Henriks kommentarer

I dagens Hbl har Hans Rosing en balanserande artikel som är glädjande fri från den kategoriserande blindhet som präglat många andra sammanhang. Den 17.1.2009 fanns i Helsingin Sanomat ett inlägg av Markku Ruotsila: George W. Bush on ollut merkittävä suunnannäyttäjä. En god broder uppmärksamgjorde mig på den (jag har inte ännu läst den, så jag säger inget mer ännu).

Det som gång på gång förundrat mig är talen om “åtta mörka år”. För det första är väl de mörka åren flera (!), och om man tänker på president Bush, så blev han ju faktiskt omvald 2004, vilket skulle ha varit omöjligt om det varit så svårt. Dessutom var ju Bush mycket populär i början av sin presidenttid, som ju började mycket tragiskt med terroristattacken den 11 september 2001.

Men om man minns att långt över 1 miljon irakier dödats under Saddam Husseins tid vid makten, flera hundratusen dödades i “enskilda” utresningar (bl.a kurder), vissa kastades levande ner från helikoptrar osv, så fanns det nog mycket mörker och mycket grymhet helt oberoende av George Bush. Kanske skall man heller inte beskylla honom för alla terrordåd inom Irak nu efteråt. Utan att fördenskull säga att frågorna inte är mera komplicerade och att USA:s president har mycket makt och därmed ett mycket stort ansvar.

Men den så vansinnigt ensidiga bild, som sprids i våra massmedia, är nog inte helt objektiv. Jag inte fått bekräftad trots att jag mycket följer med utländska media. Att samma fenomen – “usch, Bush” – finns i Usa och Europa är däremot helt klart. Ibland undrar jag hur mycket som sammanhänger med hans personliga kristna tro. Faktiskt.

Men låt mig för tydlighetens skull understryka att

Men nyheter, sympatiskt framförda och väl helt i nödvändig nyhetsregi, som “finns-det-då-något-positivt-alls-att-säga-om-Bush” con variazioni är nog litet väl svårt att smälta helt enkelt därför att det inte ger ett tillräckligt seriöst intryck.

Verkligheten är mycket mera komplex. Utan att varken försvara eller förklara så mycket.

Henrik