Jag vill återkomma till några av de tankar jag skrev senaste jul, för jag upplever dem så aktuella också i år.

Julens varför

Professor Ole Hallesby skriver i en av sina böcker:

Jag vet inte riktigt, varför det är så, att vi alla måste uthärda julstöket, innan vi når fram till julen. Jag anar att det är en fiendes hand som är med i spelet, hans som från början icke ville att det skulle bli jul på jorden.

Han antyder att bekymmer hopar sig inför jul, ekonomiska bekymmer, ohälsa, konflikter, oro osv. Och så är det ju.  Julen är som en magnet som drar till sig olika angrepp från andevärlden.

Julens alla "varför" genom tiderna, det som drabbat människor, har en förklaring. Också kring den första julen fanns många "varför". Josef grubblade. Herodes hämnades och åstadkom mycket lidande. Julen har alltid varit laddad.

Jag har också märkt "en fiendes hand" inför och omkring julen. Också i år. Senast idag när jag läste Hbl. “Jag anar att det är en fiendes hand som är med i spelet, hans som från början icke ville att det skulle bli jul på jorden.”  Nog blir det igen mitt intryck! Låt vara att det inte är det enda intrycket. Men “inte ens under julen…”  Till “fridens högtid” skall alltid ofriden komma med!
Men det hör med till “the name of the game”.

För det står ju att  “Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt.(Luk. 2:34). Kring Kristus och kristendomen har det alltid funnits delade meningar.
Julens därför

När man läser de olika evangelisternas jultexter, ser man också julens "därför". Matteus anger det direkt:

Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten:  "Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel," det betyder Gud med oss.  Matt. 1:23

Matteus hänvisar till Jes. 7:14, till det tecken som Herren själv skulle ge. Matteus pekar också på andra profetord som hör till samma kategori: “…för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt".

Profeten Mika berättar att Messias skulle födas i Betlehem (synd för övrigt att Herodes inte konsulterade liberala exegeter – de hade inte kunnat säga var Messias skulle födas och så kanske många små pojkar skulle ha fått leva…)

Profeten Hosea berättar att Guds Son skulle "kallas ut ur Egytpten". Matteus hänvisar också till att Messias skulle kallas "nasaré", ett ord som sannolikt anspelar på Jes. 11:1. Han visar också att orden i Ps. 72 och Jes. 60 uppfylls i och med Jesu födelse.

Det slår mig igen i år att julens budskap är en bekräftelse av Bibelns trovärdighet.

Det är Skriften som uppfylls, det som Herren har sagt. Julens "därför" är just det som Petrus summerar med orden "så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet".

Det är detta som jag hoppas vår kyrka skall koncentrera sina krafter på. Att förkunna julevangeliet – året om. Detta tecken har blivit motsagt. Men det hindrar oss inte. “Denne” – Jesus – är satt till fall och upprättelse. För en del människor blir Kristus till anstöt, för andra till frälsning. Kanske också så, när det inte står “fall eller upprättelse”,  att båda sidorna kan gälla oss: det som hos oss och i oss mot Kristus och hans Ord, blir oss till fall, när vi bejakar Kristus och hans Ord,  när vi böjer oss för Honom i tro, blir det oss till upprättelse.

Det handlar om att församla till Kristus eller att förskingra. Och HERREN vet hur det är.

Henrik