Med anledning av föregående text om beslutet i Esbo, konstaterar jag att (precis som i ämbetsdiskussionerna, åtminstone i vissa skeden) är man i stort sett enig om Bibelns ståndpunkt när det gäller utlevd homosexualitet.

Man återupprepar den argumentation som användes i ämbetsdiskussionerna. Oenigheten gäller inte så mycket den exegetiska frågeställningen, utan den hermeneutiska: gäller detta idag? Är det tillämpbart på vår situation?

Medan den enda sidan säger att detta är normerande för kyrkan, säger den andra detsamma, men med det principiella tillägget att Bibeln avvisar sexuellt våld, utnyttjande, homosexuell prostitution osv. Däremot konstaterar man att Bibeln inte känner den form av homosexuell, osjälvisk vänskap, som är betecknande för dem som vill sluta ”etiska förbund” och lova varandra trohet och osjälviskhet, precis som vid heterosexuell kärlek.

Den centrala frågan (i denna diskussion alltså) blir denna:

Kände Paulus och de andra apostlarna, för att inte tala om GT, den form av homosexuell kärlek som vi nu talar om att välsigna?

Jag är övertygad om att man kan svara jakande på den frågan.

Till detta måste vi återkomma mera grundligt, för detta handlar om svåra och känsliga frågor.

Henrik