Det finns ett citat som jag gärna förmedlar, trots att man kan läsa det där jag såg det.
Broder Sven-Olav Back hänvisar på Kyrkpressens blogg till Benedictus XVI, som säger:
”Stödd på en lång tradition säger S:t Thomas av Aquino att i teologin är Gud inte det objekt vi talar om. Detta är annars vår normala uppfattning. Men i verkligheten är Gud inte objektet; Gud är teologins subjekt. Den som talar i teologin, det talande subjektet, borde vara Gud själv. Och vårt talande och tänkande borde endast tjäna till att Guds talande, Guds Ord, kan bli hört, kan finna plats i världen. På så sätt finner vi oss åter inbjudna till denna vandring där vi avsäger oss våra egna ord – till denna vandring som innebär ett renande som syftar till att våra ord endast skulle vara ett medel genom vilket Gud kan tala. På så vis kan Gud verkligen vara inte objektet utan subjektet i teologin.”
Det är så sant som det är sagt.
Var finns teologin idag? Den är liksom tron en ganska sällsynt fågel.
Jag hoppas att vi teologer skulle bli förälskade i teologin på nytt. Inte för dess egen skull, inte heller för att omge oss med formler och system och ett virrvarr av ord. Det är ju inte teologi. Teologin är heller inte en så esoterisk disciplin, att inte nästan vem som helst, kunde lära sig, läsa in sig och vara en god teolog. I en mening är varje kristen på mycket god väg. Men i en annan mening är det på tok för litet verklig teologi idag. Det finns också ett läroförakt, en tillräcklighet i det man fått ta emot, som inte är bra. Den sanna läran bär tron och föder tron. Det är just en sådan teologi där Gud inte blir objekt, utan subjekt.
I Tyskland har en domstol uttalat sig och försvarat kravet på en professor i teologi att han måste tro på Gud.
Paulus säger att “en själisk människa” (psykikós ántropos) inte tar emot det som hör Guds Ande till. De nyare översättningarna talar om “oandlig”.
Benedictus sade i förordet till sin bok att han skriver det som ett led i sitt “personliga sökande efter Herrens ansikte”. Låt oss meditera över detta.
Låt alltså inte detta citat eller den övriga texten bli ett angrepp på Dig, för det är det inte! Inte alls!
Det är en uppmuntran till att söka sig till källan med det levande vattnet.
Tack för de orden som Du gav, S-O B!
Mera sådant!
Henrik