Henriks kommentarer

Idag kl 09.00 börjar kyrkomötet diskutera de följder som lagen om registrerat partnerskap får för kyrkan.

Konstitutionsutskottets majoritet föreslår bön för dem som låtit registrera sitt partnerskap. 5 av oss i Konstitutionsutskottet anser att kyrkan inte kan ta detta steg eftersom det innebär att mot Guds Ord välsigna och sanktionera partnerskap.

För mig skulle det vara möjligt – och är det alltid – att be med och för homosexuella. Förbön ställer inga krav på dem det gäller. Men när ett par som registrerat sig ber om förbön, så kommer detta att öppna vägen för välsignelse och snart vigsel av samkönade par.

På kyrkans hemsida finns båda betänkandena, både konstitutionsutskottets och vårt avvikande yttrande.

http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/Documents/E9E12B1C3631B706C22577D70029AC77?OpenDocument&lang=FI

Jag vädjar om förbön och bönevakt. Jag har inget som helst behov att slå någon homosexuell. Mina tankar och böner går till Gud också för de föräldrar och familjemedlemmar för vilka detta är en realitet.

Det är enbart för mig så, att partnerskapet inte kan välsignas eller sanktioneras, det är något som Guds Ord uppmanar oss – likhet med många andra heterosexuella synder – att vända oss bort ifrån. 1 Kor. 6:9-11 t.ex.

Kyrie eleison!

Henrik

Här i Åbo är nog kyrkans inställning till registrerade par den fråga som präglar diskussionerna. I konstitutionsutskottet behandlar vi paketet och skall leverera ett betänkande senast onsdag morgon. Egentligen borde man säga att vi skall skapa två betänkanden, för det blir alltmera klart att det blir två betänkande (utskottets majoritet och en minoritet, dit jag kommer att höra).

Jag vill vara solidarisk med utskottet och inte föra ut detaljer förrän betänkandena är klara. Men alla vet ju att kyrkan är delad, och klyftan är nog djup.

De andra frågorna som berör vårt stift också, ser ut att gå enligt ”planerna”.

Dit hör språkbestämmelserna för kyrkoherdar på Åland där domkapitlet får rätt att fastställa språkkraven, smidigt och vettigt. Initiativet om att Ungdomens kyrkodagar skulle få initiativrätt till stiftsfullmäktige utmynnar i en allmännare och mera allmängiltig lösning: ett slags ”medlemsinitiativ” kan i arbetsordningen godkännas så att 30 röstberättigade medlemmar i församlingsvalen kan ta initiativ, som stiftsfullmäktige behandlar. 30 röstberättigade (konfirmerade medl som fyllt 16 år) finns nog i praktiken alltid på UK.

Kyrkans framtidsvisioner behandlades också, det finns viktiga synpunkter, men som biskop Häkkinen och vissa andra påpekade, saknas den teologiska analysen. Visionen har också stannat på ett teoretiskt plan, konkreta slutsatser saknas.

Den verkliga nyheten idag var att eroakirkosta.fi har i sina siffror flera tusen ”haamueroamisia”, dvs siffrorna om antalet utträdda ur kyrkan är för höga och stämmer inte med magistratens uppgifter. Nyheten om detta kommer säkert att konkretiseras mera ännu.

BE FÖR KYRKAN!

Henrik

Utsjoen kirkkoherra Arto Seppänen ei ole kelpoinen hakija Posion seurakunnan kirkkoherraksi. Oulun tuomiokapitulin päätöksen mukaan hän, ei ole vaalikelpoinen, koska häneltä puuttuvat viranhoitamisen edellytykset. Päätös perustuu kirkkojärjestykseen.

Pappisasessori Pekka Rehumäen mukaan kyse on siitä, että Seppäsellä on vanha virkakanta. Toisin sanoen, Seppänen ei hyväksy naispappeutta.

Seppänen voi kuitenkin edelleen toimia Utsjoella kirkkoherrana.

– Kelpoisuusehtoja on täsmennetty sen jälkeen, kun Seppänen aloitti Utsjoella.

Posion kirkkoherra on jäämässä kesällä eläkkeelle. Seppänen oli ainoa virkaa hakenut. Vastaavista päätöksistä on aiemmin valittu hallinto-oikeuksiin, mutta oikeusasteissa tuomiokapitulin päätökset ovat pysyneet voimassa.

(Lapin kansa)

Oulun tuomiokapitulin lainoppinut asessori totesi muutama päivä sitten, että ateisti on vaalikelpoinen tulevissa seurakuntavaaleissa.

Toinen kelpaa, toinen ei. Eri tehtävät, toki, mutta on se aika lailla erikoista. Toinen uskoo niin kuin kirkko on uskonut satoja vuosia, toinen ei usko.

Olisiko pohdinnan paikka. Tätäkö haluamme?

Henrik

Det finns väl inte någon i vårt land som inte ser att kyrkan befinner sig i en djup kris.

De förnyelser som kyrkan har valt de senaste 30 åren utlovade fullsatta kyrkor, förnyelse och en rikedom av ”mjuka värden”. Det har nog skett ganska mycket under denna tid, men den förnyelse som man utlovade har inte kommit, för all del nog lokalt.

Folk i skaror lämnar kyrkan. I stället för mjuka värden har kyrkan blivit hårdare än någonsin förr. Nu avgörs kristna människors öde i domstol.

I Uleåborg har en kandidat ställt upp i församlingsvalen, som är en bekännande ateist. Han säger att kyrkorna borde öppnas för alla religioner, eller så borde man bygga klätterplank o.dyl. i dem.

Han kallar sig en ”mjuk ateist”, han är medlem av kyrkan. Assesorn i Uleåborgs stift har försvarat hans kandidatur.

Men frågan är vad som bestämmelserna om kandidaterna innebär , där det förutsätts att en kandidat skall vara känd för gudsfruktan och kristligt nit. En person som inte är medlem i kyrkan kan inte rösta, även om alla handlingar inte hunnit fram, och en person som inte omfattar kyrkans ändamålsparagraf kan inte vara förtroendevald, anser åtminstone jag.

Men kyrkan står inför en svår utmaning – vilket beslut som än fattas så innebär det att någon grupp anser sig kränkt och överkörd.

Jag tror att den djupa orsaken till kyrkans kris ligger att kyrkan själv har förlorat tron på sin existens. Det där med saltet och sältan – sen är slutsatsen densamma som Jesus antydde.

De krav som ställs på kyrkan angående jämställdhet, progressivitet, positiv inställning till HLBT-teologin, är ju redan i stort sett uppfyllda. Och i det läget lämnar många kyrkan – den kyrka som just står för det som många människor söker!!

Nu har kyrkans forskningscentral beslutat att undersöka orsakerna till den stora utskrivningsvågen. Det skall bli intressant att se på den undersökningen! Jag tror orsakerna finns mycket djupt, och att de kanske visar sig vara andra än många tror.

Min slutsats blir att vi nu alla måste knäppa våra händer. Nu står ett stort slag om kyrkan för dörren. Det kan bli oerhört svårt och splittrande. Bara Guds eget ingripande kan ge något nytt. Jag tror inte en uppgörelse mellan konservativa och liberala grupper räcker. Det behövs något mera, något gudomligt nytt.

Men samtidigt finns det också mycket att vara glad över. Jag har nyligen kommit från ännu ett Jesus-seminarium och är inspirerad av de brinnande kristna – många män också med – jag fick träffa. Det finns en stor hunger efter Guds Ord, det finns människor som ber och som brinner för att evangeliet ska nå varje människohjärta.

Därför sätter vi vårt hopp till Jesus. Denna svåra kris kan bli en oerhörd möjlighet, om det blir en kris, som leder till Kristus.

Därför: knäpp händerna!

Henrik