Ack, att jag intet vore

och blott låge vid Mästarens fot

som ett tomt, ett krossat käril

för att taga hans nåd emot,

tom, att han så mig kan fylla

att jag i hans tjänst ville gå

så krossad, att han mig för andra

till frälsning fritt bruka må.

Ack, att jag intet vore

och blott lydde min Mästares bud

som en tjänare, ställd vid porten

helt beredd att följa min Gud,

villigt att som instrumentet

upphöja hans lov som han vill,

men om han mig ej behöver,

så hör jag dock honom till.

Ack, att jag intet vore!

Och i smärta och kamp måtte be

att korset i stoftet mig håller

för att världen min Jesus må se.

Ja, må jag då själv bli till intet,

för att han må få hyllningens gärd,

ty Han är välsignelsens källa,

Han ensam är äran värd.

(G. Taylor, E. Nyström, U. Gräsbeck)