Smått road, men egentligen ganska beklämd, följer jag med diskussionerna inför kronprinsessan Viktorias bröllop i Sverige.

Det senaste problemet är att kyrkan försöker styra kronprinsessans och kungens önskan om att kronprinsessan Victoria skall ledsagas in i kyrkan av sin far, kung Carl XVI Gustaf.

Detta strider enligt ärkebiskopen, biskop Lennart Koskinen och av Aftonbladet intervjuade präster mot kyrkans syn på jämlikheten.

Jag vet inte hur andra reagerar. Jag mår illa. Och skäms.

Varför kan inte en brud få bestämma hur hon själv vill ha det?

Till detta faktum kommer ju att kronprinsessan måste ha kungens tillstånd för att få gifta sig, det går på något sätt an tycks det, men hon får inte uppfylla sin egen och sin fars önskan.

Allt möjligt ska nu göras till problem. Och det blir ju uppenbart att Svenska kyrkan är slav under sin samtids teser och ideologier.

Jag opponerar mig inte mot jämlikheten, däremot tycker jag att ett väldigt föreskrivande hur jämlikheten måste se ut är tragikomiskt.

För att inte säga att detta inte har något med jämlikheten att göra. Kronprinsessan kommer som blivande tronarvinge att få sista ordet. Det torde hjälpa föga att då hänvisa till ”men Du blev ledsagad av din far”, alltså…

Henrik