De många diskussioner som i olika sammanhang har förts om jungfrufödelsen har ännu en gång blottat en av de stora brister som finns i tidens kristendomsuppfattning.

Glädjande många har sett att frågan om vad kristna tror eller tycker om jungfrufödelsen är en fråga som inte bara kan avfärdas med ett dylikt konstaterande.

Jag minns en numera avliden biskop, som sade att hans fru inte läser med i orden avlad av den Helige Ande, född av jungfru Maria, för hon kan inte tro det. Biskopen själv sade att han heller inte tror det, men att han ändå läser med i trosbekännelsens formulering.

Men betecknande var att då – för 40 år sedan – kom de allvarligare invändningarna mot kristen tro mera i akademiska eller i privata sammanhang. Man förde inte detta till torgs. Allra minst sades detta i förkunnelsen. Där var man traditionell, och många undrade hur samma teologer i predikstolen och i föreläsningskatedern kunde ha så olika uppgifter.

Jag ser att en av de största faran för kristna i vår tid är en kristendom som är substanslös. Man tror nog, men vet inte på vad, eller rättare sagt vem (2 Tim. 1:12). Det är kunskapsbrist om den tro, som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Judas v. 3).

Församlingarnas stora utmaning är att undervisa unga kristna och unga som kristna i den kristna tron..

Men en annan fara, som säkert ligger på lur, är rationaliserandet. Att vi ska förstå allt, att allt skall kunna kläs i mänskliga ord, att vi skall kunna förklara allt, också undret, likasom.

Jag tror vi missar något här. Något väsentligt. Nämligen Marias gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Hon blev inte färdig, hon förundrade sig. Det är ju dels ett uttryck för att bli överraskad, att inte förstå men också att ta emot det man inte förstår men vill förstå. Förståelsen är däremot en längre process.

Det finns en spänning mellan förnekelsens avvisande och förundradet. Egentligen är rationalismen och förnekelsen släkt med varann.

Därmed har jag inte sagt att inte tron innehåller mycket sådan som är rationellt, som kan påvisas, som är historiskt, verifierbart och prövbart.

Men undret, erkannerligen julens under kan förståndet inte få grepp om mer än aningsvis.

De attityder och reaktioner som mötte de första kristna är säkert uttryck för kristen jul:

”mycket förskräckta”,

de skyndade i väg

alla som hörde det förundrade sig

Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

Må Gud hjälpa oss att undvika förnekelsens, och kanske också rationaliseringens villospår, och få nåden att som barn också denna jul få förundra oss och bli uppfyllda en mycket stor glädje.

Henrik