Fick igår på posten en vädjan från ganska många medlemmar i stiftet, präster och lekmän, att inte godkänna förslaget att gå in för någon form av välsignelse eller ordnad förbön, som kan tokas som ett ställningstagande för samkönad sexualitet.
TACK! Det är bra att Ni följer med!
Det var glädjande många namn.
Men det var också många namn som jag saknade. Jag vet inte hur begäran om underskrift har gått till, om vederbörande inte fått förfrågan, eller om de inte ville skriva på.
Jag ska kolla med initiativtagarna om jag får publicera deras upprop till kyrkomötesombuden (de svenska) här på bloggen. Namnen kan jag inte publicera utan vederbörligt tillstånd, men den som vill kan ju i kommentarerna “ge sig till känna”.
Detta är en tung och svår fråga. Många av oss kämpar med den i den meningen, att vi inte skulle vilja slå någon, inte pricka en speciell grupp.
Samtidigt är det nu den fråga som kyrkomötet tar ställning till. Jag tycker det skulle vara bättre att kyrkomötet ingenting säger än att kyrkomötet fattar ett obibliskt beslut.
Naturligtvis kan man inte vara nöjd med “tystnad”. Ingen kan hävda att Bibeln är oklar.
Jag vill uppmana underskrivarna att på ett särskilt sätt be för denna frågas behandling nu i kyrkomötet.
Tack för Er frimodighet!!
Henrik
Gud kan aldrig välsigna varken ett samkönat äktenskap eller ett homusexuellt förhållande. Ingen präst har rättighet att utföra sådana handlingar.
Minns att många anser precis tvärtom, att det är mot Gud att inte välsigna kärlek och äktenskap mellan samkönade. Jag hör till dem. Jag vill i alla fall säga att jag värdesätter Henriks respektfulla inställning till homosexuellas människovärde. Den agression och det hat som ofta finns på den konservativa sidan i den här diskussionen får mig att må illa. Hat och vilja att förakta andra är inte av Gud.