Tapani Ruokanen, chefredaktör för den finska tidningen Suomen Kuvalehti, säger i en intervju för tidningen Elämään, att ”kristendomen inte är beroende av kyrkan. Kyrkan är ett viktigt redskap, men ’om ni inte talar, ska stenarna ropa.’ Kyrkans förnyelse går ofta genom kriser.”
Han suckar också över att kyrkan bara är upptagen av två frågor: kvinnliga präster och homosexualiteten. Jag tror att många instämmer. Problemen uppstår när man frågar hur man ska göra med dem. Bara acceptera sekulariseringen är ingen lösning för kyrkan.
Han förutspår också att kyrkan kommer att spricka.
Viktiga ord i en intervju, som jag visserligen inte till alla delar kan skriva under, men som jag finner tankeväckande och viktig.
Henrik
Läs intervjun i sammandrag på adressen: http://www.seurakuntalainen.fi/uutiset/kotimaa/1885/tapani_ruokanen_ei_kristillisyys_ole_kirkon_varassa
Några bitar på finska:
Suomen Kuvalehden päätoimittaja Tapani Ruokanen ennustaa Suomen evankelis-luterilaiselle kirkolle hajaannusta. Hänen mukaansa kirkko on menettänyt moraalisen auktoriteettinsa. Koska se ei enää sanele ihmisille totuutta, se edistää totuuden suhteellistumista. Ruokanen painottaa kuitenkin, että kansankirkko ei ole ainoa vaihtoehto, vaan ”jos kansankirkko ei pysty palvelemaan ihmisiä, Jumala hoitaa ne asiat muulla tavalla.”
Ruokanen har rätt när han säger att kyrkan är upptagen av bara två frågor. Speciellt biskoparna har ju fastnat fullständigt i kvinnoprästfrågan. De kommer helt enkelt inte vidare. Lutherstiftelsen vägrade finna sig i denna stagnation och har gjort vad de har kunnat för att komma vidare från detta läge – med det resultatet att både media och kyrkans ledning ylar och använder stora stämpeln så fort LS kommer på tal. Och vad ropar man om? Jo om ämbetsfrågan, förstås…
En får vad en beställer. Kätterier som inte avvisas kan bli ständig huvudfråga. Skulle denna heresi klart och bestämt från början rensats ut ur det som kallas kyrka skulle vi inte ha denna fokusering, fixering och detta tjat.