämda levnadssätt som synd, då är han tidsbunden?

En annan sak är ju att som Luther säga att Skrift skall med Skrift tolkas. Det samtalet får gärna fortsätta. Att söka vad Gud i sitt Ord har menat, avsett.

Henrik