Rick Warrens ord kan säkert tillämpas på många olika saker. Jag har den senaste tiden tänkt mycket på hur många äktenskap och mänskliga relationer som brister.

För några veckor sen skrev tidningarna om en av våra mest kända skidlöperskor och hennes romans med en mycket känd marknads- och mediafigur. Han lämnade ett långvarigt förhållande med sina barns mor (vet inte om de var gifta).

Häromdagen berättade tidningarna om hur gräl uppstått mellan en f.d. Miss Finland och hennes fästman efter att en tredje person, en känd idrottsman, inlett ett förhållande med den f.d. missen, vilket ledde till att förlovningen bröts. Fästmannen och hans fästmö hade precis före detta byggt ett nytt hus i Helsingfors och nu skulle hans f.d. fästmö hämta sina saker från huset. Polis tillkallades av grannarna, skriver tidningen.

Detta var några exempel, som jag inte vill skriva mera om. Dels därför att jag inte vill säga något om relationer som jag inte vet något om. Dels därför att jag vill skriva om principer, inte om enskilda människor.

Alla vet att exemplen kan mångfaldigas. De mest tragiska exemplen kommer kanske aldrig till massmedias kännedom. Och väl så. Det blir knappast bättre av det, och gör framför allt inte livet lättare för någon part.

Det är uppenbart att man inte längre respekterar äktenskapet. Gifta människor lever som om de inte var gifta, eller som om de var gifta med någon annan. Det är inte bara det att en gift människa bryter sig ut ur äktenskapet, han eller hon får inget stöd av andra. De kan frimodigt inleda ett förhållande med en annans make eller maka.

Alla vet att många bryter sig in i äktenskapet, man flyttar samman och lever som gift utan att vara gift.

Du skall inte bryta äktenskapet.

Hur mycket lidande har människor inte förorsakat andra – och sig själva! – genom att detta Guds bud inte hålls i ära.

För flera år sedan hölls en TV-diskussion i Sverige om äktenskap och trohet. Medverkande var bl.a Sveriges dåvarande ärkebiskop, representater för olika religiös och politiska grupperingar. Och också en representant för häxorna (ja, faktiskt!) i Sverige.

Det handlade om fiktiva problemställningar. Deltagarna fick följande problem: en man skall åka på en tjänstresa. En dam på jobbet, som han visste att var förtjust i honom, hade ordnat så att hon fick följa med. Nu var frågan: skall mannen tala om detta för sin fru eller ej?

Olika personer svarade på olika sätt. Ärkebiskopen sade att “det beror på”, man kan inte generalisera osv. Häxornas representant sade: vi säger att du först skall klara upp din relation med din nuvarande maka. Om den är förbi kan vi ta upp diskussionen på nytt.

Äktenskapet skall hållas i ära av alla människor, skriver Hebréerbrevet. Du ska respektera äktenskapet, både om du är gift (så att du inte bryter dig ut) och om du är ogift (så att du inte bryter dig in).

Hur mycket av det som kallas kärlek är inte överkörd lycka för någon annans del. Och det är inte en eller två gånger som någons lycka har blivit hans eller hennes väns stora olycka.  

Det är skäl att inte söka sin lycka utanför det som Gud har välsignat! Utan att söka det som Gud har välsignat.

Något måste nu göras tror jag. Jag tror att ett råmärke för varje människa är att inte gå in i någon annans förhållande. Om en man eller kvinna lämnar sin partner för din eller min skull, lämnar han eller hon senare kanske oss för en annans skull.

Detta med kärlek och relationer är ett svårt livsområde. Ensamheten är tung att bära. Alla kan ha sina kriser. Men låt oss uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss slå vakt om bestående människorelationer, börjande från äktenskapet.

Låt oss söka välsignelsen, och söka lyckan i det som Gud har välsignat. För där finns lyckan. Det är nog bl.a det som avses med barnabönens “den Gud älskar lyckan får”.

Henrik