Jag har precis kommit från biskoparnas informationstillfälle med anledning av utgivningen av den nya boken Kärlekens gåva, Biskoparnas uttalande om familj, äktenskap och sexualitet.

Vid tillfället sades många goda saker om familjen, om äktenskapet, om kärleken mellan man och kvinna som jag tacksamt noterar.

Boken innehåller nog de tendenser som jag i min förra blogg hänvisar till, och detta kommer väl säkert mera att synas i det kommande betänkandet.

Vid presskonferensen medverkade tre biskopar, ärkebiskop Jukka Paarma samt biskoparna Huovinen och Björkstrand. Alla biskopar betonade familjens och äktenskapets centrala roll. Ärkebiskopen påpekade att av de ca 1 miljon äktenskap som finns i Finland, är 84% sådana som är såväl mannens som kvinnans första äktenskap.

Biskop Björkstrand uttalade sig också mot abort och oroade sig över den höga abortstatistiken.

Så det finns en hel del att glädja sig åt.

I frågorna skymtade hela tiden parförhållanden, regnbågsfamiljer mm fram. Kanske hade många förväntat sig att denna problematik skulle komma tydligare fram.

Men också i denna bok behandlas denna fråga, och till hela boken får vi anledning att i olika sammanhang återkomma.

Det handlar ju om vad man säger och inte säger. I varje fall finns det mycket positivt att säga om det som sades på presskonferensen, låt vara att där fanns frågetecken.

En av behållningarna var det som både ärkebiskopen och särskilt prof. Tuula Tamminen (barnpsykiatri i Tfors) betonade: kunskapens/informationens relation till värderingarna. Att kunskap, särskilt sådant som gäller dessa områden alltid är förbunden med värderingar.

Tuula Tamminen sade även att en vuxen kan älska också som frånvarande, men ju yngre ett barn är, desto mera tydligt blir det att barnet kan älska bara det närvarande, ungefär så.

Men först ska vi veta, sedan tycka.
Läs den! Tyck och tänk!

Henrik