"Utan att närmare känna till…vill vi…"
I dagens Hbl finns en insändare skriven av präster och ungdomsledare, som ger uttryck för en stil som blivit allt vanligare.
Utan att närmare känna till ifrågavarande händelse vill vi betona att skrämseltaktik eller att till varje pris övertyga de unga om ett visst synsätts riktighet inte hör till konfirmandundervisningen.
Utan att närmare känna till…vill vi dock.
Så är det nuförtiden. Nog är en del frimodiga.
Hur skulle det vara att först ta reda på, och sedan skriva??
Det finns också en del annat skrivet där just man just spinner vidare på tråden om föreställningen om vad som kanske eventuellt måhända kunde tänkas ha skett (eventuellt)…
Kanske var detta litet syrligt, ursäkta i såfall. Den underliggande, allvarligt avsedda uppmaningen är att inte föra vidare det bråte av rykten och misstolkningar som florerar visavi händelsen, som vederbörande inte närmare känner till.
Skulle det gälla en enda sak, vore det en ”arbetsolycka” (undertecknarna skriver säkert med goda avsikter).
Men när detta blivit vana, att inte veta, inte läsa, inte ta reda på, inte höra andra parten också, då måste man ibland sucka.
Även under semestern.
Henrik
Namn: Henrik Perret