Rom. 1 är ett kapitel som upprör många människor. Också en del som bekänner sig om kristna tycker att slutverserna (1:18ff) är väl häftiga. Paulus “slår över”, han använder sådana ord och vändningar som man inte kan använda idag.
När man följer med diskussionerna idag möter man ofta en diskussion omm godheten. Även om “god” språkligt och sakligt hör samman med Gud, vill man i dagens diskussioner skilja dem åt.
Ateister, humanister och naturalister – vad de än kallar sig – vill koppla loss godheten från gudsfrågan och tala om en godhet utan Gud. Man menar att man inte behöver vara kristen för att kunna hävda godhet; det finns en godhet som är helt oberoende av Guds existens, hävdar man.
Att det finns “goda”, godhjärtade, ateister tror jag är helt sant, i ordets ganska begränsade betydelse. Det är ingen skillnad på god och ond på ett mänskligt plan när det gäller en kristen eller en ateist. Det som är gott är gott oberoende av vem som gör det goda, och det som är ont är ont, oberoende av vem som har gjort det onda.
Men sedan blir nästa diskussion varför något är gott och något ont. Det leder till den gamla filosofiska frågeställningen, som en av de existentialistisa filosoferna brottas med: när du ser en gammal dam gå över gatan när du kommer körande, ska du stanna eller köra på henne (avskyvärda tanke!!)? Och så filosoferar han: om hennes liv slutar så finns det fördelar. Hennes allt tyngre liv slutar, hon har kanske värk och tungt att andas, hon befrias från detta. Hon är kanske en börda för sina släktingar, som honär beroende av. Men å andra sidan: hon kanske har många goda upplelevelser framförsig ännu, hon har familj och vänner som gläds över henne.
För en kristen är en sådan frågeställning omöjlig. Det finns ett entydigt svar: Gud är Herre över liv och död.
”Min tid står i dina händer.”
Men frågan gäller ju hela livet, inte bara dess början eller dess slut.
Jag tycker att vi i diskussionen om partnerskap möter samma frågeställning som i början av 1 Mos. 3. Det argumenterar ormen just i linje med detta: det finns en godhet som är större än Guds Ord. Vi vet bättre, vi har ett annat koncept än Gud. Guds vilja är för sträng, det finns en godhet där Gud inte behöver tas med.
Låt oss akta oss för den rösten! “Skulle då Gud ha sagt?” “…”Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont."
Ett bättre alternativ? Så försökte den onde argumentera.
Men sanningen är den som Jesus säger: Ingen är god utom Gud allena.
De svåra frågorna i tiden gör oss lätt avtrubbade. Vi kanske frestas att tro att vår godhet är större än Guds Ords godhet.
Vårt sinne, vårt känsloliv, vårt omdöme måste bli beroende av Guds Ord.
“Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” Rom . 12:2. I ordet “anpassa” finns ordet “schema” i grundtexten, gå inte in under denna tids schema, mönster.
Det gäller.
Och det gäller inte bara etiska frågor, som nu är på tapeten. Det gäller frälsningen. Också hyggliga, snälla och empatiska människor, behöver frälsas.
Godhet utan Gud är egentligen värre en öppen ondska. Den ger sig ut för att vara god, men en “godhet” där Gud inte finns, är godhetens raka motsats.
Henrik